Äventyr 2013:5 Med bergscykel i Bergslagen

Så sker då äntligen det som jag längtat efter så länge. Jag har varit nyfiken på Bergslagtramp  så himla länge men liksom inte kommit iväg. Men nu finns det inga ursäkter längre. Jag ska nämligen närvara på ett seminarium på måndag och då finns det ingen anledning att inte åka upp en dag tidigare för att testa lederna i Nora-trakten, i själva hjärtat av Bergslagen.

Är det såhär det är att mountainbika i Bergslagen?!
Foto: Lånat från Bergslagstramps hemsida 

Söndagsmorgonen har knappt hunnit blivit gryning när jag ger mig iväg hemifrån med Äventyrsbilen fullastad med allt som jag behöver och lite till för en dag i mountainbikens tecken och en natt i bilen. Morgonljuset kittlar mig i ögonvrån hela vägen till Bergslagen och när jag ser en skylt med "naturreservat" kan jag inte låta bli att stanna till en stund för att rasta Äventyrshunden.

Bonus! 

Som i ett sagolandskap! 

Vi har hamnat i Skärmbodabergens naturreservat, ett otroligt välordnat och vackert ställe. Det känns som om vi har hamnat i en saga. Trollen kan lura bakom varje sten... Vi följer en stig utan att riktigt veta var den leder, men i varje korsning finns ordentliga skyltar så vi chansar och följer stigen mot Skärmbodagrottan. Det låter lagom spännande för vår rastpromiss.

Skärrmbodagrottan lockar...

Det är bra frestande att krypa in och jag nästan hör bergatrollens lockande sång, men vi var ju egentligen inte här för grottkrypning igen, även om det ligger färskt i minnet från senaste äventyret. Så vi knatar tillbaka längs en annan stig över berghällar och mellan raka tallfuror.
Vi tar sikte mot Nora och Pershyttan där det ska finnas mountainbikeleder av världsklass har jag hört.

Jag stannar på ICA strax utanför Nora för att inhandla karta över lederna och lunch. Snirklar mig sedan upp mot motionspåren där de ska börja. Och mycket riktigt, tydliga skyltar pekar mig i rätt riktning.
Tjohoo! Nu börjar det!

Då kör vi! 

Jag väljer en led som går runt Dammsjön, inte jättelång och inte jättesvår. Passar bra ihop med min ringrostiga kropp. Och som bonus kanske jag får en fin utsikt, tänker jag när jag trampar iväg.
Ganska snart når vi Pershyttan, en av alla dessa hyttor som finns i Bergslagen. Eller Bergmansgårdar som det också kallas, det vill säga den man som ägde gruvorna intill som det bröts ur. För oj, vad de har brutits malm ur jorden här. Överallt finns hyttor, bergmansgårdar, hål i marken och snillrika uppfinningar för att transportera malmen vidare.
I Pershyttan är jag bara tvungen att stanna lite extra och följa kulturstigen som går runt haket för jag blir så nyfiken på hur allt fungerade.  

I Pershyttan stannar man gärna.... 

Så småningom när min kulturbägare är full, slingrar jag mig vidare längs grusvägen för att hitta skogsstigen jag ska in på. Det går svagt uppåt hela tiden och när jag hittar skogsstigen rullar cykeln fint över stock och sten i lagom nerförslut. Det är härligt att flyga fram över stigen och känna flytet.
När vi når sjön blir det obligatorisk drickapaus för både två- och fyrbenta.

Härligt med paus i vårvädret. 

Blåbärsriset kantar stigen och det är helt okej att klafsa genom lera en kortare bit vid södra delen av sjön för att komma vidare. Leden följer sjön i princip resten av sträckan. Och för första gången i mitt liv svär jag inte ve och förbannelse över att cykla sjönära. Den här sjön bjuder på magnifik stigcykling och strålande utsikt.

Såhär tycker jag om Bergslagstramp! 

Det är en nöjd och lerig helgäventyrerska som kommer tillbaka till bilen med ett stort leende på läpparna. Äventyrshunden instämmer genom ystra skutt.
Medan jag funderar på hur jag ska lösa själva avlerningsprocessen dyker problemlösaren upp som gubben i lådan. Orienteringsklubben i Nora har en klubbstuga precis där jag sitter och funderar. Och nu kommer en spänstig herre hurtigt gående mot ingången. Jag frågar lite försynt om jag får låna duschen mot några kronor i utbyte. Det är självklart inga problem och jag tackar ödmjukast eftersom jag nu slipper bada i den kalla Norasjön för att lösa den problematiken. Vi pratas vid en stund och jag får låna en karta till deras upplaga av Naturpasset. En serie foton som ska matchas mot rätt plats i Nora stad.

-Perfekt kvällsunderhållning, tänker jag, och styr min Äventyrsbil mot staden, middagen och Norasjön i kvällsol.

Vi strövar längs strandkanten och letar lite förstrött efter rätt plats enligt fotona, men mest njuter vi av att bara vara i den här mysiga staden, om än lite sömnig stad såhär en söndagkväll.

Nora, förr en stor knutpunkt när tågen gick här.

När mörkret faller parkerar vi bakom klubbstugan och bäddar i ordning bilen. Den forsande bäcken intill vaggar oss till sömns.

Sov gott! 

Dagen efter är det seminarium för hela slanten, men jag och Äventyrshunden kan inte låta bli att stiga upp i svinottan och köra en till runda i Noras fantastiska mountainbikeleder. Visserligen en kortis, men iallafall. Tillräckligt för att balsamera själen och få en skön feeling resten av dagen.
Innan vi lämnar Bergslagen för den här gången, för vi kommer komma tillbaka var så säker, snubblar vi över en nationalpark. Självklart tar vi en runda i Garphyttans nationalpark innan bilen vänder nosen hemåt.

Bonus igen! 

Fina ängshagar i nationalparken.