tisdag 7 maj 2013

Äventyr 2013:5 Med bergscykel i Bergslagen

Så sker då äntligen det som jag längtat efter så länge. Jag har varit nyfiken på Bergslagtramp  så himla länge men liksom inte kommit iväg. Men nu finns det inga ursäkter längre. Jag ska nämligen närvara på ett seminarium på måndag och då finns det ingen anledning att inte åka upp en dag tidigare för att testa lederna i Nora-trakten, i själva hjärtat av Bergslagen.

Är det såhär det är att mountainbika i Bergslagen?!
Foto: Lånat från Bergslagstramps hemsida 

Söndagsmorgonen har knappt hunnit blivit gryning när jag ger mig iväg hemifrån med Äventyrsbilen fullastad med allt som jag behöver och lite till för en dag i mountainbikens tecken och en natt i bilen. Morgonljuset kittlar mig i ögonvrån hela vägen till Bergslagen och när jag ser en skylt med "naturreservat" kan jag inte låta bli att stanna till en stund för att rasta Äventyrshunden.

Bonus! 

Som i ett sagolandskap! 

Vi har hamnat i Skärmbodabergens naturreservat, ett otroligt välordnat och vackert ställe. Det känns som om vi har hamnat i en saga. Trollen kan lura bakom varje sten... Vi följer en stig utan att riktigt veta var den leder, men i varje korsning finns ordentliga skyltar så vi chansar och följer stigen mot Skärmbodagrottan. Det låter lagom spännande för vår rastpromiss.

Skärrmbodagrottan lockar...

Det är bra frestande att krypa in och jag nästan hör bergatrollens lockande sång, men vi var ju egentligen inte här för grottkrypning igen, även om det ligger färskt i minnet från senaste äventyret. Så vi knatar tillbaka längs en annan stig över berghällar och mellan raka tallfuror.
Vi tar sikte mot Nora och Pershyttan där det ska finnas mountainbikeleder av världsklass har jag hört.

Jag stannar på ICA strax utanför Nora för att inhandla karta över lederna och lunch. Snirklar mig sedan upp mot motionspåren där de ska börja. Och mycket riktigt, tydliga skyltar pekar mig i rätt riktning.
Tjohoo! Nu börjar det!

Då kör vi! 

Jag väljer en led som går runt Dammsjön, inte jättelång och inte jättesvår. Passar bra ihop med min ringrostiga kropp. Och som bonus kanske jag får en fin utsikt, tänker jag när jag trampar iväg.
Ganska snart når vi Pershyttan, en av alla dessa hyttor som finns i Bergslagen. Eller Bergmansgårdar som det också kallas, det vill säga den man som ägde gruvorna intill som det bröts ur. För oj, vad de har brutits malm ur jorden här. Överallt finns hyttor, bergmansgårdar, hål i marken och snillrika uppfinningar för att transportera malmen vidare.
I Pershyttan är jag bara tvungen att stanna lite extra och följa kulturstigen som går runt haket för jag blir så nyfiken på hur allt fungerade.  

I Pershyttan stannar man gärna.... 

Så småningom när min kulturbägare är full, slingrar jag mig vidare längs grusvägen för att hitta skogsstigen jag ska in på. Det går svagt uppåt hela tiden och när jag hittar skogsstigen rullar cykeln fint över stock och sten i lagom nerförslut. Det är härligt att flyga fram över stigen och känna flytet.
När vi når sjön blir det obligatorisk drickapaus för både två- och fyrbenta.

Härligt med paus i vårvädret. 

Blåbärsriset kantar stigen och det är helt okej att klafsa genom lera en kortare bit vid södra delen av sjön för att komma vidare. Leden följer sjön i princip resten av sträckan. Och för första gången i mitt liv svär jag inte ve och förbannelse över att cykla sjönära. Den här sjön bjuder på magnifik stigcykling och strålande utsikt.

Såhär tycker jag om Bergslagstramp! 

Det är en nöjd och lerig helgäventyrerska som kommer tillbaka till bilen med ett stort leende på läpparna. Äventyrshunden instämmer genom ystra skutt.
Medan jag funderar på hur jag ska lösa själva avlerningsprocessen dyker problemlösaren upp som gubben i lådan. Orienteringsklubben i Nora har en klubbstuga precis där jag sitter och funderar. Och nu kommer en spänstig herre hurtigt gående mot ingången. Jag frågar lite försynt om jag får låna duschen mot några kronor i utbyte. Det är självklart inga problem och jag tackar ödmjukast eftersom jag nu slipper bada i den kalla Norasjön för att lösa den problematiken. Vi pratas vid en stund och jag får låna en karta till deras upplaga av Naturpasset. En serie foton som ska matchas mot rätt plats i Nora stad.

-Perfekt kvällsunderhållning, tänker jag, och styr min Äventyrsbil mot staden, middagen och Norasjön i kvällsol.

Vi strövar längs strandkanten och letar lite förstrött efter rätt plats enligt fotona, men mest njuter vi av att bara vara i den här mysiga staden, om än lite sömnig stad såhär en söndagkväll.

Nora, förr en stor knutpunkt när tågen gick här.

När mörkret faller parkerar vi bakom klubbstugan och bäddar i ordning bilen. Den forsande bäcken intill vaggar oss till sömns.


Sov gott! 

Dagen efter är det seminarium för hela slanten, men jag och Äventyrshunden kan inte låta bli att stiga upp i svinottan och köra en till runda i Noras fantastiska mountainbikeleder. Visserligen en kortis, men iallafall. Tillräckligt för att balsamera själen och få en skön feeling resten av dagen.
Innan vi lämnar Bergslagen för den här gången, för vi kommer komma tillbaka var så säker, snubblar vi över en nationalpark. Självklart tar vi en runda i Garphyttans nationalpark innan bilen vänder nosen hemåt.

Bonus igen! 

Fina ängshagar i nationalparken. 

8 kommentarer:

  1. Hej,
    Ser superhärligt ut!

    Jag är en blivande mtb-åkerska som håller på och utforska denna roliga djungel i jakt på min första cykel. :)

    Har du något tips hur jag kan tänka? Tex 26 eller 29 tum på däcken, finesser etc...

    Tacksam för alla tips!
    Glada hälsningar Marie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen in i MTB-världen! :) Det är en fantastisk värld med massor av roliga turer att ta sig an!
      Apropå cykel, så är jag verkligen ingen expert på området, jag köpte ut en kompis gammal cykel ochd et duger bra åt mig. Men ett råd är att testa mycket hojar i början. Så att du får en känsla av av vad du gillar. Ett hett tips som jag ändå vill ge är att det inte ska vara för långt mellan sadel och styre, för ju längre, ju mer gamnacke kommer du få när du kör långa sträckor... Det ska passa din längd och inte kännas som om du "ligger" över styret, ganska upprätt position är skönare i skogen. Enligt mig iallafall. Lättväxlade växlar, ska bara vara att lätt trycka fingrarna mot så att det växlar direkt. Skivbromsar ska du ha. Men det är det på typ allt numera. Och det här med 26 eller 29 tum, det är en svår fråga att svara på och det finns massor av olika åsikter om detta. Jag kan bara stå för vad jag tycker. Om det är rätt eller fel, har jag ingen aning om. Jag tycker att 26 är "snabbare", kör man i trixig terräng med mycket rötter och sten så tycker jag att 26 svarar snabbare och jag kan liksom trix mig förbi kruxen lättare. 29 rullar mest på, om jag ska köra längre och kanske mer planare stigar så är denna bättre. Den liksom bara "meshar" över allt. Men här tror jag det är en smaksak. Hörde att det var en ny storlek på gång, 27,5 för dem som vill ha båda egenskaperna från 26 och 29...! Gör det ännu svårare att välja! Jag kan tipsa om Pedalogerna www.pedalogerna.com, en cykelaffär med riktigt kunnig och engagerad personal, med bra priser om du inte går på de värsta modellerna. Finns som webaffär med om du inte bor i närheten av Bromma! Lycka till!

      Radera
    2. Tack snälla för svar och tips! :)

      Håller på och testar mig runt och provar så många olika jag hittar för att få lite känsla för det hela samtidigt som jag håller ögona öppna på begagnatmarknaden....

      ps. måste säga att det är så roligt att följa lilla Äventyrshunden! Min pappa är daghusse åt en miniaussie som är väldigt lik din grabb. Urhärlig kille! :)

      Radera
    3. Vad kul att du gillar bloggen och Äventyrshundens påhitt! Kanske att den miniaussie som din pappa vaktar på dagarna är släkt med min? Det finns inte supermånga av rasen i Sverige... Vem vet?
      Lycka till i din jakt på cykel! :)
      Testa ett community som heter Happy MTB om du inte redan gjort det..!

      Radera
    4. Har vart inne och tittat en del på Happy mtb - verkligen ett trevligt ställe. men tack ändå för tipset!

      Jag vet att "pappas" kille är från Skåne nånstans. Inte helt omöjligt med släktskapet..... som du säger - dom är ju inte så många i sverige ännu :)

      Radera
  2. Jag gillar att vandra, men efter att ha läst alla dina berättelser om cykel så blir jag mer och mer sugen. Man kommer ju så mycket längre med en cykel, och får då se en massa nya platser. Den här turen lät jättemysig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ett rätt smidigt sätt om man vill ta sig lite längre sträckor utan nämnvärt mer ansträngning! :) Jag gillar att cykla MTB, det skonar fötter och höfter istället för att gå och ger en bra träning för hela kroppen. Plus att flåset får sig en däng också! :) Jag kan verkligen rekommendera Bergslagstramp, det finns flera leder i området, och det är inte bara Nora som har anordnat leder, även Lingsberg och andra närliggande orter! Varje år har de en tjejweekend, vid den här tidpunkten ungefär,med mekarskola och clinics där man får tips och trix från duktiga lärare! Absolut värt att hänga på nästa år om du vill få en spark i rumpan och komma iväg! Lycka till! :)

      Radera