Då börjar vi om....

Det var tur att jag fick träffa Paula och draken igår morse, för sen fortsatte gårdagen i mindre roliga händelser... Som en del av er kanske vet, så har jag ju fortfarande smärtsamma sviter efter Vasaloppet 2011. Ibland har jag så ont i höften att jag inte kan sova och foten blev ju inte precis bättre. Men jag har liksom ignorerat smärtan och fortsatt att göra det jag vill, vara ute och frilufsa.

Men när jag tänkte efter häromdagen så insåg jag att det snart gått två år och det blir inte bättre. Dags att göra något åt det alltså. Så igår uppsökte jag en specialistläkare för att kanske få några svar på vad det är som gör ont och förhoppningsvis någon slags åtgärd som tar bort det onda.

Det är insidan som räknas va?

Det hela slutade med röntgen och kortisonpruta rakt in i höften. Det första var inte smärtsamt fysiskt men desto jobbigare psykiskt eftersom jag förmodligen ska operera foten igen. En kommande magnetröntgen ska avgöra om det blir så eller inte. Jag kände mig rätt färdig med fotoperationer och kryckgående. Men det är väl bara att ställa in sig på att börja om med rehab och allt som hör därtill. Fan, det var inte en sån vår jag hade sett framför mig.

Kortisonsprutan däremot gjorde rejält ont i fläsket och jag passade på att svimma lite på mottagningen också. Så himla extrem man är...
Idag gör hela benet ont och musklerna  i baksida lår småkrampar då och då och jag rör mig i slow motion. Det vill säga ingen längdåkning i skärgården som jag hade tänkt, utan mer inspektera dammråttorna från sofflocket. Suck.