En högtid i min smak

Ni som följer mig på bloggen vet nog att Valborg är en årstid i min smak, då den i princip går ut på att elda! 

Och med det sagt vill jag bara önska er alla en trevlig Valborg och hoppas att ni får elda en riktigt stor brasa. 

Billiga semestertips!

Är det läge att börja planera semestern snart kanske? Har du en aning om vad du vill pyssla med, men plånboken håller inte med? Då kan jag tipsa om den här sidan: Rabattkodrea!

Det är en sida som samlar rabattkoder på allt möjligt, allt från hotell och nöjesparker, till reseföretag och upplevelser! Definitivt en sida att ha koll på om du vill att semestern ska bli lite billigare i år! 

Lycka till i din rabatt-jakt! 

Bra tips för en billigare semester!
Bild lånad från Rabattkodrea. 

Efterlysning

När vi var på Grinda hittade vi en insnöad liten stackare som legat fastfrusen hela vintern och nu när vårsolen hade börjat skina så hade huvudet äntligen kommit fram. Jag och Äventyrshunden hackade loss den sista isen och snön som höll stackaren fången.

Ser lite kallt ut...

Till slut fick vi loss stackaren och tog med hen till vårt hotellrum där hen fick ligga och tina på badrumsgolvet som hade värmeslingor. När det var dags att åka hem från Grinda så hade kylan fortfarande inte släppt greppet om den lurviga kroppen. Vi tog med oss hen hem och kallade hen för Misse.

Väl hemma fick Misse tina lite till på vårt varma badrumsgolv och när Misse var lagom lealös i kroppen fick Misse åka berg-och dalbana i tvättmaskinen.
Nu har Misse äntligen torkat och Äventyrshunden och Misse är bästa vänner. Men vi undrar om det är någon som känner igen Misse? Är det någon liten människa som saknar sin gosekatt?
Hör av er till info@52adventures.se isåfall så får Misse komma till sitt rätta hem. Så länge får han stanna hos oss och Äventyrshunden lovar att ta väl hand om honom!

En bok att läsa i vår!

I DN imorse gick det att läsa att guideboken "Vandra Roslagsleden" är en bok av tio som man måste läsa i vår! Kul!

Lunchföreläsning hos FXM

Medan medarbeterna på Försvarsexportmyndigheten käkade lunch passade jag på att berätta om mitt äventyrsår. Jag hade jättekul, som jag alltid har när jag får föreläsa. Jag får ju uppleva hela mitt äventyrsår igen!
Det verkade som de som lyssnade också hade kul. Inspirationen och motivationen bubblade om dem när de gick därifrån om nya ute-projekt som de minsann nu skulle ta ta tag i. Sånt glädjer mig alltid lika mycket, att höra att jag lyckas inspirera människor till att komma ut i naturen.

Dagens lunchföreställning ägde rum här! 

Sofia hade sneakat in på ett hörn för att tjuvlyssna på mig, hon skriver superfint på sin blogg om sin upplevelse. Håller med henne om att alla företag borde bjuda in mig och föreläsa för sina anställda! :)

Såhär glad blir jag när jag får inspirera!
Foto: Sofia Demnert

I Mandels showroom...

...trivs en prylnörd som jag! Ikväll hade jag fått äran att bli inbjuden till Mandel som huserar märken som Bergans, Hestra, Osprey och Suunto vilka är mina favvisar. Var väldans trevligt att få klämma och känna lite på prylar och outdoorkläder. Inte blev det sämre av att de bjöd på supergod mat i Light my fires måltidskit som dessutom fick följa med mig hem!

I Mandels showroom trivs man

Bergans har en del snygga tröjor som gärna får hamna i min garderob!

Den här såg väl mysig ut?! 

Men en ny favorit som dök upp var faktiskt Röjk, speciellt den här tröjan.

Duger till och med att ha på stan! 

Kan man slå till på matchande mamelucker också! Jag som alltid fryser om aschlet välkomnar gamla hederliga mamelucker.

Mysigt för rumpan

Snackade en hel del med Bergans-snubben som var där, vore ju fint om man fick testköra några plagg åt dem i framtiden! Vem vet, det kanske händer....

Här visar Bergans upp lite ull-nyheter, me like! 

Min ciceron i showroom-djungeln var Emma V Larsson, tack vännen för en trevlig kväll!

Mera film om Karina

Finns en dokumentärfilm om Karina Hollekims liv också, 20 seconds of joy. 

Mycket sevärd, även om du inte är inne på basehoppning eller skidåkning. 

Här är en liten teaser från filmen. 

Hon har gjort en del galna grejer.... 

Vilken superkvinna!

Av min käraste darling fick jag en väldigt, väldigt inspirerande bok. Den var också lite försenad eftersom den skickats ända från Norge, men oj vad bra den var när den väl kom! Jag sträckläste den, fast den var på norska.
Den handlar om Karina Hollekim, professionell basehoppare och skidåkare med stora sponsorer som Red bull och The north face i ryggen. Riktigt vass tjej! Under ett fallskärmshopp som var rutin i hennes vardag går något snett med hennes fallskärm och den öppnar inte som den ska. Hon dråsar i backen i 100 knyck och bryter benen på fler ställen än vad som är lönt att räkna. Hon skulle egentligen ha dött.
Hennes kamp tillbaka till ett aktivt liv var betydligt smärtsammare och längre än det var för mig och mitt fotledsbrott, men ändå jag kan känna igen mig i hennes känslor. Hur glad man blir över små, små framsteg som att bara kunna böja lite, lite mer på en tå eller något. Och hur man lär sig att uppskatta små saker i livet som att solen skiner och att fåglarna kvittrar.
Är det verkligen så att människan måste ha varit så nära döden för att uppskatta de små sakerna i livet? Kan vi inte bara göra det ändå, utan att först utsätta oss för fara och nästan dö på kuppen? Är vi så korkade?






(Det roliga var att när jag läst boken färdigt, tänkte jag helt plötsligt på norska...? )
Anyhow, jag blev otroligt inspirerad av hennes levnadsberättelse och jag hoppas du blir det också!
Köp boken för sjutton!

Den underbara känslan av fruktan,
ett måste i allas bokhyllor i år! 

Försenad födelsedagspresent

Jag råkade ju fylla år häromdagen, och fastän jag bestämt sagt ifrån att jag inte vill fylla år något mer (jag nöjde mig redan vid 25 faktiskt) så fortsätter jag fylla år. Märkligt.
Det enda positiva med att man fyller år numera är att man får fina presenter!
Av min syster fick jag ett doftljus, och nu kanske ni tycker att det var ju inte så värst påhittigt. Men då ska ni veta att det inte var vilket doftljus som helst. Det var nämligen ett som luktar eld och brasa! Hur fantastiskt är inte det!?! Min lillasyster vet verkligen vad jag vill ha!

Passar väldigt lägligt just nu
när veden är slut hemma
och jag inte kan elda i kaminen.
Funderar på att bryta upp parkettgolvet (bara lite)
och se om det går att elda med.... 

Dessutom ska vi gå på Fotografiska och kolla in fotoutställningar och lyssna på stå-upp komik! Det ser jag fram emot! :)

Men nu då?

Översvämningarna gör det en aningens svårt att äntra båten från bryggan....

Mitt i prick!

Lokaltidningarna "Mitt i ..." har nosat reda på att guideboken Vandra Roslagsleden har släppts i bokhandeln nu och ett reportage om boken har synts i olika tidningar.
Det är lite lustigt när man själv är på resande fot och nära och kära hör av sig och säger att de läst om bokprojektet... Tidigare i vintras blev jag intervjuad av en reporter från Mitt i då vi träffades på Såstaholm för fotosession och en kort intervju, så jag visste att den skulle komma, bara inte när. Reportern fick nästan allt rätt, förutom att jag inte jobbar på Stockholms universitet, utan i Uppsala. Och fotografen tog, tack och lov, inte bilden när jag petar mig i näsan...:)

Äventyr 2013:2 Mixa och matcha i fjällen

Vad händer om man blandar skärmsport med vintersport? Och om man sedan samlar ihop några av Sveriges extremsportutövare inom dessa sporter och slänger ut dem i Sveriges bästa skidort?
Jo, det blir ett event som kallas Extreme Sport Gathering i Riksgränsen!

Ett gäng brokiga människor vars passion i livet är adrenalinkickar av olika slag samlades i slutet på april för att uppleva vad Riksgränsen kunde leverera för endorfinpåslag.

Några ur det glada gänget!
Foto: Tomas Almbo

Det hela börjar bra med strålande solsken fast prognosen inte utlovat annat än snöstorm hela veckoslutet. En febril aktivitet uppstår i lägret för alla vill göra så mycket som möjligt medan vädret är bra.
Några galningar drar direkt till Norge för att hoppa base från en bro som de rekat kvällen innan. Förhållandena är perfekta och de kan bara inte motstå frestelsen. De är som barn på julafton och dansar sig hela vägen till Narvik.

Lyckliga själar som skrattar sig hela vägen
ner från bron.
Foto: Sara Bjurström

Några andra spänner på sig laggen och kollar in offpisten i Riksgränsen. Jag är en av dem. Jag har inte varit här sen... Jag kan inte ens komma ihåg. När jag pluggade i Luleå var Riksgränsen stället man hängde på när det var helg. Jag menar, det var ju BARA 50 mil från Luleå campus.... Alldeles för nära med norrländska mått mätt för att låta bli att åka dit. Här har jag harvat telis i solsken, puder, storm, flatljus, blötsnö, regn och dimma. Det var här jag lärde mig att åka skidor, på riktigt. Riksgränsen är fostrande och dagarna med puderfluff är egentligen få, men roligt kan man ha ändå! Hela Riksgränsen är som en lekplats för vuxna med barnasinnet i behåll.

Skojsigt med telis i Riksgränsen.
Foto: Sara Bjurström

Jag åker allt som "Lulegang" brukade åka förr. Baksidan, Keps-Sommarstigen, Björnfjell, Uffes och till sist knatar vi upp på Nordals. Riksgränsens klassiska offpiståk. Nostalgin sprudlar i kroppen. Och mjölksyran sprutar i benen. Jag kan inte komma ihåg att det var såhär jobbigt att gå upp på Nordals?! Förr i tiden sprang man ju här titt som tätt, men nu känner jag att det här får vara första och sista gången idag. Men jag kommer upp, om än väldigt långsamt, och fjällvärlden som breder ut sig som en tavla från toppen är lika fin som jag kom ihåg den. Värt mödan att gå upp. Vägen ner är kantad av blötsnö och ännu mer mjölksyrestumma ben. Men vad gör det när det är så roligt att åka skidor och grabbarna som skottar snöbivack vid foten av Nordalsfjället seriöst frågar om jag tränar inför Extrem-NM. Jag skrattar inombords när jag åker förbi dem och undrar om jag kan anmäla mig som "Bambi" till den tävlingen? Vingligt känns det, men ack så roligt.

Vissa andra som fått för mycket mjölksyra i benen passar på att flyga skärm ner för berget. Ser fridfullt ut när skärmen med tillhörande förare singlar neråt dalen och det är inte för långt senare som vi andra skidåkare hinner ifatt och kan highfiva glädjen över åket/flyget.

Transport ner för de med mjölksyretunga ben.
Foto: Sara Bjurström

Självklart sätter vi oss på Nordalsterassen och njuter av solen samt skryter lite om våra bravader innan vi såsar ner till andra sidan för spa och middag på hotellet.

Dagen efter vaknar vi upp till ett Riksgränsen som känns igen. Full storm med 32 sekundmeter i byarna och snöblandat regn och kategoriskt flatljus. Heliskiingen ställs snabbt in och några få tappra försöker sig på att ta några åk. Själv tar jag två innan jag ger upp. Dyblöt in till trosorna och omotiverad in i själen. Bara en lift öppen och för att komma neråt fjället får man staka sig, hur brant det än är för motvinden trycker mig uppåt fjället annars. Som tur är kommer Ullis, en kär gammal bekantskap som jag tyvärr inte träffar så ofta eftersom hon bor i Kiruna. Vi snackar bort resten av dagen och kvällen med minnen från förr och uppdateringar från nu. Tänk vad en god vän kan förgylla en stormig dag!

Bästa Ullis! 

Lördagen ser inte mycket bättre ut vädermässigt och för att få lite skidåkning i benen chansar vi på Björkliden. Det är alltid bättre väder där om det är skit i Riksgränsen. Ullis guidar oss i Svarta Björn och andra bäckraviner. Och tamejtusan om det inte finns kallsnö! Glädjen vet inga gränser när snön sköljer över knäna. Jag hade helt glömt den totala euforin som infinner sig av fluffig kallsnö!
Dagen blir inte sämre av att den avslutas med snowkite där Kaj och Erik visar konster som ingen trodde var möjligt och vi alla får prova på.

Test av snowkite i Katterjåkk.

Eventets sista gemensamma middag med gänget blir som väntat, glad, högljudd och lite smågalen. Människor med en passion, vad det än må vara, har en tendens att snöa in sig på knasiga saker och då kan bli väldigt intressanta samtal. VM i såpbubbelblåsning debatteras ivrigt likaväl som spoltroll i Kirunagruvan. Och jag inser sakta under kvällens middag att dessa hardcore extremsportare inte är så råbarkade som man tror. Under ytan så gömmer det sig otroligt snälla och omtänksamma människor som bara vill njuta av livet. Just det, de vill inte alls dö som många tror. De vill bara leva livet. Och leva det nu.

På armen må vara en hardcore tatuering,
men på hans vad sitter Alfons Åberg.

Söndagen är sista dagen av eventet och alla hoppas på att det ska bli helihoppning. Det var egentligen det som många kom hit för. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Tror jag det kallas.
I Abisko väntar helikoptern och så även solen. Det är ystra själar som studsar omkring på den hala isen och väntar på sin tur att få kasta sig ut ur helikoptern med fallskärm på ryggen. Tandempiloten Gunlög gör sitt bästa för att lugna eller egga sina passagerare. Första heliliften går och snart droppar det ner lyckliga fallskärmshoppare med de mäktiga fjällen som bakgrund.

Förväntansfulla själar som inget hellre vill än att
komma upp för att sen komma ner! 

På tåget hem bubblar det om alla deltagare. Vi är alla överens om att vi redan längtar till nästa års event. För att det blir ett event nästa år är redan bestämt. Och det kommer bli större än detta. Och ännu roligare. Och ännu galnare.
En sak är säker, det blir inte tråkigt när man mixar och matchar extremsportare i fjällen. Människor med en passion. Människor som söker glädje.
Det kan inte bli tråkigt.

Av en händelse...

...så råkade det bli två nya naturreservat också under äventyret i Riksgränsen.
Det visade sig att tåget rullade rakt genom Rautas fjällurskog och i Abisko var det också ett naturreservat, Abisko naturvetenskapliga station.

Så kom dagen...

...som alla fallskärmshoppare har väntat på hela veckan!

Hopp från helikopter är något speciellt för fallskärmshoppare!
Foto: Sara Bjurström

Tror utsikten var helt okej från ovan!
Foto: Sara Bjurström

En lördag i Riksgränsen

Jag åkte telis med bästa Ullis i Björkliden
och fick en dos kallsnö...
Foto: Sara Bjurström

...medan andra for till Narvik och rekade bron..
Foto: Sara Bjurström

....och kanske lärde sig lite om krigshistoria...
Foto: Sara Bjurström

...och en del provade på snowkite i Katterjåkk..
Foto: Sara Bjurström

Gamla hederliga Gränsen...

Igår var det sol och perfekt slasksnö. Ingen vind alls och Riksgränsen visade upp sin bästa sida. Nordals åktes så klart och sen satt vi på terrassen och lapade sol och utvärderade våra bravader. Precis som det ska vara.
Idag är Riksgränsen mer som det brukar vara. Snöorkan. Regnstorm. Flatljus. Stängt. Man känner sig som hemma liksom. Det har hänt förr om man säger så.

Är det något i dimman där? Eller?
Vad är upp och vad är ner?

Hiking på Nordals!

Livet är gött nu!
Foto: Sara Bjurström

Snart framme...

... i Riksgränsen!

Just nu i Kiruna!
Det snöar lappvantar över rallarna!

Det var ett tag sen...

... men nu är jag på väg med Norrlandståget till Riksgränsen! Nostalgi och jag skickas direkt tillbaka till pluggåren i Luleå. Håll tummarna för att Gränsen visar sig från sin bästa sida och att det utlovade regnet istället blir sol och vårsorbetsnö!

Snart dax att lägga i båten?

När som helst nu...!

Ett eget fjäll kanske?

Nämen, jag tror jag ska köpa mig ett eget fjäll! Det vore väl fint, slippa liftköer och ha all offpist för sig själv!

Kolla in länken här.

Ett eget fjäll i Härjedalen? Ja, tack!
Bild lånad från Dagens Industri.

Lördagsunderhållning

Inför kvällen kanske det passar med ett filmtips! SVT håller på att öppna upp sina arkiv och då helt plöstligt kommer "Plöstligt i Vinslöv" vara tillgänligt för alla! En riktig klassiker! Titta och njut!

Humor när den är som bäst.
Bild lånad från SVT.

Fredagsvisdomsord

Röda mattan, jo jag tackar!

Det är inte varje dag som man får den röda mattan utrullad när man gör entré. Men idag hände det äntligen. Jag tyckte att Sofia behövde lite uppmuntran eftersom båda hennes hundar inte är hemma av olika anledningar, så jag åkte till hennes jobb med två andra hjärtan eftersom hennes hjärtan är någon annanstans just nu. Jag belönades som sagt med den röda mattan. Inte fy skam en vanlig torsdag! Tyvärr hade den krympt lite i tvätten, men vad gör det? Det är ju tanken som är grejen!

Ser ni den röda mattan? Flott eller hur?!!

En första "recension" i Norrtelje tidning

Tydligen så har Roslagsledsboken blivit rosad (tycker jag nog man får lov att säga) i Norrtelje tidning!

Det femte naturreservatet för i år!

Jag hade rätt, det var proppen som gick ur när det första reservatet besöktes på Grinda i påskas. Nu rasslar det lite titt som tätt.. Men ändock ligger jag lååååångt efter för att ligga i fas, men jag jobbar på det!

På väg hem från jobbet ikväll, tog jag mig ÄNTLIGEN tid att svänga av vid naturreservatsskylten som jag sett miljoner gånger när jag passerat med bilen. Mitt i ett bostadsområde hittade jag en liten pärla med mysig skog. Vardagsäventyr när det är som bäst!

På redaktionsmöte med Magasin Skärgård

Idag har jag varit på mitt livs första redaktionsmöte! Magasin Skärgård bjöd in till god lunchmat, trevligt sällskap och kreativ brainstorming. Riktigt kul att få vara med och se arbetet bakom kulisserna. Gick därifrån glad i hågen med massor av nya idéer och en drös insålda reportage!

En mycket trevlig tidning som jag tycker att du borde läsa om du inte redan gjort det! 

Hör och häpna!

Jag har ju skrivit tidigare om att jag har världens trevligaste grannar, och nu alldeles nyss så pratade jag med ett av de nyaste tillskotten. Och då visar det sig att han har jobbat som rovdjursspårare! Så nu måste jag pumpa honom på information om hur man gör för att nosa reda på lodjuren och vargarna. Självklart har han sett lodjur i det vilda också. Två gånger.... Lyckos honom...

Äntligen uppdaterat om påskäventyret!

Nu har jag äntligen fått ändan ur och uppdaterat om påskens äventyr! Du hittar det här! 

Trevliga grannar i Melrose Place

Det känns som om jag bor i ett Melrose Place-hus. Har aldrig haft så trevliga grannar som nu! När jag kom hem idag, hade grannen under varit och lämnat världens godaste surdegslimpa! Tusen tack för det!

Orientering? Ja, varför inte?

I morse när jag gick utanför ytterdörren, möttes jag av en hel drös med träningsklädda människor som stod och stretchade. Hela parkeringen var översållad med människor i alla åldrar. Det visade sig att det var orienteringstävling på G!

Folkansamling på vår lilla ö! 

Jag var mest fascinerad över att det finns skog nog att springa en hel tävling på, men det verkade inte vara några problem. Stämningen var god och det verkade vara en väldigt trevlig tillställning. Så jag började fundera, det var ju rätt kul att springa i orientering i plugget ju. Så man kanske ska börja igen? Eller ta mountainbiken eftersom jag numera inte springer så bra. Googlade runt lite och hittade Naturpasset. Verkade vara en grej som passade mig, kontrollerna sitter uppe hela året och man kan ta några när man känner för det. Sånt gillar jag!
Blir inte du också sugen på att testa?

Tre till!

Ja, ni läste rätt! TRE naturreservat rasslade det in idag! Måhända att det första för året tog tid, men nu känns det som om jag har ett visst flyt....
Idag var jag i Kungsängen i helt andra ärenden (om ni prompt måste veta så var jag i Kungsängen för att Äventyrshunden kanske ska bli modellhund....) och på vägen dit jag skulle vara vid en viss tid fladdrade en naturreservatsskylt förbi  mitt högra öga. Detta ledde till att på vägen hem (efter Äventyrshundens mycket väl utförda audition) så blev det hiking i Frölunda. Reservatet bjöd på mycket vacker vandring i tallskog intill Mälaren. Insåg även att jag gick längs med en vandringsled, gissar att det var Upplandsleden! Och det enda som for genom mitt huvud, när jag gick där och strosade, var att "här vill jag cykla"! Det var alltså den här sträckan som jag skulle ha cyklat istället för Uppsala-Älvkarleby som jag gjorde under Expedition 52, som mer liknande en brottningsmatch än en cykelfärd.... Tur att man lär sig av sina misstag... Eller?

Katjiiiiing, nummer två bara sådär! 

Myspys-skog och superfina cykelstigar! 

Men det var ju inte slut här i naturreservatsjakten, det visade sig att bara några hundra meter ut från strandkanten började ett annat reservat vid namn Broknapparna. Jag såg några som satt på isen och pimplade så jag bestämde mig för att chansa på att isen höll, trippade ut med Äventyrshunden i släptåg och korsade den osynliga linjen till nästa reservat.

Isen ser väl ändå tillräckligt tjock ut?

Nu skulle man ju kunna tro att det var slut här i naturreservatsjakten, men icke. Jag körde självklart fel (händer allt som oftast) när jag skulle hemåt och hamnade på gamla Enköpingsvägen istället för E18, men det visade sig vara jackpot då ytterligare ett naturreservat dök upp som gubben i lådan! I Stäketskogen blev det en kortare hike, men ändå!

Ibland är det bra att ta fel väg...

Härligt när det är ljust så länge nu för tiden!