Den här veckan har jag gett mig i kast att försöka fånga barn på bild. Mitt inofficiella mål var att fånga glädje på bild, sådär som barn verkligen kan vara när de får röra på sig.
Därför har jag bland annat hängt lite i ishallen och plåtat på skridskoskolan. Där lyckades jag fånga en del suddiga filurer och hjälmfotingar.
Men den bästa bilden blev nog ändå på Pingvin-maskoten som var på isen för att sprida glädje bland barnen som försökte lära sig åka skridskor.
Kommentera gärna, men helst konstruktiv feedback!
Tycker det är en jättebra bild! Blicken är fångad, vilket ofta (men inte alltid) är viktigt! Det är en udda bild på en maskot o det gör den unik. Måste dock, som vanligt, ändå lägga till några tips o pekfingrar... Frågade du henne om du fick lägga ut bilden? Det är oerhört viktigt o är faktiskt, enligt lag, ett måste. Särskilt viktigt är det när man, som på denna bild, klart o tydligt kan se vem personen är.
SvaraRaderaBåde mammans och tjejens tillåtelse.:)
RaderaDet är bra att du kommer med tips och pekfingrar. Tack! :)
Hej igen!
SvaraRaderaTittade på din senaste bild, på Pingvinmaskoten. Nu har du i alla fall lyckats isolera och renodla ditt motiv. Som du själv har sagt så verkar du ofta vilja få med så mycket som möjligt i dina bilder, vilket ibland får till konsekvens att man inte riktigt vet vad som är huvudmotivet eller anledningen till att du tog bilden.
Det bästa i den här bilden tycker jag är den fina ögonkontakten. Tack vare blicken ur ögonvrån och det till synes spontana leendet så känns det som en ögonblicksbild och inte som ett uppställt “titta in i kameran nu så tar jag en bild”-foto. Posen förstärker ytterligare att det inte är arrangerat, den där ställningen intar man förmodligen inte om man vill se vacker eller cool ut..... Genom att fota från normalperspektiv (ögonhöjd på fotografen) så har du fått en lugn bakgrund som gör att allt intresse koncentreras på motivet.
Men. Som du säkert har kläm på så blir ofta barnbilder bättre om man fotar dom ur deras eget perspektiv, i deras egen ögonhöjd. Närvarokänslan blir betydligt större om man gör det i stället för att fota barn ur vuxenperspektiv, snett uppifrån och neråt. Hur hade bilden blivit om du själv satt dig på huk och fotat tjejen i hennes egen ögonhöjd? Kanske hade bakgrunden då blivit lite störande, jag vet inte hur det såg ut runtomkring, men det hade kanske gått att avhjälpa genom ett kort skärpedjup (stor bländaröppning). Eller också hade omgivningen förstärkt bilden så man förstod den bättre genom att man t.ex. såg skridskoåkande barn i bakgrunden. Om det här är en ren ögonblicksbild så hade kanske ögonblicket försvunnit om du satt dig ner och försökt hitta en bra bakgrund till bilden. Det är svårt att veta när man själv inte var där, jag vill bara ge dig lite frågeställningar att fundera över.
Färgskalan i bilden är väldigt avskalad och mjuk, förutom den röda mössan som fullkomligt skriker ut sitt egotrippade budskap “Titta på mig!”. Den drar en del uppmärksamhet från tjejens ansikte, som i den här bilden bör vara den viktigaste intressepunkten. Men i ögonblicksbilder kan ju inte allting vara perfekt.
Mvh
Leif Sylvan
Tack för grundlig feedback! Uppskattas! :)
RaderaSanningen är att det är en ögonblicksbild, jag hann inte tänka så mycket. Hon bara tittade på mig och jag tryckte av och hoppades på turen... ;) Men jag kan hålla med om att det kanske skulle synts några suddiga barn i bakgrunden för att sätta det hela i mer perspektiv....