fredag 21 mars 2014

Årskrönika 2013


Jag vet att vi snart är inne i april och den här årskrönikan kommer lite väl sent, men den som längtat efter något gott väntar aldrig för länge. Eller hur det nu var... Så för er som är intresserade, kommer här förra året i en snabbrepris så att säga. Ni andra kan återgå till att bättra på solbrännan i vårsolen...

2013 har varit ett omvälvande år för mig på många sätt.
Min och fotograf Tomas Almbos bok släpptes på Vildmarksmässan i mars och jag slutade mitt arbete som heltidsanställd doktorand på Uppsala Universitet under året. Två stora händelser som har påverkat mitt liv till mångt och mycket.

Boken Vandra Roslagsleden var otroligt rolig att skriva. Att få göra boken tillsammans med Tomas var en extra bonus. Men kanske att det bästa ändå var känslan av att när jag drog på mig leriga vandringskängor och begav mig ut i skogen för att reka leden, så befann jag mig "på jobbet". Naturen var mitt kontor. Jag var tvungen att nypa mig i armen flera gånger för att förstå att de var sant. Det här gav mersmak.
Arbetet med boken skedde 2012, och i mars 2013 släpptes den ut i offentlighetens ljus. Nervöst, spännande, kul och lite ångestframkallande på samma gång var känslan på Vildmarksmässan där detta skedde.



Boken togs emot väl och öppnade många dörrar för mig. Det blev fler och fler skrivuppdrag åt tidningar med inriktning på friluftsliv och äventyr. Mina egna små påhitt och äventyr i naturen blev plötsligt intressant att skriva om i tidningarnas reportage. Fotograf Tomas hängde på och fotade för glatta livet på alla lediga stunder. Mina äventyr, som jag tidigare delat med mig frikostigt på bloggen av, blev snart svårt att blogga om, jag hade ju allt som oftast sålt in texten till någon tidning. Inte vidare poppis att blotta hela reportaget på min blogg innan det ska gå i tryck ett par månader senare. Samtidigt ville jag ju dela med mig till mina bloggläsare och fortsätta inspirera till uteliv. En svår nöt att knäcka och allt eftersom jag skrev mer och mer, fanns inga ord kvar till bloggen.
Men jag gjorde ju precis det jag ville göra. Jag fick vara ute i naturen, uppleva och insupa friheten, skriva om det och dela med mig i ord och bild, och dessutom få lite betalt för det. Vad mer kan man begära?
Jag hade svårt att hinna med doktorandjobb, fritid, hund, förhållande, träning och frilansandet. Något drastiskt måste göras. Jag tog tjänstledigt från doktorerandet under hösten för att fundera och se om det gick att leva på frilansandet. Det gick ganska bra, skulle det visa sig. Jag behövde inte äta knäckebröd och vatten till middag och jag behövde inte gråta mig till sömns om nätterna. Doktorerandet pausades på obestämd tid och 2014 kickstartade med massor, massor av skrivuppdrag!
Visst, jag kommer inte bli rik och ha en massa stålars på banken, men jag kommer var rik på andra sätt. Rik på upplevelser och rik på friskluft. Rik för att jag mår bra och trivs som fisken i vattnet med mitt "nya jobb". Jag styr min egen tid, jobbar när jag känner för det och får vara ute i naturen mest hela tiden. Nackdelen är väl att bloggen blir lite lidande eftersom jag inte alltid kan dela med mig av precis allt såsom jag kunde göra förut. Jag hoppas ni har förstående för det, kära bloggläsare.
Jag lovar att göra mitt bästa ändå i detta avseende....

Mer kvalitétstid med den här lurviga rackaren
kommer det bli nu!
Min assistent på mitt nya jobb. 

Jag hade också några mål som jag gärna ville uppnå under 2013. Ett av dem var att skriva ihop några kapitel på boken om 52 adventures för att kunna approacha ett bokförlag om ett kontrakt. Inget av detta skedde. Hann inte skriva några kapitel och jag hann inte prata med några förlag. Det närmsta jag kom på den punkten var att jag funderade över vilka förlag som skulle kunna tänkas nappa på idén.
Fail på den punkten alltså.

Jag hade som mål att besöka 52 naturreservat under året, det höll på att skita sig det med. Men på en av årets sista dagar tog jag mig i kragen och presterade en naturreservatsjakt utan dess like, med 14 besök i olika naturreservat på en dag. Godkänt!

Ett av målen var också att avsluta Expedition 52, min tur runt Uppland med mountainbike och kajak. Det blev verkligen inget av det, jag hade ingen som helst lust att leka expedition under sommaren. Jag ville måla. Så det gjorde jag. Målade om hela landstället, varenda vrå som gick att hitta målade jag. Fail på Expedition 52, men godkänt på att landstället blev superfint i sin nya kostym!



Ett annat mål var att göra minst ett äventyr i månaden, jag nådde nästan fram. Det blev 11 under året. Nästan godkänt väl?

Längdåkning var vinterns tema.

På vårkanten introducerades jag i grottkrypning
och blev fast direkt. 

Sommaren bestod mest av mountainbike i olika former,
både crosscountry och downhill.


På hösten blev det vandring bland löven
och grottkrypning återkom igen.
Ett stående mål varje år är att få se lodjur i det vilda. Inte heller det hände under 2013. Däremot ökar den skara människor som berättar för mig att just de minsann har sett vilda lodjur vid flera tillfällen. Epic fail på den här punkten.



Ganska jämt mellan fail och godkänt ändå, bara att ta nya tag och kämpa vidare med det som inte blev som jag ville. Men jag är ändå nöjd med året. Så som jag skrev i inledningen har det hänt omvälvande saker. Jag får vara ute i naturen på arbetstid och jag skriver för mitt uppehälle. Jag extraknäcker dessutom som föredragshållare, guide, researrangör, konståkningstränare och ostmakerska. Styr mig själv och tar sovmorgon när jag känner för det, skriver sena nätter om jag vill och är ute i naturen för att scouta nya projekt om jag får en galen idé
Jag är nöjd, jag vågade ta steget och bli min egen. Mer än så kan jag nog inte begära av 2013.

Välkommen 2014! Dags att ta tag i nya drömmar och nya mål!

2 kommentarer:

  1. Riktigt kul att du kunnat och vågat ta steget att leva på det du älskar. Det kommer säkert att gå jättebra och om inte så har du i alla fall provat och kan ju alltid falla tillbaka på dina andra kunskaper. Du kommer garanterat att lära dig en massa på kuppen. Stort lycka till!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det är lite så jag tänker, jag måste ju iallafall prova. Går det inte, så går det inte. Men då vet jag ju det! Tror absolut att jag kommer få nya lärdomar av det här påhittet! :)

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.