fredag 29 april 2011

Hade precis....

....smält det här med Vasaloppet och smärtan som jag uthärdade under väldigt lång tid och liksom kommit över min traumatiska upplevelse.. Då får jag det här på mailet:

Placering noll???!!



Placering noll? Jag åkte så jävla dåligt att jag inte ens fick en placering. Suck. Och så har de mage att fråga om jag inte ska anmäla mig till nästa års Vasalopp??!! Det kan de glömma! Kommer aldrig sätta min skidbeklädda fot i Mora eller Sälen någonsin igen, eller någonstans i närheten där loppet gick för den delen heller... Allt tröskas upp för mitt inre och jag kommer ha mardrömmar om det där jävla plågo-loppet i flera veckor....

Men så plötsligt får jag ett till mail. Från Sofia som ska springa maraton. Hon har precis läst mitt inlägg om Vasaloppet. Hon skriver att hon ska lägga min smärtsamma upplevelse om långlopp i sin pepp-ryggsäck som hon sakta men säkert håller på att fylla innan starten i Stockholm Maraton. Hon menar att jag hade förjävligt ont, men jag tog mig igenom det och jag överlevde!  Hon insåg, precis som jag, att smärta kan övervinnas!

Kul att min plågsamma Vasaloppsinsats kan hjälpa någon annan! :) Efter Sofias mail känns allt mycket bättre. Faktiskt nästan värt att ha haft så ont sådär länge bara för att få bidra till Sofias pepp-rygga!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar