Äventyr 15: Med tidsmaskin till medeltidens Västergötland

Hipp som happ så gick helgens äventyr från paddling i Dalslands kanal till att bli vandring i Arns fotspår på de västgötska slätterna. Oförberedd, oplanerad, dåligt påläst och en dag försenad så rullar jag längs E20 mot helgens första etappmål, Forshems kyrka. Var det här som Arn och Cecilia gifte sig i Jan Guillous roman? Har för mig det, men kommer inte ihåg så noga. När böckerna kom var jag helt frälst i riddarhistorien, men det var ett par år sedan jag läste dem och filmerna om Arn är inte heller förstaside-stoft längre. Jag sladdar in vid kyrkan och slungas genast tillbaka till medeltiden. Även om inte kyrkan är öppen så här års så kan jag nästan känna i den krispiga vårluften hur lyckliga Arn och Cecilia var när de äntligen fick varann efter 20 års längtan! Herregud, där kan man snacka om att de inte stressades fram något beslut.

Jag hoppar in i min moderna tidsmaskin tillverkad i Saabs bilfabrik i Trollhättan, som inte ligger långt härifrån. På ett ögonblink har jag förflyttat mig till Kinnekulle naturreservat och här ser det så mysigt ut att jag måste stanna till. Jag kliver ur min farkost vid Österplana kyrka kl. 12.35 lördag den 16 april 2011och sätter foten rakt i 1100-talets hårda slit. Slit för att överleva, slit och strävan för att ta sig upp i samhället. Jag vandrar längs den blåmarkerade pilgrimsleden och passerar stenbrott och beteshagar inramade av skifferstensstaket. Fallfärdiga lador och mossdraperade husgrunder kryddar min fantasi längs vägen.

Kyrkorna duggar tätt i landskapet längs pilgrimsleden

Medan jag knatar genom gles skog knatar mina tankar iväg till medeltiden. Hur var det att leva på den tiden? Förmodligen rätt hårt, de hade nog inga jämställdhetsombudsmän iallafall... Jag kisar mot solen och tycker mig se två riddare gömma sig i slänten med vapnen beredda. Diesel och jag smyger närmare och först när vi är alldeles intill ser vi att de är två fotografer som är här för blåsipporna som breder ut sig i skogsgläntan. Längre fram längs vägen möter jag ett äldre sällskap som talar om för mig hur jag ska ta mig tillbaka till Österplana kyrka. För varken karta eller kompass fick jag med mig från tidsmaskinen. Jag sneddar tillbaka över någons kohage och snubblar över en skylt som det står Stora Brattefallet. Ett vattenfall här? Där allt bara är platt? Måste undersökas! Nyfikenheten gör att jag hämtar min lilla trampdrivna tidsmaskin som hänger bakpå min stora turbodrivna tidsmaskin, byter kurs och följer en ny stig. Jag har ingen aning om hur långt det är dit, men jag har inte bråttom. Det visar sig vara värt mödan, för helt plötsligt har jag hamnat i Grand Canyon?! Hur gick det här till? Skifferstenarna har staplats på varann och ner genom en liten spricka letar sig turkost vatten som jag inte fattar var det har sin källa någonstans. Men vackert är det och blöt blir jag av vattenstänket när jag ska föreviga det svenska Grand Canyon. Bestämmer mig för att här blir en bra plats för lunch, visserligen torr ost och skink-macka hastigt inköpt på OK-macken i Laxå, men Diesel blir superförtjust när han får skinkan som vegeterianen ratar.

Grand canyon de la Suede

Klockan är 16.47 när jag är tillbaka vid turbo-tidsmaskinen. Fortfarande lördag den 16 april 2011. Helt plötsligt har jag hamnat i Skara (via ett snabbt depåstopp i Husaby), medeltidens storstad för kungamakten och kyrkan. År 1150 var Skara en livlig marknadsplats där varor bytte ägare medan gycklare underhöll folkmassan. Kl. 17.55 en lördag 2011 är det knappast livligt i Skara, det enda som rör sig är en metallicfärgad raggarbil som glider långsamt förbi domkyrkan med en råttsvans vajande i antennen. På Ica Munken köper jag min middag, tunnbrödswrap och drickyoghurt. Mumsande funderar jag på var jag ska ta vägen härnäst. Innan jag har tänkt färdigt tanken har tidsmaskinen tagit mig till Hornborgasjön och Trandansen. Jackpot! Jag har alltid velat uppleva trandansen och så hamnar jag mitt i det! Tänka sig att tranorna har lust att dansa just nu och för mig dessutom! Vilken bonus, då kan jag checka av en till sak på grejer-jag-vill-uppleva-innan-jag-dör-listan.

Så värst mycket dansande vet jag inte om det var,
mest ätande faktiskt...

Tidsmaskinen slussar mig vidare till Gudhem, klostret där Cecilia hölls fången i 20 år för att ha hånglat lite oskyldigt med Arn i ett snår. Jag och Diesel leker tafatt i klostergångarna. Tror inte att Cecilia fick fördriva tiden med att leka tafatt med hennes och Arns son som hon födde här i klostret. Cecilia fick nog mest svälta och skura stengolv för att abbedissan hade ett ont öga till henne. Solnedgången målar himlen i röda och rosa toner medan jag småpratar lite med vaktmästarna för Gudhems kyrka. Det här är en hundvänlig kyrka, så även Diesel får komma in och kika bakom predisktolen och nosa på stengravarna som täcker golvet.

Ruinerna av Gudhems kloster funkar som lekplats

Vaktmästarna erbjuder mig sovplats men jag känner att Varnhem kallar på mig innan det blir mörkt. Tidsmaskinen programmeras med vaktmästarnas tids- och platsangivelser och vips så är jag vid Varnhems kyrka och klosterruin. Kyrkan är enorm! Och ruinerna efter klostret visar att också detta var enormt. Det var här Arn fick växa upp efter att hans mamma har skänkt honom till klostret som tack till Herren. Arn lär sig av munkarna att bruka svärd och att skriva och läsa, vilket var en ovanlig kunskap på den tiden. Han skolas även i den kristna tron som han senare ska kämpa för som tempelriddare. Mörkret faller medan jag strosar i klostrets örtagård. Arns klostervistelse var nog angenämare än Cecilias, funderar jag, medan jag i månljuset läser på ett plakat att Birger Jarl ligger begravd här och att Arn även var på Visingsö och härjade. Efter en snabb rådgivning med tidsmaskinens kommandobrygga förflyttar jag mig i rask takt till andra sidan Vättern. Bonus igen! Jag har alltid velat besöka Visingsö! En sak till som jag kan pricka av på grejer-jag-vill-uppleva-innan-jag-dör-listan. Klockan 23.59, strax utanför Gränna tar äventyrskrafterna slut och jag bäddar ner mig tidsmaskinens sovrum och inväntar dagsljus för fortsatt färd.

Tidsmaskinens sovsal med tillhörande vakthund

Söndag den 17 april 2011 kl. 08.45 har äventyrerskan rastat hunden och kommit på att hon glömt tandborsten. Tidsmaskinen tar mig till Gyllene Uttern där jag äter en förstklassig hotellfrukost under medeltida valv.
Färjan Ebba Brahe tar mig över till Visingsö och Näs där Arn var med om kungamordet på Karl Sverkersson. I ett bakhåll hugger den blivande kungen Knut Eriksson huvudet av Karl. Romanen bygger här på en verklig händelse. Visingsö var 1100-talets maktcentrum när den sverkiska och erikska ätten tjafsade om vem som skulle ha kungamakten i Götaland.

Borgen vid Näs på Visingsö hade helt klart
ett strategiskt läge under medeltiden

Den lilla trampdrivna tidsmaskinen får transportera mig runt på det väldigt platta Visingsö. Färden går längs stigar som löper utmed höga strandkanter där Vätterns vatten glittrar långt under mig. Jag stannar till vid en  sandstrand och lunchar på en stor gren som flutit i land. Jag trampar vidare genom ekskogen som planterats för att tillgodose flottan med båtvirke under 1800-talet. Jag susar förbi gamla gravfält där främst ryska krigsfångar är begravda. Men också järnåldersgravhögar gör sig påminda i landskapet. Jag rullar genom mullbärsodlingen som är ett 1700-tals försök att framställa silke.

Den trampdrivna tidsmaskinen tar sig fram i alla terränger!

Jag avslutar min tidsresa vid Visingsborgs slottsruin . År 1561 fick Gustav Vasas systerson Per Brahe  Visingsborgs slott att leka greve i. Han visade sig ha näsa för affärer och var under sin tid en av Sveriges rikaste män.

Inte mycket kvar av det en gång ståtliga Visingsborgs slott

Klockan 16.45 söndag den 17 april 2011 tar färjan mig tillbaka till nutid och tidsmaskinen spottar ut mig i Uppsala klockan 20.37 samma dag. Denna tidsresa är nu slut och jag är tillbaka där jag började ett dygn tidigare. Men under detta dygnet har jag färdats många år tillbaka i tiden, genom Sveriges historia med Arns ögon.