Att ha låga förväntningar...

...ger ofta oanade upplevelser!
Två gånger har jag nu i mitt liv varit på konsert med Jerry Williams, trots att han inte hör till en direkt favorit hos mig.
Första gången var för ett par år sedan då Lillasyster hade fått tag i gratisbiljetter. Jag tänkte att; "tja det är ju gratis så jag kan väl hänga med...." Hade inga som helst förväntningar på kvällen men gick därifrån med gåshud på armarna efter att Jerry framfört vad som skulle bli världens bästa låt i mitt register.
En vintersaga har spelats åtskilliga gånger när jag och sambon varit på resande fot och vi så smått börjar längta hem till Sverige. Under stjärnklara portugisiska natthimlar och vid franska stormiga klippor har Jerrys Vintersaga gått på repeat.
Den speglar Sverige så in i bängen på pricken. Lyssna på texten, har du varit på någon av de ställena som han sjunger om så håller du med om varenda fras.
Mäktigt, och oväntat. Och jag tycker fortfarande att det är världens bästa låt.

Ikväll var det dags igen för Jerry-konsert. Den här gången med pappa som har honom som en stor favvis. Pappa var taggad till max, medan jag var sådär lagom exalterad med rätt låga förväntningar. Men återigen bländar Jerry mig och jag går därifrån med sprallig energi och en ny potentiell kandidat till världens bästa låt.
Först vill jag bara nämna att gubben är över 70 bast, men det är inget som hindrar honom från att rocka så fett att frontradens äldre damer blir alldeles till sig i trasorna. Jerry älskar verkligen det han gör; att stå på scenen och lira rock-klassiker från 60-talet. Och det märks och det smittar av sig. Jag blir genuint imponerad  av att träffa människor som sysslar med det som de verkligen älskar, som har hittat sitt vardagsparadis på jorden. Vad det än månne vara. Det gör mig glad, riktigt glad.
Dessutom är han mellansnackens mästare med ett tugg och en känsla för komisk tajming som skulle ta honom långt inom stå-upp-komiker-branschen om han valde den vägen efter pensionen från sången.
Men framförallt så framförde han sin version av Sinnerman så att håret reste sig på armarna, njutarrysning igen!

PS. Dessutom är det otroligt upplyftande att se ett fullsmockat Cirkus, där medelåldern ligger runt 60, stå upp och jazza i takt till "I can jive"...!