.JPG)
söndag 30 juni 2013
Syskonkärlek
Många säger att jag och lillasyster är rätt lika. Och det är vi nog. Vi får till och med blåsor av penseln på exakt samma ställe när vi målar....!
.JPG)
lördag 29 juni 2013
Målaräventyr eller 50 nyanser av brunt
I helgen blir det inte mycket äventyr. Det ska mest målas sommarhus. Jag har skjutit på det i över 3 år nu, äventyren har fått komma i första hand. Men nu finns det ingen återvändo, det måste göras. Annars ramlar panelen av från väggen eller möglar sönder i små små beståndsdelar....
Så med lillasyster som medhjälpare har vi tagit oss an projekt: "Måla sommarstuga precis överallt där det kan tänkas behövas målas och lite till 2013".
Fast när jag tänker efter så är det här med målning ganska likt äventyr.
1. Jag är utomhus. (Det går lika bra att lyssna på fågelkvitter när jag målar som när jag äventyrar)
2. Målartrasorna brinner bra de också! (och funkar fint att göra upp eld med!)
3. Det här med kartor finns i målari-äventyrandet också. Det är inte helt lätt att navigera mellan färgkartor och paletter...
4. Jag får röra på mig. (Krypa på knäna, klättra på stegar och hänga i hängrännorna för att komma åt överallt.) (Smärtan i kroppen efter en målardag kan likställas med att åka ett Vasalopp..!)
5. Jag får andas frisk luft. (Visserligen uppblandat med lite lacknafta och stickande färgdoft, men va fasen, man ska inte vara så knusslig!)
5. Det är lika dåligt med lodjur i målarbranschen som i min äventyrsbransch....
Så med lillasyster som medhjälpare har vi tagit oss an projekt: "Måla sommarstuga precis överallt där det kan tänkas behövas målas och lite till 2013".
.JPG) |
| Brunt blir det... |
.JPG) |
| Det underlättar att vara vig som ett kassaskåp när man ska måla in sig i ett hörn..... |
Fast när jag tänker efter så är det här med målning ganska likt äventyr.
1. Jag är utomhus. (Det går lika bra att lyssna på fågelkvitter när jag målar som när jag äventyrar)
2. Målartrasorna brinner bra de också! (och funkar fint att göra upp eld med!)
3. Det här med kartor finns i målari-äventyrandet också. Det är inte helt lätt att navigera mellan färgkartor och paletter...
4. Jag får röra på mig. (Krypa på knäna, klättra på stegar och hänga i hängrännorna för att komma åt överallt.) (Smärtan i kroppen efter en målardag kan likställas med att åka ett Vasalopp..!)
5. Jag får andas frisk luft. (Visserligen uppblandat med lite lacknafta och stickande färgdoft, men va fasen, man ska inte vara så knusslig!)
5. Det är lika dåligt med lodjur i målarbranschen som i min äventyrsbransch....
fredag 28 juni 2013
Äventyr 2013:9 Mission impossible
Jag har en dröm. En dröm att paddla runt Utö. Jag vet inte varifrån den drömmen kommer. Jag bara vill det. Paddla runt Utö alltså.
Mitt första försök inleddes 2011, men då satte skarp ammunition stopp för min dröm. Det var ett av äventyren under mitt äventyrsår som inte riktigt blev som jag tänkt mig. Ända sedan dess har jag velat sparka liv i drömmen och försöka igen.
Jag kör ungefär samma rutin som sist jag försökte runda Utö. För att slippa den långa och ganska tråkiga transporten över Mysingen, får kajakerna och vi åka båt till Utö. Med mig har jag Äventyrshunden så klart, men teamet har även utökats med en fotograf, tillika sambo, för att dokumentera triumfen när jag äntligen lyckas runda ön. (Och för att det är mysigt med sällskap också så klart...)
De ironiska kommentarerna haglar över oss när vi kånkar ombord två sprängfyllda kajaker på "Waxholm II" som ska ta oss till Gruvbryggan på Utö.
-Jag trodde man skulle paddla med såna där, vräker någon ur sig.
Jag kontrar med att det är överskattat och att vi satsar på brygg-paddling istället.
Det är inte billigt att ta sig ut till Utö på det här sättet men har man en dröm så har man, då får det kosta nästan vad som helst.
På båten träffar vi Crocodile Dundee, eller ja han ser iallafall ut som snubben i filmen. Han påstår att han har paddlat runt Utö på fem timmar.
-Bra, säger jag, vi har tre dagar på oss, då borde vi hinna!
Han berättar också att det finns en kanal mellan Utö och Ålö som iallafall gick att paddla för tre år sedan, sträckan blir lite kortare om man slipper runda Ålö också konstaterar han.
Hoppet bubblar inom mig när vi landstiger på Utö. Det känns i hela kroppen att det här kommer gå vägen! Vi laddar med bullar och kärlek från Utö bageri och rastar hunden vid Utö kvarn innan vi skjuter ut kajakerna från den redan smockfulla gästhamnen och lämnar civilisationen.
Vi bestämmer oss för att paddla norrut först. Små söta sandstränder radar upp sig mellan klipporna. Och fast vi paddlar en bit i från land är det grunt under kajaken. Sandbotten räfflar sig under skrovet och när Tomas sticker ner paddeln inser vi att det bara är en halvmeter djupt. Vattnet är klart och det är lugnt på havet. Nästan för lugnt. Och alldeles för varmt. Äventyrshunden lider av värmeslag och för första gången ramlar han i från kajaken! Men jag vågar nästan misstänka att det var med flit, för han har ingen brådska att komma upp igen, utan simmar lugnt mellan oss en bra stund, innan han markerar att han vill bli uppfiskad igen. Den dyblöta hunden som nu sitter längst fram på kajaken verkar mer nöjd än för ett par minuter sedan.
Vi rundar nordspetsen och genast är det lugna havet som bortblåst. Det börjar gunga direkt och Äventyrshunden byter position och backar in i min famn där det är tryggare när det viner om öronen. Planen var att ta oss ut mot Huvudskär för vår första tältnatt, men vi inser att vi får omvärdera det beslutet. Vi söker skydd i en vik där blåsten inte når oss för att studera sjökortet och väderleksrapporten. Det ser inte ljust ut.
Efter långa diskussioner och mycket badande för Äventyrshunden tar vi beslutet att övernatta på Kroka-Gråskär. Paddlingen dit är inte lång, men det blåser hård motvind och det känns som om vi paddlat flera mil innan vi når den lugna viken som ligger i lä.
Kvällen blir sådär magisk som det bara kan bli på paddeläventyr. Vi hittar en fin tältplats och grillad korv är ett givet måste första kvällen. Det enda som oroar är att vinden inte mojnar framåt natten, som den oftast brukar. Och när vi vaknar på morgonen har den fortfarande inte stillat sig. Snarare tvärtom. Vi korsar vår ö till fots och spanar ut över vår tänkta fortsatta paddelsträcka. Den del av Utö som bara har öppet hav jämte sig. Inget skydd från något alls. Havet är på bushumör och studsar mot klipporna. Det bråkar och slår hårt mot land. Skummet yr och vågorna kan inte bestämma sig för åt vilket håll de ska rulla. Jag vill så gärna komma runt Utö och i min hjärna försöker jag hitta lösningar och utvägar. Tomas backar upp bäst han kan, men han har iallafall rationaliteten kvar. Men även jag inser ju att är dumdristigt att ens försöka. Något annat går inte att komma fram till.
Lite modstulna packar vi ihop tältet och vänder tillbaka samma väg som vi kom, i hopp om att det ylar mindre på andra sidan Utö och att vi kan finna lä där.
Men stormen smiter runt udden och träffar oss snett bakifrån. Det värsta man kan ha som kajakpaddlare tycker jag. Värre än motvind faktiskt. För jag ser inte vad som rullar in bakom mig, kajaken kränger till när jag minst anar det och med Äventyrshund i famnen är jag något begränsad i mina rörelser.
Vi passerar gästhamnen igen, men inte ens inne i Kyrkviken får vi vara ifred från vinden. Vi tar sikte mot Skomakarskär, ön som var min hemvist sist jag försökte runda Utö. Det känns som om jag kan den här sträckan. Jag har gjort den förut om man säger så.
Lunchen blir lång medan vi försöker vänta ut vinden. Vi kollar väderleksrapporterna om och om igen. Försöker göra en plan, en plan för att kunna runda Utö. Kanske ska vi satsa på att paddla på nätterna då det brukar vara lugnare? Vi kollar och kollar vindriktningar. Men det blåser bara fel håll för våra planer. Rakt på från havet mot Utö är prognosen. Och kulingvindar. Jag vill inte ge upp min dröm. Inte än.
På den sidan av Utö vi är nu så har vi faktiskt medvind så vi fortsätter en bit till för att hitta en bättre tältplats än Skomakarskär för där vrålar vinden rakt över ön. Vinden verkar spela vårt spel för en stund och lugnar sig ett par hekto. Solen skimrar i ett silvrigt hav och för en stund känns det som om vi är i Medelhavet. Det är faktiskt riktigt behagligt. Vi hittar en sandstrand inkilad i en vik där vinden nästan inte når.
Det är midsommarafton och vi äter sill och potatis till middag. Och jag funderar över när vinden ska ge sig.
Jag försöker plocka sju sorters blommor, men hittar bara fem, lägger dem under kudden, och önskar mig att stilla hav tills imorgon. Jag vaknar mitt i natten av att vinden rycker och sliter i tältet. Det räckte inte med fem blommor alltså. Och det är absolut ingen idé att nattpaddla. Jag somnar om och känner att min dröm sakta, sakta glider mig ur händerna den här gången också.....
Det blåser fanans moster på midsommardagen. Men vi har myror i brallorna och bestämmer oss för att iallafall kolla om den där kanalen går att paddla i.
Trots att vi befinner oss inkilade mellan öar så kommer stormen åt oss. Och jag tackar ändå min lyckliga stjärna över att vi inte befinner oss på Utös utsida just nu. Vilket helvete det måste vara där.
Det är ändå roligt att paddla i kanalen, expedtionskänslan infinner sig och spänningen stiger. Ska vi komma igenom? Det är så grunt att det inte går att sticka ner paddeln ordentligt för att få ett riktigt paddeltag, det blir mer att vi puttar oss fram med paddelbladen. Jag kör fast i dyn och är tvungen att förflytta barlasten (Äventyrshunden) till Tomas kajak för att komma loss. Vassen lägger sig som ett tak över oss och trasslar in sig i armar, svansar och linor. Framför oss jäktar en svanfamilj med sina småttingar för att undkomma oss. En liten fågel tränar flygning i den smala kanalen och verkar känna äkta glädje där den flaxar omkring och försöker sig på rollar och saltomortaler.
Med en sista forcering är vi ute ur kanalen och möts av massiv motvind. Vi lägger till för lunch och bestämmer att vi ska promenera till Ålö storsand. Vi går längs kusten och hoppar på klipporna. Jag kan inte låta bli att kika norrut, går det att paddla? Men det gör det inte. Havet är i uppror och jag kommer inte att få se Utös utsida den här gången heller. Jag bestämmer mig för att släppa tanken och bara njuta av stunden istället. Det är ändå vackert med vind, vilt, men vackert. Och jag är med de vackraste individerna jag vet. Så livet är gott nog.
På Ålö storsand hittar vi en flaskpost i strandbrynet! En oansenlig glasburk har kastats i från Gotlandsfärjan en månad tidigare av Christer och flutit iland här, precis där vi står!
Christer har skrivit sin adress, så självklart ska vi skicka ett svar till honom när vi kommer hem! Medan vi tar oss tillbaka till kajakerna försöker vi luska ut hur gammal Christer kan vara.
Vi paddlar tillbaka genom kanalen och är återigen hack i häl på svanfamiljen. Den här gången är det Tomas som kör fast i den grunda fåran, men han tar sig loss med några skickliga rumpvick.
Vi hittar ännu en strand som vi slår upp tältet på och trots det uppenbara misslyckandet att ta sig runt Utö så är kvällen ljuvlig. Det är något speciellt med ljuset här på Utö. Varje gång jag varit här har det varit något särskilt med det.
Det liksom utstrålar... silver och harmoni... Hur konstigt det nu än låter.
Jag kan bara återigen konstatera att det blir inte alltid som man tänkt sig, men det blir bra ändå. Vi har åtminstonde haft väldigt roligt!
Utö fortsätter att fascinera mig och jag kommer fortsätta drömma om att paddla runt ön. Jag är fortfarande nyfiken på vad som ruvar på den korta kustremsa som jag nu har kvar. För det är inte lång sträcka som återstår.... Och hur jädra svårt kan det vara att ta sig runt den lilla ön i yttersta kustbandet? Det kan inte vara ett omöjligt uppdrag. Jag vägrar tro det. Och jag tänker inte ge mig, jag tänker inte vika ner mig för Utö och Ran som uppenbarligen jobbar i maskopi. Jag ska ta mig runt Utö, om jag så ska göra det till fots. Punkt.
Mitt första försök inleddes 2011, men då satte skarp ammunition stopp för min dröm. Det var ett av äventyren under mitt äventyrsår som inte riktigt blev som jag tänkt mig. Ända sedan dess har jag velat sparka liv i drömmen och försöka igen.
 |
| Drömmen om Utö hägrar i horisonten, ska min dröm bli verklighet denna midsommar? |
Jag kör ungefär samma rutin som sist jag försökte runda Utö. För att slippa den långa och ganska tråkiga transporten över Mysingen, får kajakerna och vi åka båt till Utö. Med mig har jag Äventyrshunden så klart, men teamet har även utökats med en fotograf, tillika sambo, för att dokumentera triumfen när jag äntligen lyckas runda ön. (Och för att det är mysigt med sällskap också så klart...)
De ironiska kommentarerna haglar över oss när vi kånkar ombord två sprängfyllda kajaker på "Waxholm II" som ska ta oss till Gruvbryggan på Utö.
-Jag trodde man skulle paddla med såna där, vräker någon ur sig.
Jag kontrar med att det är överskattat och att vi satsar på brygg-paddling istället.
Det är inte billigt att ta sig ut till Utö på det här sättet men har man en dröm så har man, då får det kosta nästan vad som helst.
 |
| Militära rester till havs. Ska militärens skjutövningar sätta stopp för min dröm den här gången också? |
På båten träffar vi Crocodile Dundee, eller ja han ser iallafall ut som snubben i filmen. Han påstår att han har paddlat runt Utö på fem timmar.
-Bra, säger jag, vi har tre dagar på oss, då borde vi hinna!
Han berättar också att det finns en kanal mellan Utö och Ålö som iallafall gick att paddla för tre år sedan, sträckan blir lite kortare om man slipper runda Ålö också konstaterar han.
Hoppet bubblar inom mig när vi landstiger på Utö. Det känns i hela kroppen att det här kommer gå vägen! Vi laddar med bullar och kärlek från Utö bageri och rastar hunden vid Utö kvarn innan vi skjuter ut kajakerna från den redan smockfulla gästhamnen och lämnar civilisationen.
 |
| Kärlek från Utö bageri |
Vi bestämmer oss för att paddla norrut först. Små söta sandstränder radar upp sig mellan klipporna. Och fast vi paddlar en bit i från land är det grunt under kajaken. Sandbotten räfflar sig under skrovet och när Tomas sticker ner paddeln inser vi att det bara är en halvmeter djupt. Vattnet är klart och det är lugnt på havet. Nästan för lugnt. Och alldeles för varmt. Äventyrshunden lider av värmeslag och för första gången ramlar han i från kajaken! Men jag vågar nästan misstänka att det var med flit, för han har ingen brådska att komma upp igen, utan simmar lugnt mellan oss en bra stund, innan han markerar att han vill bli uppfiskad igen. Den dyblöta hunden som nu sitter längst fram på kajaken verkar mer nöjd än för ett par minuter sedan.
 |
| Svansen i vattnet för extra kyla... |
Vi rundar nordspetsen och genast är det lugna havet som bortblåst. Det börjar gunga direkt och Äventyrshunden byter position och backar in i min famn där det är tryggare när det viner om öronen. Planen var att ta oss ut mot Huvudskär för vår första tältnatt, men vi inser att vi får omvärdera det beslutet. Vi söker skydd i en vik där blåsten inte når oss för att studera sjökortet och väderleksrapporten. Det ser inte ljust ut.
 |
| Tomas letar lä i frontluckan.... |
Efter långa diskussioner och mycket badande för Äventyrshunden tar vi beslutet att övernatta på Kroka-Gråskär. Paddlingen dit är inte lång, men det blåser hård motvind och det känns som om vi paddlat flera mil innan vi når den lugna viken som ligger i lä.
 |
| Det är ju svårt att tro att utanför ön blåser det styv kuling.... |
Kvällen blir sådär magisk som det bara kan bli på paddeläventyr. Vi hittar en fin tältplats och grillad korv är ett givet måste första kvällen. Det enda som oroar är att vinden inte mojnar framåt natten, som den oftast brukar. Och när vi vaknar på morgonen har den fortfarande inte stillat sig. Snarare tvärtom. Vi korsar vår ö till fots och spanar ut över vår tänkta fortsatta paddelsträcka. Den del av Utö som bara har öppet hav jämte sig. Inget skydd från något alls. Havet är på bushumör och studsar mot klipporna. Det bråkar och slår hårt mot land. Skummet yr och vågorna kan inte bestämma sig för åt vilket håll de ska rulla. Jag vill så gärna komma runt Utö och i min hjärna försöker jag hitta lösningar och utvägar. Tomas backar upp bäst han kan, men han har iallafall rationaliteten kvar. Men även jag inser ju att är dumdristigt att ens försöka. Något annat går inte att komma fram till.
 |
| Mysig tältplats på Kroka-Gråskär, även om det ylar i trädkronorna. |
Lite modstulna packar vi ihop tältet och vänder tillbaka samma väg som vi kom, i hopp om att det ylar mindre på andra sidan Utö och att vi kan finna lä där.
Men stormen smiter runt udden och träffar oss snett bakifrån. Det värsta man kan ha som kajakpaddlare tycker jag. Värre än motvind faktiskt. För jag ser inte vad som rullar in bakom mig, kajaken kränger till när jag minst anar det och med Äventyrshund i famnen är jag något begränsad i mina rörelser.
Vi passerar gästhamnen igen, men inte ens inne i Kyrkviken får vi vara ifred från vinden. Vi tar sikte mot Skomakarskär, ön som var min hemvist sist jag försökte runda Utö. Det känns som om jag kan den här sträckan. Jag har gjort den förut om man säger så.
 |
| Lika fin sandstrand som sist. |
 |
| Medvind och lite lugnare vatten. |
På den sidan av Utö vi är nu så har vi faktiskt medvind så vi fortsätter en bit till för att hitta en bättre tältplats än Skomakarskär för där vrålar vinden rakt över ön. Vinden verkar spela vårt spel för en stund och lugnar sig ett par hekto. Solen skimrar i ett silvrigt hav och för en stund känns det som om vi är i Medelhavet. Det är faktiskt riktigt behagligt. Vi hittar en sandstrand inkilad i en vik där vinden nästan inte når.
Det är midsommarafton och vi äter sill och potatis till middag. Och jag funderar över när vinden ska ge sig.
 |
| Midsommarmys |
Jag försöker plocka sju sorters blommor, men hittar bara fem, lägger dem under kudden, och önskar mig att stilla hav tills imorgon. Jag vaknar mitt i natten av att vinden rycker och sliter i tältet. Det räckte inte med fem blommor alltså. Och det är absolut ingen idé att nattpaddla. Jag somnar om och känner att min dröm sakta, sakta glider mig ur händerna den här gången också.....
Det blåser fanans moster på midsommardagen. Men vi har myror i brallorna och bestämmer oss för att iallafall kolla om den där kanalen går att paddla i.
Trots att vi befinner oss inkilade mellan öar så kommer stormen åt oss. Och jag tackar ändå min lyckliga stjärna över att vi inte befinner oss på Utös utsida just nu. Vilket helvete det måste vara där.
Det är ändå roligt att paddla i kanalen, expedtionskänslan infinner sig och spänningen stiger. Ska vi komma igenom? Det är så grunt att det inte går att sticka ner paddeln ordentligt för att få ett riktigt paddeltag, det blir mer att vi puttar oss fram med paddelbladen. Jag kör fast i dyn och är tvungen att förflytta barlasten (Äventyrshunden) till Tomas kajak för att komma loss. Vassen lägger sig som ett tak över oss och trasslar in sig i armar, svansar och linor. Framför oss jäktar en svanfamilj med sina småttingar för att undkomma oss. En liten fågel tränar flygning i den smala kanalen och verkar känna äkta glädje där den flaxar omkring och försöker sig på rollar och saltomortaler.
 |
| Knappt paddelbart..... |
Med en sista forcering är vi ute ur kanalen och möts av massiv motvind. Vi lägger till för lunch och bestämmer att vi ska promenera till Ålö storsand. Vi går längs kusten och hoppar på klipporna. Jag kan inte låta bli att kika norrut, går det att paddla? Men det gör det inte. Havet är i uppror och jag kommer inte att få se Utös utsida den här gången heller. Jag bestämmer mig för att släppa tanken och bara njuta av stunden istället. Det är ändå vackert med vind, vilt, men vackert. Och jag är med de vackraste individerna jag vet. Så livet är gott nog.
 |
| Nämen, en bro i skogen på Ålö! Så praktiskt... |
På Ålö storsand hittar vi en flaskpost i strandbrynet! En oansenlig glasburk har kastats i från Gotlandsfärjan en månad tidigare av Christer och flutit iland här, precis där vi står!
 |
| Facebook är inte ens hälften så spännande som gammal hederlig flaskpost! |
Christer har skrivit sin adress, så självklart ska vi skicka ett svar till honom när vi kommer hem! Medan vi tar oss tillbaka till kajakerna försöker vi luska ut hur gammal Christer kan vara.
Vi paddlar tillbaka genom kanalen och är återigen hack i häl på svanfamiljen. Den här gången är det Tomas som kör fast i den grunda fåran, men han tar sig loss med några skickliga rumpvick.
Vi hittar ännu en strand som vi slår upp tältet på och trots det uppenbara misslyckandet att ta sig runt Utö så är kvällen ljuvlig. Det är något speciellt med ljuset här på Utö. Varje gång jag varit här har det varit något särskilt med det.
Det liksom utstrålar... silver och harmoni... Hur konstigt det nu än låter.
 |
| Svårt att vara missnöjd med det här förutsättningarna... |
Jag kan bara återigen konstatera att det blir inte alltid som man tänkt sig, men det blir bra ändå. Vi har åtminstonde haft väldigt roligt!
Utö fortsätter att fascinera mig och jag kommer fortsätta drömma om att paddla runt ön. Jag är fortfarande nyfiken på vad som ruvar på den korta kustremsa som jag nu har kvar. För det är inte lång sträcka som återstår.... Och hur jädra svårt kan det vara att ta sig runt den lilla ön i yttersta kustbandet? Det kan inte vara ett omöjligt uppdrag. Jag vägrar tro det. Och jag tänker inte ge mig, jag tänker inte vika ner mig för Utö och Ran som uppenbarligen jobbar i maskopi. Jag ska ta mig runt Utö, om jag så ska göra det till fots. Punkt.
torsdag 27 juni 2013
Roslagsleden i Utemagasinet!
I senaste numret av Utemagasinet finns det ett reportage om Roslagsleden! Jopp, skrivet av mig och fotat av ingen mindre än Tomas. Blev ganska fint ändå...
 |
| I det extratjocka sommarnumret hittar ni reportaget! |
onsdag 26 juni 2013
Lugn, bara lugn...
...det kommer ett blogginlägg om paddlingen på midsommar! Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge har jag hört...
Det finns många ursäkter jag skulle kunna komma med om varför jag inte fått ur mig några fina ord om midsommaräventyret än, men jag föredrar att hålla mig till sanningen.
Jag skriver rapporter och reportage så tangenterna glöder, samtidigt som jag målar hus, så jag har liksom inte haft tid... Ber om ursäkt, kära bloggläsare, för att det dröjer med äventyrsuppdateringen... Men det kommer, jag lovar!
För er som ändå vill ha lite äventyrsinputs från mig, kan köpa senaste Utemagasinet, för där finns ett reportage jag skrivit om vandring på Roslagsleden! Håll till godo!
Tills vi hörs igen, ut och njut!
Det finns många ursäkter jag skulle kunna komma med om varför jag inte fått ur mig några fina ord om midsommaräventyret än, men jag föredrar att hålla mig till sanningen.
Jag skriver rapporter och reportage så tangenterna glöder, samtidigt som jag målar hus, så jag har liksom inte haft tid... Ber om ursäkt, kära bloggläsare, för att det dröjer med äventyrsuppdateringen... Men det kommer, jag lovar!
För er som ändå vill ha lite äventyrsinputs från mig, kan köpa senaste Utemagasinet, för där finns ett reportage jag skrivit om vandring på Roslagsleden! Håll till godo!
Tills vi hörs igen, ut och njut!
tisdag 25 juni 2013
Jag har glömt att säga...
....att jag besökte två naturreservat när jag var i Nykvarn och hälsade på en bekant på Sörmlandsleden.
Stora Envättern och Stora Alsjön blidde det!
Stora Envättern och Stora Alsjön blidde det!
måndag 24 juni 2013
En annorlunda midsommar
Här kan du läsa om någon som har upplevt en lite annorlunda midsommar. Lite tvärtom hur 52 adventures brukar göra på sina äventyr, som tar med allt som kan behövas och lite till, inte bryr sig så mycket om distanserna eller tiden....
Men kanske att du får inspiration och känner dig manad att prova JVMS-metoden när du är ute och äventyrar?
Men kanske att du får inspiration och känner dig manad att prova JVMS-metoden när du är ute och äventyrar?
 |
| Jonas Vildmark hade bara med sig 6 saker och förflyttade sig 60 km på 60 timmar. |
söndag 23 juni 2013
torsdag 20 juni 2013
onsdag 19 juni 2013
Packa, packa, packa
Det är väldans vad mycket saker man behöver för några dagar i kajaken....
Stäven styrs mot Utö. Ha en glad midsommar!
Stäven styrs mot Utö. Ha en glad midsommar!
tisdag 18 juni 2013
Marikas vardag
I eftermiddags hade jag äran att få snacka med Marika som jobbar som matros på Ressel rederi. Hon hade en hel del sköna insikter. Mer om dem får ni läsa i en tidning i framtiden....
 |
| Tack matros Marika och Kapten Galen för en härlig eftermiddag. |
måndag 17 juni 2013
Vad har du i skafferiet?
Mina svärföräldrar har blåmesar i skafferiet! Jo, det är sant.
Öppnar man skafferiet för att hämta havregrynsgröten möts man av ett himla pipande från hungriga fågelungar. Mamma och pappa Blåmes har nämligen byggt bo i ventilen som ska se till att specerierna ventileras på ett tillfredställande sätt. Lite charmigt tycker jag nog att det är.
Öppnar man skafferiet för att hämta havregrynsgröten möts man av ett himla pipande från hungriga fågelungar. Mamma och pappa Blåmes har nämligen byggt bo i ventilen som ska se till att specerierna ventileras på ett tillfredställande sätt. Lite charmigt tycker jag nog att det är.
 |
| Foto: Barbro Kallberg |
söndag 16 juni 2013
Den enda delen av Upplandsleden...
....som jag fann förra året och som faktiskt var cykelbart, var verkligen väldigt cykelbart och väldigt kul dessutom. Så idag tog jag med mig Darling (som behöver träna inför Cykelvasan) på utflykt och visade upp det bästa som Upplandsleden kan erbjuda (vad jag vet än så länge iallafall). Sträckan Marma till Älvkarleby fick högsta betyg av Darling, som annars är en väldig kräsen mountainbikestigsrecensent.
För er som vill veta hur det gick förra året under Expedition 52 när jag cyklade samma sträcka, kan du läsa det här. För dig som vill veta mer om Expedition 52, hittar du alla inlägg här. Expeditionen ligger för tillfället lite på is, men ska väl tas upp någon gång i framtiden.
 |
| Foto: Tomas Almbo |
 |
| Foto: Tomas Almbo |
 |
| Och tänk, vi prickade in Fallens dag i Älvkarleby i år igen! Lika mäktigt i år när luckorna öppnas och Dalälven trycker på med full kraft! |
För er som vill veta hur det gick förra året under Expedition 52 när jag cyklade samma sträcka, kan du läsa det här. För dig som vill veta mer om Expedition 52, hittar du alla inlägg här. Expeditionen ligger för tillfället lite på is, men ska väl tas upp någon gång i framtiden.
lördag 15 juni 2013
torsdag 13 juni 2013
Denna regniga morgon....
.... har spenderats längs Sörmlandsleden snackandes med den här killen.
Äventyrshunden diggade honom direkt och accepterade hans knän som den perfekta huvudkudden.
Mer om snubben i tältet får ni läsa i en tidning nära dig snart.....
Äventyrshunden diggade honom direkt och accepterade hans knän som den perfekta huvudkudden.
Mer om snubben i tältet får ni läsa i en tidning nära dig snart.....
onsdag 12 juni 2013
Det här med att vara tjej...
.... och gilla friluftsliv är inte alltid så lätt när det kommer till friluftsprylar. Jo, ja visst, många företag är jätteduktiga på att lansera sina tjejmodeller. Men oftast har de inte gjort någon riktig research på hur den kvinnliga delen av befolkningen faktiskt är byggda rent anatomiskt och vad våra ryggsäckar, brallor och jackor kräver för att verkligen verkligen passa oss brudar. I många fall tycker tillverkaren att det räcker att ta en befintlig modell och göra den i rosa. Men se det funkar inte, iallafall inte rent ergonomiskt.
Men ryggsäckstillverkaren Osprey har fattat det här med att tjejer och killar ser lite annorlunda ut. De har tagit fram en ny liten smidig ryggsäck som jag gillar, Raven. Och tänk, den är inte rosa. Den finns i lila och en så otjejig färg som grön. Halleluja! Den har andra finesser också så klart, en genomtänkt tjejrygga! Halleluja igen! Perfekt liten rygga till mountainbiketurerna.
 |
| Va? En grön tjejrygga? Det funkar väl inte...? JO DET GÖR DET! |
Och som inte det vore nog, så har Osprey FLER ÄN EN TJEJMODELL, bara det är ju helt fantastiskt! Verve är lite lättare och kompaktare än Raven. Och den finns i grå / röd! Ännu en otjejig färg, hur ska det här sluta?
 |
| Heja Osprey, som har fattat att alla tjejer faktiskt inte gillar rosa! |
Så en eloge till Osprey som gör supersköna ryggsäckar för både tjejer och killar!
Näe, nu ska jag gå och dra på mig mina nya GRÖNA cykelbrallor från Norröna, hämta hojen och önska att jag hade en Osprey Raven på ryggen när jag forsar genom skogen på min fina MTB-hoj med killram.
(PS. Om marknadsansvariga på Osprey eller Norröna läser det här, så är jag öppen för sponsordeals, testkörningar, samarbeten och eller vad som helst! )
tisdag 11 juni 2013
Tänk om alla arbetsdagar såg ut såhär?
Hur såg din arbetsdag ut idag? Min såg ut såhär:
1. Vaknade till strålande solsken, blå himmel, svag bris och med glatt humör (även om det egentligen var alldeles för tidigt för att gå upp).
2. Tog morgonbåten in till Stockholm från bryggan som ligger 150 meter från min dörr.
3. Åt frukost på båten tillsammans med två trevliga grannar som också jobbpendlade med båten idag.
4. Från Vaxholm hade jag dessutom sällskap av en framtida arbetsgivare som jag kanske, kanske sålde in ett par reportage till.
5. På Strömkajen i Stockholm blev jag mött av Paula som hade köpt Chailatte till mig och kaffe till sig. På en bänk vid havet avhandlade vi det viktigaste som hänt sen sist innan hon rullade vidare till sitt jobb.
 |
| Chailatte-leverans direkt till kaj med Paulas cykelexpress. |
6. Transporterade mig till mitt lunchmöte med ett bokförlag. Ser inte helt omöjligt ut att det kanske, kanske blir en till bok................................................................
7. Hade några minuter över och sprang in på Norröna, paradiset på jorden, och impulsköpte kläder jag inte behövde alls. Men det är bara för att det är så fina färger!!!! PÅ ALLT! (Norröna marknadsansvariga, please, jag behöver spons snart om jag inte ska bli ruinerad!)
 |
| Färgglatt hos Norröna! |
8. Tog ångbåten Storskär hem tillsammans med alla andra turister. Häftigt att tuffa fram med en hundra år gammal maskin under skrovet.
9. Blev lite tagen av dagen på vägen hem och kände bara enorm tacksamhet, till allt och alla.
måndag 10 juni 2013
Va i helv.....?!
 |
| Va fasen är det som kommer guppande där borta? |
 |
| Eeeeh.. Är det en ubåt??? |
 |
| Tamejtusan, det ÄR EN UBÅT! Tur att den var svenskflaggad..... |
söndag 9 juni 2013
Utvidgar vyerna
Min fotograf har jobbat på egen hand och utvidgat sina vyer. Hans bilder syntes igår i både Gefle Dagblad och Arbetarbladet. KUL!
 |
| Fallskärmsfoto av Tomas Almbo |
.JPG) |
| Fallskärmsfoto av Tomas Almbo |
.JPG) |
| Fallskärmsfoto av Tomas Almbo |
.jpg) |
| Fallskärmsfoto av Tomas Almbo |
lördag 8 juni 2013
Roslagsleden förföljer mig!
Ända sedan våren 2011 har jag känt mig förföljd av Roslagsleden.
Hur jag än gör så finner jag att jag på ett eller annat sätt befinner mig där, på Roslagsleden.
2011, under mitt äventyrsårsprojekt så fick jag för mig att jag skulle cykla längs Roslagsleden. Jag delade upp det på 3 helger, en tur på vårkanten och under försommaren så fortsatte jag längs leden, för att avsluta projektet på hösten. Både glada och jobbiga stunder, men överlag ett riktigt roligt projekt!
2012 började jag skriva guideboken om Roslagsleden så då var det bara till att snöra på sig kängorna och vandra hela rasket igen för att fota och insupa atmosfären igen.
2013 har jag fått i uppdrag att göra ett reportage om loppet Jättelångt som, ja just det ja, springs på Roslagsleden. Så då var det bara att lasta hojen på bilen för att följa med längs leden för att ta foton till tidningen. Dessutom fick alla löpare som gick i mål en goodiebag med Roslagledsboken i....!
Så nu undrar jag i vilken form och av vilken anledning jag kommer befinna mig på Roslagsleden nästa år?!
Hur jag än gör så finner jag att jag på ett eller annat sätt befinner mig där, på Roslagsleden.
2011, under mitt äventyrsårsprojekt så fick jag för mig att jag skulle cykla längs Roslagsleden. Jag delade upp det på 3 helger, en tur på vårkanten och under försommaren så fortsatte jag längs leden, för att avsluta projektet på hösten. Både glada och jobbiga stunder, men överlag ett riktigt roligt projekt!
2012 började jag skriva guideboken om Roslagsleden så då var det bara till att snöra på sig kängorna och vandra hela rasket igen för att fota och insupa atmosfären igen.
 |
| Skrivarbete på Roslagsleden 2012 Foto: Tomas Almbo |
2013 har jag fått i uppdrag att göra ett reportage om loppet Jättelångt som, ja just det ja, springs på Roslagsleden. Så då var det bara att lasta hojen på bilen för att följa med längs leden för att ta foton till tidningen. Dessutom fick alla löpare som gick i mål en goodiebag med Roslagledsboken i....!
 |
| Helt okej tävlingsbana har de iallafall! |
Så nu undrar jag i vilken form och av vilken anledning jag kommer befinna mig på Roslagsleden nästa år?!
Ett Jättelångt tal
Då kan jag skriva till ytterligare en titel på mitt visitkort då rå. Har precis invigningstalat för ett hundratal löpare som precis har stuckit iväg från Grisslehamn på en 6,8 mil lång löptur till Norrtälje. De är alla deltagare i ett lopp som heter Jättelångt som tillkom 2009 då den nya delen av Roslagsleden invigdes från just Norrtälje till Grisslehamn.
Alla är de modiga som bara ställer sig på startlinjen för ett sånt här lopp, jag önskar dem all lycka till under dagen!
Jaså, vill ni veta vad jag sa för klokheter till dem?
Okej då. Här har ni talet:
Jag vill så klart börja med att hälsa alla löpare välkomna hit
Om 68 kilometer kommer ni få reda på om det varit värt all träning, svett och slit
Dessutom utlovar arrangörerna felspringningsgaranti
Så några extra kilometer kommer det att bli
Ni kanske inte har ett hum
Men Jättelångt firar i år 5-årsjubileum
En del av er springer Jättelångt en första gång
Men för er andra är detta en årlig följetong
För er som nu gör Jättelångt-premiär
Vill jag berätta hur det är
Roslagsleden är er tävlingsbana
och den är vackrare än ni kan ana
Efter starten kommer ni snart passera Albert Engströms ateljé på udden
Kanske att ni redan då önskar att ni legat kvar i sängen med huvudet på kudden
Tullviksbäckens naturreservat är nästa anhalt
Här har det förr om åren skådats en och annan udda gestalt
Även om ni inte ser någon kul filur
Visar Roslagskusten upp sig med bravur
Flera fina sandstränder kommer ni springa förbi
Kanske läge att svalka sig och skaffa ny energi?
Havskogens sommarstugor kommer ni passera med raska kliv
Förhoppningsvis är det i löpsteget fortfarande bra driv
Skottviken är er första drickadepå
Där har ni fin utsikt över böljan den blå
När ni stapplar över Väddös klapperstensfält
Kanske ni funderar över om det här med att springa Jättelångt var särskilt intellektuellt
Se upp så ni inte ramlar ner i Mälbyhamns gamla gruvhål
Så ska ni se att ni tryggt når fram till Sandvikens sandstrand och energibål
Er löptur fortsätter snart längs Väddö kanal
Skogen befolkas här av konstiga fåglar som skvallerskrika, knäppgök och smäktergal
Hos Edblad i Gåsvik blir det paus, dricka och designshopping
Efter det hoppas jag era ben återigen är fulla av spring
Sen väntar en lång sträcka i skogsterräng
Ni följer en gammal kyrkstig, var uppmärksamma så ni inte missar någon sväng
I Vik finns efterlängtad dricka och landskapet öppnar upp
Här har man hittat Sveriges äldsta båt som använts av en vikingatrupp
Vid fågellokalen Brosjön kanske benen börjar bli trötta
Då kommer vätskestationen i Hof stötta
Men först springer ni förbi Roslagens katedral i Roslagsbro
Härifrån är det inte långt kvar som ni ska gno
Förbi Färsna gård och Vigelsjö naturreservat
Sen väntar målet i Norrtälje och ett efterlängtat resultat
Nu vet ni vad som väntar er
Och jag har därmed inte så mycket att säga mer
Helt klart är att ni snart ska springa en Jättelång sträcka
Så då är det ingen idé att stå här och häcka
Det är dags för start i denna ultramara
Gör er redo, gör er klara
Lycka till och hoppas att ni under loppet orkar se er omkring
KLARA FÄRDIGA SPRING
Alla är de modiga som bara ställer sig på startlinjen för ett sånt här lopp, jag önskar dem all lycka till under dagen!
 |
| Laddade löpare på startlinjen i Grisslehamn |
Jaså, vill ni veta vad jag sa för klokheter till dem?
Okej då. Här har ni talet:
Jag vill så klart börja med att hälsa alla löpare välkomna hit
Om 68 kilometer kommer ni få reda på om det varit värt all träning, svett och slit
Dessutom utlovar arrangörerna felspringningsgaranti
Så några extra kilometer kommer det att bli
Ni kanske inte har ett hum
Men Jättelångt firar i år 5-årsjubileum
En del av er springer Jättelångt en första gång
Men för er andra är detta en årlig följetong
För er som nu gör Jättelångt-premiär
Vill jag berätta hur det är
Roslagsleden är er tävlingsbana
och den är vackrare än ni kan ana
Efter starten kommer ni snart passera Albert Engströms ateljé på udden
Kanske att ni redan då önskar att ni legat kvar i sängen med huvudet på kudden
Tullviksbäckens naturreservat är nästa anhalt
Här har det förr om åren skådats en och annan udda gestalt
Även om ni inte ser någon kul filur
Visar Roslagskusten upp sig med bravur
Flera fina sandstränder kommer ni springa förbi
Kanske läge att svalka sig och skaffa ny energi?
Havskogens sommarstugor kommer ni passera med raska kliv
Förhoppningsvis är det i löpsteget fortfarande bra driv
Skottviken är er första drickadepå
Där har ni fin utsikt över böljan den blå
När ni stapplar över Väddös klapperstensfält
Kanske ni funderar över om det här med att springa Jättelångt var särskilt intellektuellt
Se upp så ni inte ramlar ner i Mälbyhamns gamla gruvhål
Så ska ni se att ni tryggt når fram till Sandvikens sandstrand och energibål
Er löptur fortsätter snart längs Väddö kanal
Skogen befolkas här av konstiga fåglar som skvallerskrika, knäppgök och smäktergal
Hos Edblad i Gåsvik blir det paus, dricka och designshopping
Efter det hoppas jag era ben återigen är fulla av spring
Sen väntar en lång sträcka i skogsterräng
Ni följer en gammal kyrkstig, var uppmärksamma så ni inte missar någon sväng
I Vik finns efterlängtad dricka och landskapet öppnar upp
Här har man hittat Sveriges äldsta båt som använts av en vikingatrupp
Vid fågellokalen Brosjön kanske benen börjar bli trötta
Då kommer vätskestationen i Hof stötta
Men först springer ni förbi Roslagens katedral i Roslagsbro
Härifrån är det inte långt kvar som ni ska gno
Förbi Färsna gård och Vigelsjö naturreservat
Sen väntar målet i Norrtälje och ett efterlängtat resultat
Nu vet ni vad som väntar er
Och jag har därmed inte så mycket att säga mer
Helt klart är att ni snart ska springa en Jättelång sträcka
Så då är det ingen idé att stå här och häcka
Det är dags för start i denna ultramara
Gör er redo, gör er klara
Lycka till och hoppas att ni under loppet orkar se er omkring
KLARA FÄRDIGA SPRING
 |
| Bara 68 kilometer kvar nu.... |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)