9 mils smärta?

Nästa äventyr som jag tydligen har bestämt mig helt själv för (hur gick det till?) att deltaga i är Cykelvasan. Det vill säga 9 mils smärta, svett och tårar på en mountainbike. Varför anmäler jag mig till sånt här? Jag har för mig att sist jag var i Sälen/Mora och utförde något i nio mil så var det inte störtkul precis. Så varför? Kan det bero på att jag har teflonminne? Jag kommer liksom inte ihåg hur jag höll på att dö i spåren sist och bara helt plötsligt får för mig att jag är en vältränad mountainbikecyklist som kommer flyga fram i cykelspåret med ett leende på läpparna?!?! Måste bero på det obefintligt minnet....

Några frågor finns inför den här tävlingen:

• Efter hur många minuter kommer jag bli avhängd av mitt tilltänkta sällskap den här gången? (Sist tog det 30 sekunder innan jag blev frånåkt av mitt sällskap) 
• Och hur många timmar kommer mitt sällskap få vänta på mig innan jag krälar över mållinjen? (Sist var det sisådär 4 timmar som mitt sällskap fick vänta på att jag skulle anlända med bilnyckeln) 
• Kommer det faktum att jag har en live hejaklack i form av en pojkvän och Äventyrshund på plats påverka mitt humör och prestation i positiv riktning? 
• Exakt HUR ont i rumpan kommer jag ha efter (förhoppingsvis) avslutat lopp? 

Många frågor, få svar....