Äventyr 2012:1 Frostbiten av Dalarna

- Sweeeeeeet hooooome Alabaaaaamaaa, skrålar trubaduren rakt in mitt öra. Jag och pojkvännen sitter i restaurangen på hotell Scandic i Falun och försöker konversera med varann. Men det är hart när omöjligt när trubaduren fyller rummet med sin, visserligen trevliga, stämma. Vi har hamnat mitt i after skin på Runn Winter Week. Restaurangen är proppad med människor i olika storlekar iklädda allt från tajts till aftonklänning. Det pratas ryska, tjeckiska, engelska, tyska och danska så vitt vi kan höra. De, liksom vi, är här för att se vad Falun och Borlänge kan bjuda på i vintersport denna helg.

Efter en hotellfrukost, där man som vanligt inte kunnat sluta äta av allt gott, är vi på väg med mätta magar. Jag släpper av pojkvän i Romme AlpinCenter för skidlek med fallskärmskompisar. Jag och äventyrshunden styr kosan mot Hälsingegården vid sjön Runn. För oss ska det bli premiär på långfärdsskridskorna för detta år! Som jag har längtat efter att åka skridskor!
Det biter i näsan av kylan när jag snörar på mig skridskor och isdubbar vid bryggan. Första stapplande stegen byts snart ut mot långa svepande skär. Ljudet av svischande skenor låter som ljuv musik i mina öron. Förbi mig åker snabbare åkare med nummerlapp på benet och isdrapering på fartdräkterna. Det pågår en tävling här idag också, men jag och äventyrshunden väljer att åka i vår egen takt. Den extrema kylan gör att jag måste vara försiktig med Diesel så att han inte förfryser tassarna eller blir för kall. Så vi tar det lugnt och njuter ändå av vintersolen. Den kalla vinden får ögonen att tåras, men vad gör det när man får vara ute?!

Kallt, men härligt! 

Vi glider ett varv på den plogade banan, det är en mil av perfekt is. Andra åker längdskidor i spåren som är dragna på isen och en del bara promenerar i det vackra vintervädret. Vid funktionärstältet stannar vi till för att värma upp oss en stund och dricka varm choklad. Det är frestande att mygla till sig av soppan som luktar lockande från depåstoppet, men jag tänker att de som tävlar har nog mer nytta av den än jag i sina kroppar.

Energipåfyllnad för de som behöver

Äventyrshunden och jag tar ett varv till på isen, bara för att det är så vackert. Små öar med snöklädda granar dyker upp och bryter av horisonten av is som blänker i solen. Två smågrabbar spelar bandy bakom en udde och de kluckar av skratt när äventyrshunden jagar efter deras missriktade orange boll. De blir allt lite förvånade när Diesel lämnar av bollen i handen på en av killarna.

Runn i vinterskrud

Äventyrshunden springer vidare bredvid min sida och när vi passerar målfållan slinker vi båda lätt igenom målfållan och jag avböjer en medalj som funktionärerna försöker ge till mig. Vid bryggan där vi började vår färd står nu en stor folkhop och glor rakt ner i isen. Det visar sig vara Friluftsfrämjandet som visar hur man bär sig åt om man skulle gå genom isen.

Både helgäventyrerskan och äventyrshunden trivs!

Kylan har tagit ut sin rätt och efter två mils åkning är det dags att hämta upp pojkvännen i Borlänge. Men på vägen dit kan jag inte låta bli att stanna till vid Falu Koppargruva. Den drar mig till sig som en magnet. Det ryker och pyser ur underjorden. Varm luft från gruvan stiger uppåt och lyses upp av solen. Luften glimmar av iskristaller och det stora dagbrottet gapar öppet i marken.

Kopparmystik vid gruvan

Vi vandrar runt bland de röda husen vid gruvan medan solen sänker sig för dagen. Här ligger fabriken som gör Falu rödfärg av slaggprodukterna från kopparutvinningen. Här finns även de stora kvarnhjul som var gruvans livskraft förr. Ett maffigt herrgårdshus med gul fasad vittnar om att det gick bra för den här gruvan en gång i tiden. Men nu har gruvdriften tystnat och det har blivit ett världsarv som är välbesökt av turister året om. Kall om näsan men varm i själen beger jag mig till Romme för att hämta upp en lika lycklig pojkvän.

Frostigt vid Falu gruva