Hoppfullt ändå

Trots helgens bravader så känns det ändå hoppfullt inför Cykelvasan i augusti. Ni som har följt bloggen tidigare vet ju att jag har vissa traumatiska minnen från Vasaloppet på snö. Det är inte med en viss ångest som jag tänker på Cykelvasan. Men i helgen blev det ju totalt 7 mils cykling. 4 mil i blandad skogsterräng. 2,5 mil på asfalt och 5 km felkörning på grusväg. Cykelvasan är bara 2 mil till. Det borde gå. Dessutom tror jag att terrängen är snällare under loppet än på Upplandsleden. Visst jag hade helvetiskt ont i nacken och röven när jag klev av cykeln igår och tänkte att det får jag sota för idag. Jag är stel, men jag är inte på gränsen till död.  Som jag var efter Vasaloppet förra vintern. Till och med högerfoten känns okej. Trodde att jag skulle ha den karakteristiska haltande gångarten av "igår gjorde jag något som var roligt men som foten egentligen inte klarar av". Men nej, jag går hyfsat normalt för att vara jag. Något som däremot inte funkat idag är huvudet. Har glömt bort det mesta som jag skulle göra....

Bild lånad från Vasaloppets hemsida.