Sportlovsextra

Det här med off-season alltså. Jag gillar det skarpt. Som till exempel nu, när det är sportlov. Då har varenda en flytt från min lilla skärgårdsö och förmodligen åkt till fjällen för att klämma lagg. Detta betyder att jag är i princip ensam på hela ön! Inte en kotte så långt ögat når. Hur fantastiskt är inte det, rena rama vildmarken på hemmaplan! :)

Nämen, en liten kattuggla!
(Bild lånad från Wikipedia)

PS. Det bor kattugglor här på ön. Jag hör dom varje natt nästan. Och nu har jag hittat deras bo... På det gröna koppartaket...

Delegerat till höger och vänster

Ensam är inte stark. Punkt.

Vildmarksmässan närmar sig med stormens hastighet och jag inser att jag inte hinner fixa allt själv, så därför involverar jag kompisar, släkten och några till. Men de verkar inte lida av det, tvärtom!?! De flesta verkar tycka det bara är kul att få hjälpa till och jobba häcken av sig oavlönade?! Vet inte vad jag har gjort för gott för att förtjäna all denna otroliga uppbackning som jag får?! Men jag tackar och bockar och hoppas att jag kan återgälda det en dag!

Så följande delegering har skett:

• Moster har satts på att texta tjusiga skyltar till mässan 
• IT-teknikern (världens bästa pojkvän alltså) slavar dygnet runt för att få film, foto, hemsida och broschyrer att se bra ut
• Morbror har stått timme ut och timme in för att slipa bort färg från ett staffli 
• Kompisar fungerar som bollplank och proffstyckare för att sy ihop 52 adventures nyheter inför mässan
• Svärföräldrarna har skickats ut i skogen för att hugga björkstammar (?) 
• Lillasyster kommer att direktimporteras från Danmark för att sy stenar (?) till montern

Visst blir ni lite nyfikna på hur montern kommer se ut i år? 

Finns bara två sätt att få reda på det, att komma på Vildmarksmässan eller läsa den här bloggen!

Såhär fint blir det om moster får härja fritt med pennan!

Vågat...

Jag gjorde det. Jag stack ut hakan och satte som mål att få 200 likes på 52 adventures facebook-sida... Hittills går det ganska bra, vi har ökat från 138 till 154 på bara en liten stund, så jobba på! Sprid budskapet!

Glad blir jag att så många gillar 52 adventures! Eller är det bara för att det står en pannlampa på spel? För så är det nämligen, jag lottar ut en pannlampa om vi klarar av att kämpa oss förbi 200-sträcket!

Gå in och gilla här.

Vad ska jag säga?

Okej, dags att börja preppa för föreläsningen på Vildmarksmässan... Vad ska jag säga? Vad vill ni höra?

200?

Ska man våga sticka ut hakan och sätta ett högt mål att försöka få 200 likes på 52 adventures facebook-sida?
Vad tror ni, är det ens möjligt?

Panikartat skede

Förberedelserna för Vildmarksmässan har gått in i en panikartad fas... Varför kan jag inte bara börja i tid någon gång? Gaaaah, kommer jag att hinna?

Äventyr 2012:2 Vinter i skärgården

Det hällande regnet letar sig envist in under kragen och rinner vidare på ryggen för att tillfälligt pausa vid linningen på långkalsongerna innan de fortsätter ner på ena skinkan. Det är ett sånt regn som inte går att komma undan. Det är slutet på februari och mörkret som omger mig i Vaxholms hamn rår inte ens gatubelysningen på. Jag fryser så jag skakar när jag kliver på båten som ska ta mig till Finnhamn. Tur att Paula som möter mig på båten är på strålande humör och att hennes dråpliga historia om nyss upplevda Vikingarännet värmer upp mig igen.

Båten vickar och knakar sig igenom isen som ligger uppbruten i tjocka flak i rännan som löper hela vägen dit vi ska. Jag har inte träffat Paula på väldigt länge och vi har miljarder saker att prata om. Tiden går fort när man har roligt och plötsligt står vi på betongkajen på Finnhamn och spanar efter båten som försvinner med ett frasande isljud i mörkret. I min ensamma pannlampas sken slirar vi uppåt vägen mot vandrarhemmet. Några stjärnor blinkar på den svarta himlen och får oss att stanna upp och bara lyssna på tystnaden.
Stugan vi ska bo i luktar precis så som jag kom ihåg det, lite fuktigt av den salta luften kryddat med tallbarrsdoft.  Jag har jobbat tre somrar här med att städa, laga frukost och tvätta dukar. Nu är första gången jag är här som gäst. Det känns lite märkligt.

Morgonstund

Jag vaknar tidigt nästa morgon för att jag bara måste kissa. Jag sladdar ut utanför dörren i bara understället och hukar mig bakom en tall medan en ekorre tittar nyfiket på mig från stenen bredvid. Solen har färgat himlen  svagt lilarosa och det ser ut att bli en kanondag!
Paula och jag smiter in bakvägen på vandrarhemmet för att få i oss lite personalfrukost. Det är inte många människor här just nu, så vi får ta för oss själva i köket.

Paula förser sig med frulle

Vi väcker äventyrshunden och snörar på oss vandrarkängorna för att gå på upptäcksfärd runt ön. Vi har fått tips om att det ska finnas en "trolldörr" här någonstans, vi har egentligen ingen aning om vad det är men det är den vi nu är på jakt efter. Vi glider runt på isen som har barrikaderat sig mellan lerpölarna, men det gör inte så mycket för vi går mest och snackar. Det slår mig plötsligt att jag har saknat Paula väldigt mycket när jag tar tag om en grankvist för att inte stå på huvudet på den hala stigen som leder ut mot Lilla Jolpan. Stigen slutar tvärt där havet tar vid. Vi kan inte låta bli att sätta oss ett tag och bara glo ut mot ishavet där mörka moln möter glittrande sol. Kontrasterna är mäktiga, det är något speciellt med ljuset här ute.

Off-season is da shit! 

Om det nu fanns en trolldörr på ön så har vi garanterat snackat oss förbi den. Vi snackar så mycket att vi nästan lyckas gå vilse på den lilla ön. Men legenden säger att det faktiskt inte går att gå runt Lilla Jolpan, för det finns så många sidostigar och avstick att det är omöjligt att gå rätt. Vi är böjda att hålla med. Vårt vandrande i cirklar har satt sina hungerspår och efter en snabb anmarsch över Stora Jolpan är vi tillbaka vid vandrarhemmet.

Vandrarhemmet Utsikten på Finnhamn

Alla äventyr borde innehålla minst en korvgrillning över öppen eld och det här äventyret är inget undantag. Problemet är att all slags ved och grillplatser är dyngsura av fredagens ösregn och har inte alls lust att bli eldade på. Vi funderar på att sneaka in på elden som det stora 50-årskalaset helgrillar sina lamm på, men vi vill inte vara i vägen för kocken som snurrar på lammen i en jämn frekvens.

Lammkött! 

Ett raskt beslut senare står vi i gästköket och trängs med de nyss anlända deltagarna i Ka's 50-årskalas. Det är en väloljad organisation som hackar sallad, knådar deg, viker servetter och pyntar borden med vita linnedukar och guldljus. Vi känner oss malplacerade där vi står bland alla välklädda människor i våra blöta täckbrallor och svettiga hårtestar i pannan för att steka vår varmkorv. Men de är trevliga och bjuder oss att stanna på festen om vi vill och tanken är lockande så stiligt som det ser ut i matsalen.

Dukat för fest

Men vi kom till Finnhamn för ett hemligt uppdrag också, men om det får ni veta en annan gång.

52 adventures goes international!

Det var som tusan, 52 adventures sprider sig globalt och har nu tagit sig ända till Amerikatt! Kolla in den här snubben, han gör ett äventyr i veckan 2012. Han har dock liiiite högre budget än vad jag hade..

Världspremiär!

Jag lovade ju i ett tidigare inlägg att ni bloggläsare skulle få en förstahandstitt på filmen som ska visas om 52 adventures på Vildmarksmässan. Och nu är den här!

Älskar att göra upp planer!

Sitter och planerar för 2012. Det är spännande att göra planer, det är halva äventyret! Kolla in kalendern till vänster i bloggen så ser ni lite nyheter som har trillat in!

Outdoor Academy of Sweden

Outdoor Academy of Sweden och Visit Sweden har uppmärksammat att 52 adventures har skrotat runt i Sverige nästan hela förra året. Kul!

Läs artikeln här!

Mot nya äventyr!

Nu tar jag helg och drar mot nya äventyr! Mot Finnhamn! :)

Veckans citat, läs och begrunda!

The key to happiness is having dreams, 
and the key to sucess is making your dreams come true.

Fantastiska saker händer ibland!

Idag har det hänt så mycket roligt att jag håller på att spricka av eufori! Tyvärr kan jag inte berätta några specifika detaljer just här på bloggen just nu, men lite kort vad som hänt idag kan jag dra iallafall. 
Jag har äntligen fått träffa Emma! Hon gjorde en intervju med mig via telefonen för Outside för ett halvår sedan och nu var det dags igen för en ny intervju för en annan tidning. Och den här gången passade vi på att träffas för en fika istället. Och ni vet hur det kan vara ibland, när allt bara stämmer liksom. Man har bara skitkul ihop! Intervjun rev vi av ganska snabbt, men sen satt vi och snackade länge om ditten och datten och till sist hade vi kläckt en hel del superbra idéer (som fortfarande är hemliga för er läsare, men snart så, får ni veta ni med). Och inte bara det, jag har fått en ny klätterkompis också! Emma kommer hänga och klänga med oss i Solna-hallen framöver förhoppningsvis! 
Ooooo så roligt allt känns just nu! 

Redan då

Tidigt i morse när jag hällde de nykokta makaronerna i min gröttallrik istället för i matlådan med färssåsen, redan då skulle jag ha tänkt om och vänt tillbaka till sängen, dragit täcket över huvudet, och bara sovit vidare till torsdagen.

Eller kanske när det började regna isdroppar på bilen samtidigt som temperaturen visare runt nollan och vägbanan blev snor-jävla-hal på två (jag överdriver inte ens här) sekunder, redan då skulle jag ha vänt om hem och jobbat hemifrån idag.

Varför envisades jag med att fortsätta krypköra i 20 km i timmen på en väg som var tionde meter kantades av bilar i dikena och tradare som helt enkelt parkerat i vägkanten för att det inte kom någonstans? Varför vände jag inte hem när den splitternya mercan framför mig gled i sidled baklänges när ett knappt märkbart motlut presenterade sig på den glashala vägen?

Redan när radiorösten som meddelade de senaste trafikmeddelandena med en aningens allt för desperat ton kommenderade oss alla att stanna hemma om vi absolut inte måste åka ut, redan då borde jag ha vänt.

Frekvensen på antal blåljus som passerade mig under en tjugo-minuters period borde ha varit tillräckligt för vem som helst med samma IQ som en badboll att förstå vidden av blixthalkan.

Men nej, ut på E4:an ska jag tydligen och köa med alla de andra små bilarna. En seriekrock med 15 bilar i Väsby gör att det blir totalstopp på motorvägen. När proppen äntligen lossnar blir det tvärstopp i Stora Väsby (några kilometer från Väsby alltså) där nästa seriekrock har inträffat fast bara med ca 10 bilar den här gången. Efter den propplösningen kan jag köra hela 9 km innan nästa olycka tar vid. En buss står tvärs över vägbanan, tillknycklad och misshandlad av halkmonstret. Förvånansvärt snabb förbipassering ändå måste jag säga. Tradare har parkerat i vägrenen, blåljus överallt, TV:s kamerateam på plats för att filma eländet, kvaddade bilar i dikena. Jag håller krampaktigt i ratten medan jag krypkör i 15 km i timmen. Jag tvivlar på allvar att jag kommer anlända helskinnad till jobbet.

Men det gör jag, fast det tog 3 timmar, mot normala 1 timme. Varför vände jag inte redan innan? Då hade jag kunnat jobba de där 3 timmarna istället och tagit mer tillvara på min tid och varit mer effektiv? Nej, korkad är vad jag är....

Första och andra hjälpen

Kvällen har spenderats i Stockholm med riktig ABC-anda. Ja alltså, jag har lärt mig om första hjälpen om olyckan är framme om man är ute på äventyr, så jag har inte sjungit karaoke till Anna Books megahit om det nu var någon som trodde det... Den här gången var det hundens ABC som gicks igenom, mycket nyttigt för mig som alltid släpar med min äventyrshund på alla möjliga mer eller mindre galna upptåg. Efter skidolyckan i påskas kände jag att jag borde veta mer om hur man tar hand som sin bäste vän. Veterinär Ylva Trygger guidade oss genom det mesta som kan hända och nu vet jag mer hur jag ska bete mig om äventyrshunden skulle förolyckas igen.

Föreläsning om första hjälpen för hund hos Dogma

Vill man lära sig om hur man tar hand om människor som skadas när man är ute och frilufsar så håller NOLS bra kurser runt om i landet för just det!

Vår?

Nämen, blev det vår helt plötsligt? Vad hände med vintern? Jag hann knappt märka att den var här?! Mera snööö vill jag ha innan det blir vår, även om det var väldigt mysigt ute idag. Men bara liiiite mera vinter, please?!

Härligt i vårsolen! :)

Mer äventyr i planeringen

Så, då har jag bokat in mig på en tur till Blå Jungfrun igen då. Ni vet det äventyret förra året som jag inte kom iväg på. Hoppas att båten åker ut till ön den här gången! 17 juni bär det av mot den mytomspunna ön.

Sen har jag kommit på att jag väldigt gärna vill vandra Blå leden från Vaxholm till Åkersberga. Leden är bara 3,5 mil så jag tänker att jag kan såsa runt några dagar i slutet på juni. Eller så tar jag hojen kanske? I vilket fall ska tältet med!

Två äventyrshundar?

Nämen har äventyrshunden förökat sig? Näe, han har bara träffat sin syster för första gången sen de var riktigt, riktigt små...

Vad blev det?

Och för alla er som har undrat vilken färg det blev i rummet som målades i helgen.......

Svartvitt! Fantasifullt va!?

Fint besök från Åre!

Det är inte varje dag man får långväga besök ända från Åre. Men idag förärades äventyrshunden och jag besök av bästa Susa (Diesels bästa hundkompis), Anna och baby Ellen. En lång lunchpromenad i det fina vårvädret runt ön blev det innan de var tvungna att lämna oss. Både hundar och människor hade det gött!

Tusen idéer!

Alltså jag håller på att sprängas av alla idéer i mitt huvud.... Tur att jag har pannband för det mesta som kan hålla kvar alla idéerna så de inte flyger sin kos...!

52 adventures på Fjällfesten!

Jajamän, då var det klart! 52 adventures föreläser även på Fjällfesten den 19-22 april i Storulvån! Tjohoo vad roligt det ska bli! Kom dit du också, det kommer bli en formidabel tillställning med likasinnade på fjället!

Jojomen, nu leker man bland de stora grabbarna
och är även en meriterad föreläsare! Det ni! :)

Söndagen med tvära kast

Dagen började med några plusgrader och vårsol, vilket resulterade i att jag sket fullständigt i allt jag hade tänkt göra och tog med mig äventyrshund och längdskidor och kollade in spårstatus på Vaxholms golfbana. Visade sig vara ett mycket bra val för dagen. Fina spår i lagom böljande skärgårdsnatur med havet och isen som dök upp i ögonvrån mellan varven. Det var svettigt men ack så härligt! Glömde fästvallan, så det blev till att staka sig runt, men va fasen, behöver ända jobba upp armstyrka inför sommarens äventyr.

Svettigt i solen, men härligt! 

Varm choklad och matsäcksmackor (4 stycken av de 100 som jag bredde till helgens äventyr som inte blev av) på stranden fick avrunda längdturen. Jag och Diesel satt på vårt liggunderlag och bara glodde länge på den ensamme skridskoåkaren som zickzackade sig fram på den bångstyriga havsisen.

Livsnjutning

Sen blev det stressigt som den tidsoptimist jag är. Packning och hysteriskt rivande efter saker som skulle med. Pojkvän fixade middag som jag åt stående medan jag packade. Snäll pojkvän fixade även chai-latte att stressa av med i bilen på väg till Arlanda. Nu är jag i Boden och håller på som bäst att förbereda intervjuerna jag ska göra i jobbets räkning imorgon.

PS. Kolla på Skidspår.se för att hitta finfina längdspår nära dig!

Taskig planering

Jag har dekat ner mig fullständigt i planerings-skillsen. I helgen skulle det ju äventyras på Finnhamn. Jag hade lurat med mig bästa Paula, brett 100 matsäckssmörgåsar, plockat fram termosar med plats för 70 liter varm choklad och var taggad till tusen. Kändes spännande att få åka båt rakt genom isen och uppleva skärgården i snö. Men så bara, en sista check när båten skulle gå, så inser jag att våran heldag på Finnhamn bara skulle vara i en halvtimme. Så lång tid hade vi på oss innan båten vänder mot Stockholm igen. Kändes liiiite stressigt att utföra vårt hemliga uppdrag, vandra runt på ön, spana efter lodjursspår i snön, dricka varm choklad och äta upp 50 mackor var. Och ingen av oss hade liksom planerat för att övernatta på ön. Så det blev inget äventyr. Snopet. Det blev målning av några väggar här hemma ackompanjerat av Melodifestivalen istället. Men om två veckor gör vi ett nytt försök att utföra vårt hemliga uppdrag, nu med övernattning inplanerad! Håll tummarna för att  vi lyckas!

Vilken färg tror ni det blev?

Vilken dag!

Ville bara säga att det har varit en otroligt fin dag idag! Hoppas att ni alla också har haft en kanondag idag!

Min lunch i korthet

Längdpjäxor hittade i möglig väska. Fint väder på lunchen. Första längdturen sen Vasaloppet förra året. Ringrostigt. Fin skog med massor av snö. Bra glid. Dåligt fäste. Nedförsbacke. Äventyrshundens hörntänder begravda i vänster vadmuskel. Skarp högersväng. Tunnel under bilväg. Ingen snö i tunnel. Tvärstopp och magplask. Äventyrshunden gör kullerbytta. Skrapsår på knäna. Fästvallan uppruggad med grus. Fin snö på andra sidan tunnel. Bra fäste. Dåligt glid. 

Platt fall i hastigt uppdykande tunnel utan snö

Äventyr 2012:1 Frostbiten av Dalarna

- Sweeeeeeet hooooome Alabaaaaamaaa, skrålar trubaduren rakt in mitt öra. Jag och pojkvännen sitter i restaurangen på hotell Scandic i Falun och försöker konversera med varann. Men det är hart när omöjligt när trubaduren fyller rummet med sin, visserligen trevliga, stämma. Vi har hamnat mitt i after skin på Runn Winter Week. Restaurangen är proppad med människor i olika storlekar iklädda allt från tajts till aftonklänning. Det pratas ryska, tjeckiska, engelska, tyska och danska så vitt vi kan höra. De, liksom vi, är här för att se vad Falun och Borlänge kan bjuda på i vintersport denna helg.

Efter en hotellfrukost, där man som vanligt inte kunnat sluta äta av allt gott, är vi på väg med mätta magar. Jag släpper av pojkvän i Romme AlpinCenter för skidlek med fallskärmskompisar. Jag och äventyrshunden styr kosan mot Hälsingegården vid sjön Runn. För oss ska det bli premiär på långfärdsskridskorna för detta år! Som jag har längtat efter att åka skridskor!
Det biter i näsan av kylan när jag snörar på mig skridskor och isdubbar vid bryggan. Första stapplande stegen byts snart ut mot långa svepande skär. Ljudet av svischande skenor låter som ljuv musik i mina öron. Förbi mig åker snabbare åkare med nummerlapp på benet och isdrapering på fartdräkterna. Det pågår en tävling här idag också, men jag och äventyrshunden väljer att åka i vår egen takt. Den extrema kylan gör att jag måste vara försiktig med Diesel så att han inte förfryser tassarna eller blir för kall. Så vi tar det lugnt och njuter ändå av vintersolen. Den kalla vinden får ögonen att tåras, men vad gör det när man får vara ute?!

Kallt, men härligt! 

Vi glider ett varv på den plogade banan, det är en mil av perfekt is. Andra åker längdskidor i spåren som är dragna på isen och en del bara promenerar i det vackra vintervädret. Vid funktionärstältet stannar vi till för att värma upp oss en stund och dricka varm choklad. Det är frestande att mygla till sig av soppan som luktar lockande från depåstoppet, men jag tänker att de som tävlar har nog mer nytta av den än jag i sina kroppar.

Energipåfyllnad för de som behöver

Äventyrshunden och jag tar ett varv till på isen, bara för att det är så vackert. Små öar med snöklädda granar dyker upp och bryter av horisonten av is som blänker i solen. Två smågrabbar spelar bandy bakom en udde och de kluckar av skratt när äventyrshunden jagar efter deras missriktade orange boll. De blir allt lite förvånade när Diesel lämnar av bollen i handen på en av killarna.

Runn i vinterskrud

Äventyrshunden springer vidare bredvid min sida och när vi passerar målfållan slinker vi båda lätt igenom målfållan och jag avböjer en medalj som funktionärerna försöker ge till mig. Vid bryggan där vi började vår färd står nu en stor folkhop och glor rakt ner i isen. Det visar sig vara Friluftsfrämjandet som visar hur man bär sig åt om man skulle gå genom isen.

Både helgäventyrerskan och äventyrshunden trivs!

Kylan har tagit ut sin rätt och efter två mils åkning är det dags att hämta upp pojkvännen i Borlänge. Men på vägen dit kan jag inte låta bli att stanna till vid Falu Koppargruva. Den drar mig till sig som en magnet. Det ryker och pyser ur underjorden. Varm luft från gruvan stiger uppåt och lyses upp av solen. Luften glimmar av iskristaller och det stora dagbrottet gapar öppet i marken.

Kopparmystik vid gruvan

Vi vandrar runt bland de röda husen vid gruvan medan solen sänker sig för dagen. Här ligger fabriken som gör Falu rödfärg av slaggprodukterna från kopparutvinningen. Här finns även de stora kvarnhjul som var gruvans livskraft förr. Ett maffigt herrgårdshus med gul fasad vittnar om att det gick bra för den här gruvan en gång i tiden. Men nu har gruvdriften tystnat och det har blivit ett världsarv som är välbesökt av turister året om. Kall om näsan men varm i själen beger jag mig till Romme för att hämta upp en lika lycklig pojkvän.

Frostigt vid Falu gruva

Jag tröttnar aldrig...

..på morgonrundan som jag och Diesel har. Den ser olika ut varje dag och idag såg den ut såhär:

Nattjobb

Idag blir det inget underfundigt blogginlägg, jag är nämligen bara halvvägs genom jobbhögen som ska klaras av innan läggdax. Suck. Back to work. Sorry, kära bloggläsare.

Om du hade fått välja?

På vilket av alla äventyr som jag har gjort under 2011 hade du helst velat följa med?
Kommentera gärna detta inlägg!

Hållbart?

Håller eller håller inte? Vad tror ni?

En extra dag för äventyr!

Jag insåg precis att det är skottår i år. Och det betyder ju att det blir en extra dag det här året att äventyra på! Fantastiskt bra! :)

Plötsligt händer det...!

Jag har under ganska lång tid gått och gnällt över att jag aldrig får riktiga brev längre. Jo, alltså email, facebook, sms och sånt där modernt högteknologiskt får jag, men det är inte det jag menar. Eller ja, jag får brev, räkningar och pensionsbesked, men jag menar roliga brev. Som jag faktiskt vill ha. Riktiga brev, såna som är skrivna för hand och omsorgsfullt nedstoppade i kuvert och ihopklistrade med en guldstjärna. Såna vill jag ha! Och helt plötsligt, i torsdags, så hände det! Just precis ett sånt brev damp ner i min brevlåda! En vän till mig har antagit en utmaning att under varje dag i hela februari (utom söndagar) skicka ett handskrivet brev till någon! Och jag blev den första att få ett brev från henne! Hur hedrande är inte det? Och inte nog med det, i brevet stod det att hon var glad att känna en sån "härlig knasboll" som jag. Och det är väl om något ännu mer hedrande att bli utnämnd till knasboll?!! Jo, jag tackar ja! Stolt är vad jag är! Tack bästa Elina! :)

Äventyrshunden levererar posten

Många som undrar...

... vad som kommer att hända med bloggen nu när mitt äventyrsår är över. Och jag har funderat jag med, hur jag ska göra med den. Men nu tror jag att jag har kommit fram till något. Jo, såhär tänkte jag. Jag gillar ju att helgäventyra och att ta tillvara de små men härliga stunderna i livet, så det kommer jag att fortsätta med (vare sig jag bloggar om det eller inte). Men jag gillar också att skriva, väldigt mycket, det gör mig mer levande i nuet på något sätt. Och så gillar jag att inspirera människor att ta sig ut i naturen och uppleva äventyr på sina egna villkor. Och allt det där har jag fått göra under äventyrsåret 2011, och har trivts som fisken i vattnet med det. Och då tänker jag, varför sluta med något som jag mår bra av?

Så, kära bloggläsare, jag tänker alltså fortsätta att blogga om mina helg-påhitt och jag kan bara hoppas att ni vill hänga kvar och om möjligt bli ännu mer inspirerade att ta er ut på egna äventyr! Jag kommer kanske inte planera upp varenda helg i ett helt år framöver, men jag kommer att vara mycket ute och jag kommer göra mycket roliga, spännande, annorlunda, knasiga, korkade och rent av dumdristiga äventyr. Och dessutom så ska jag ut på en slags expedition i sommar, och den kan ju verkligen sluta hur som helst! Så här på bloggen kommer ni från och med nu kunna följa uppladdningen (eller icke-uppladdningen för just nu går den extremt dåligt) inför expeditionen, läsa om sporadiska helgäventyr och upptäcka vad 52 adventures är på väg i framtiden! Så vad tycker ni? Låter detta som en bra plan? Har ni lust att hänga kvar ett tag till här?

Helgäventyrerskan är där hon trivs bäst; ute! 

PS. Detta betyder att det kommer ett mini-reportage om helgens skridsko-äventyr i Dalarna, typ när som helst på den här bloggen! :)

52 adventures på Outside-scenen på Vildmarksmässan

Då var det klart att 52 adventures föreläser på Outsides scen under Vildmarksmässan 8-11 mars i Stockholm.
Extra roligt tycker jag! Två föreläsningar blir det:

Torsdag kl. 17.00
Söndag kl. 14.00

Kom dit och lyssna om du vill höra hela historien om äventyrsåret eller bara vill få lite inspiration! Välkomna!

YIPPIIEEE!!!

Det är full snöstorm på min lilla skärgårdsö! Äntligen! Jag skrattade högt av lycka när jag fick skotta fram både bilen och vägen i morse! Ha en bra helg allihopa!

Till och med äventyrshunden får kisa i snöstormen!

Isigt på havet

Kommer färjan kunna forcera isen eller inte?
Äventyrskänslan är på max!

Äventyrsplaneringen 2012

Satt och tänkte häromdagen att det är ju helt sjukt egentligen att jag planerade alla helger ett helt år framöver under 2011. Men å andra sidan så fick jag sjukt mycket gjort också! Så nu har jag suttit och funderat på vad jag vill göra 2012. Hittills har jag mest varit sjuk och allmänt deprimerad, men när jag satte mig ner och började göra upp planer för året, så vaknade jag ur dvalan igen. Det kanske är så att en del av äventyrandet är själva planeringen, alltså tanken om hur det ska bli när man väl är där? Det är roligt att kolla kartor, hitta information i cyberrymden, ringa och fixa saker. Jag ställer in mig mentalt på att snart är det äventyr på g liksom.

Först och främst så ska jag och äventyrshunden ut på vår 52-mils expedition! Jajamän, jag har tänkt att mountainbika från Uppsala till Älvkarleby längs Upplandsleden och sedan vidare med kajak tillbaka till Uppsala längs Östersjökusten och det råkar vara just 52 mil! Men så insåg jag att jag inte har 365 dagar semester att ta ut och då räckte inte tiden till som vanligt för allt jag vill göra, så mountainbike-delen kommer genomföras helgvis i maj och kajakdelen kommer att delas upp på några veckor i taget under augusti. 52 adventures lever som hon lär, och fortsätter alltså att helgäventyra.

52 mils expedition med mountainbike och kajak

Dessutom så är det lite småäventyr redan inplanerade för 2012. Ska försöka hålla en uppdaterad planeringsversion i bloggens vänster-kant.

Jag börjar lite lätt med långfärdskridskor under helgen på Runn i Dalarna. Men februari bjuder även på äventyr på Finnhamn med hemligt uppdrag (!?). I mars kommer jag föreläsa på Vildmarksmässan igen, samt att jag åker till Åre (Chateaux Anna så klart) för skidåkning och kör en weekend i Köpenhamn med Lillasyster. I april blir det Team-VM i konståkning (jag ÄLSKAR stora sportevenemang, det är så schysst feeling) i Göteborg som toppas med salt västkustvandring och spahelg. Och om stjärnorna visar rätt kommer jag hänga på Fjällfest i Storulvån i april. I maj vigs helgerna åt att förflytta mig längs Upplandsleden på mountainbike. Och Kristi Himmels-helgen kidnappar jag med mig pojkvännen från fallskärmsklubben och gör ett nytt försök att runda Utö med kajak. I juni hoppas jag att jag får chansen att besöka Blå Jungfrun då om båtskrället kan ta mig dit. Midsommar hoppas jag kommer firas i Nassa skärgård och i glada vänners sällskap. Årets sommarsemester kommer förmodligen spenderas paddlandes, som uppvärmning för augusti då det ska paddlas några mil i 52mils-expeditionen, men det kommer eventuellt att varvas med start i Cykelvasan. September blir det troligen fjällvandring i Rogen och dressin i Gullspång. I oktober händer det väldigt roliga, men än så länge hemliga grejer. I november drar jag till Riga på vandrings- och spahelg. Och december ska det utövas lyxskidåkning i Funäsdalen. Men mer om allt senare.

2012 kommer bli ett bra år! Kul!

Jag tror att jag kanske...

... har knäckt ett revben eller något... Eller möjligtvis åstadkommit en liten spricka... Aj aj aj aj....
Hade precis repat mig från dunderförkylningen och var taggad att börja träna igen,  men då ska det halkas förstås. Alltid är det något....

Och vinnaren av en pannlampa är......

.... fanfaaar..... tamtadaaa.... ANNA-LENA GUSTAFSSON från Skaprnäck! Stort grattis till dig! Pannlampan från Addnature kommer på posten. Använd den väl!

Grymt bra pannlampa från Addnature

Rätt svar i tävlingen var:

1 = 1  Min tid i Vasaloppet var 11 timmar 49 minuter och 15 sekunder
2 = X  Det var Helags som jag besteg med skidor under påsken
3 = 2  Jag mountainbikade från Abisko till Roombaksbotn på Rallarvägen i somras
4 = 2  Vecka 46 testade jag på geocashing

Tack alla ni som var med och tävlade!

(Och för er som undrar så har en mycket demokratisk lottdragning ägt rum för att kora vinnaren.)

Röstningen

Så, då var röstningen avslutad och det var en klar övertygande majoritet som tror att jag ska bege mig ut på en längre expedition under detta år. Hela 43 % tror på det. Men faktiskt så var det även 11 % som tror att jag ska bli ett multisportfreak och börja tävla mera. 2 % av er tror att jag ska bli pyroman och 4 % tror på soffpotatisliggeri. Kul att så många gick in och röstade! Hela 60 röster har trillat in!

Man kan säga att ni, kära bloggläsare, har en viss fingertoppkänsla. För det är helt rätt att det blir en längre expedition i sommar, men jag kommer även att starta i några tävlingar under året. Jag kommer berätta om detta alldeles snart. Jag kommer nog peta i en och annan eldstad, så pyroman-delen är ju inte helt osann. Och jag kommer nog även att ligga en del på soffan och bara löka detta år. För att liksom ta igen mig efter alla upplevelser. Så jag skulle vilja säga att ni känner mig allt för väl! :)

Fakta från äventyrsåret 2011

Eller bara onödigt vetande? Håll till godo med lite smaskiga faktadetaljer från året som gått.

• Första natten i tält var den 26 mars och ryktena säger att kvicksilvret kröp ner mot -16 grader den natten. Sista natten i tältet spenderades den 15 oktober, men då visade temperaturen bara på -4 grader. En smekning mot huden jämfört med mars-helvetes-tältningen. 
• Totalt spenderades 20 nätter i tältet, 32 nätter i bilen, 10 nätter var jag inkvarterad hos vänner, 23 nätter övernattade jag hos släkt som bodde strategiskt till för just det äventyret, 32 nätter har jag hyrt stuga, 5 nätter har jag lyxsovit på hotell, 3 nätter sov jag gott på en fjällstation, 2 nätter sov jag gott på segelbåt, 2 nätter sov jag inte alls gott i ett klassrum i Mora, 4 nätter tillbringades på vandrarhem och endast 1 natt har slaggats på en herrgård. Totalt har jag sovit någon annanstans än hemma 134 nätter. 
• Av årets 365 dagar så dedikerades 144 heldagar till äventyr och 11 halvdagar för att ta sig till själva äventyret.
• 27 dagar regnade det på mina äventyrsdagar, och då var 10 av dem i Norge. De flesta av dagarna kom det en rejäl skur på antingen förmiddagen eller eftermiddagen, men mina 3 dagar i Saltoloukta regnade det konstant. 
• 26 dygn har jag varit utanför Sveriges gränser på äventyr, det vill säga i Norge eller i Spanien. 
• I Norge rullade äventyrsbilen 428 (!) mil på 3,5 vecka. Och totalt under min sommarsemester, som avslutades med en tour i Lappland, fick Tulippa slita gummi i 785 mil. Puh. Förståeligt att hon hellre vill hänga på verkstan med de coola grabbarna än med mig numera.... 
• Kvarglömda prylar uppgår till endast 1! Och det dessutom hos Chateaux Anna & Simon, så den fick man hemskickad i ett snyggt paket med posten! 
• Uppskattningsvis beräknas den sammanlagda körda sträckan med äventyrsbilen uppgå till i runda slängar 2900 mil! Inte konstigt att hon känns lite torr i tanken.... 
• 26 naturreservat besöktes
• 7 svenska nationalparker och 5 norska nationalparker äventyrades det i
• Borttappade prylar uppskattas också bara till 1! Helt osannolikt att jag bara blev av med sadelskyddet under min mountainbiketur längs Rallarvägen i Lappland
• Däremot har hojen pajat vid tre olika tillfällen, övrig utrustning har klarat sig med silvertejps-översyn. 
• 9 toppbestigningar har genomförts, antingen på skidor, till fots eller via ferrata. Jaha, ni vill veta vilka toppar också. Okej då: Sveriges sydligaste glaciär Helags. I Norge betades det av både Bessegeen, Kjerag, Gausta och Preikestolen. I Grövelsjön masade jag mig upp på Storvätteshogna (tror jag den hette). Utanför Barcelona bestegs Sankt Jerome. Och på Skuleberget tog jag mig upp med hjälp av via ferrata. 
• Äventyrshunden har varit med på 39 äventyr, och min pojkvän har släpats med på 21 äventyr.  På 1 äventyr var jag helt själv. Lillasyster har figurerat 6 gånger som medresenär och mina vänner har följt med på 15 av mina äventyr. Fast det är tveksamt om man kan räkna det som att jag hade sällskap av Paula under Vasaloppshelgen... Det var ju inte många minuter som förlöpte innan hon försvann i vimlet med superglid under skidorna..  Så kanske på 14 av äventyren då som jag hade kompissällskap, om man ska vara petig.. 
• Jag har deltagit i arrangerade turer 4 gånger, varav 2 av dem var tävlingar. Vasaloppet och Fjällräven Classic var ju tävlingar även om jag inte fick någon placering att skryta med direkt. Jag var även på lodjurssafari och vargvandring som var arrangerat av olika guideföretag. 
• Totalt har 30 olika aktiviteter äventyrats med under året: Klassisk längdåkning, skateåkning, smide, turskidor, snöskor, slalom, telemark, långfärdsskridskor, föreläsningar på Vildmarksmässan, vildmarkssafari, topptur till fots, topptur med skidor, vandring, mountainbike, kajak, klättring, forskajak, via ferrata, triatlon, vågsurf, tantcykling, grottkrypning, downhill, segling, fallskärmshoppning, hundläger, bågskytte, geocashing, rida islandshäst och gammal vanlig hederlig turistig weekend i europeisk huvudstad. 
• Rekord i att återanvända samma trosor ligger på 6 dagar. Detta inträffade sista veckan i Norge och Chateaux Annas tvättmaskin var hett efterlängtad då! 
• Vid 2 tillfällen har äventyrerskan blivit "igenkänd på stan" då folk har kommit fram och frågat om det är jag som gör de där 52 äventyren.... Njaa, detta var väl en sanning med modifikation, det var väl snarare klibban på äventyrsbilen som triggade den konversationen snarare än äventyrerskans slitna nuna. 
• Eeeeeh.... Nej, nu kommer jag inte på något mer som kan vara intressant (eller totalt onödigt vetande) att rada upp i denna faktaruta. Måste kanske rådfråga Stefan Holm hur jag ska få bättre ordning på statistiken... 
• Jo, förresten, för er som undrar:  Jag har faktiskt ingen aning om hur långt eller högt jag har vandrat, cyklat, skidat, kajakat, klättrat eller surfat för det här var inte året som skulle mätas i prestationer, utan det skulle upplevas i ren njutning! 

Ren njutning i Bergslagen