måndag 2 januari 2012

Äventyr 51: Turist i min egen stad

Jag kan inte kalla Stockholm mitt eget. Jag bor inte där och har aldrig bott där. Men ändå känns det som min hemstad. Jag är uppväxt i en förort till Stockholm och jag har varit i "stan" mycket, men jag har aldrig riktigt sett staden för vad den är. Vad skulle jag vilja göra om jag kom som turist till Stockholm? Om jag hade en annan nationalitet än svensk? Vad skulle jag vilja uppleva av staden?



Om jag var turist i min egen stad hade jag nog gått på Skansen, för att få mig en rejäl dos svensk kulturhistoria. Jag hade strosat mellan de pittoreska och antika husen och läst på informationskyltarna om det ena huset äldre än det andra. Hade jag varit amerikanska hade jag nog blivit imponerad över att husen fortfarande stod upp, hade jag varit spanjorska hade jag kanske fnyst åt de enkla träbyggnaderna och menat att Alhambra är bra mycket äldre än detta och så mycket mer sofistikerat. Jag hade nyfiket kikat på de skandinaviska djuren som finns på Skansen. Jag hade undrande studerat lodjuren där de ligger på ett svartnat stenblock och lika undrande hade de studerat mig tillbaka. Kanske hade jag blivit lika betagen i att kunna mata en äkta svensk ekorre som portugiserna blev. 

Très exotique med suedois ekorre! 

Efter mitt besök på Skansen hade jag nog spankulerat vidare ut på det kungliga Djurgården, för att promenera längs vattnet och insupa den salta havslukten. Hade jag varit italienska hade jag kanske noterat att de flesta Stockholmare är väldigt snyggt klädda trots att de bara är ute för en motionsrunda längs Stockholms salta vatten. 

Även ett Stockholm i regn är ett vackert Stockholm.

Om regnet inte hade öst ner så hade jag nog övervägt en picknick på Djurgården för att reflektera över de genuint Stockholmianska och för att tjuvlyssna på de samtal som pågått runt omkring mig vid parkbänkar och förbipasserande barnvagnsförflyttare och hundpromenadörer. Men om regnet verkligen hade hållit i sig hade jag nog svängt in på Vasamuseet för torka upp en aning och för att se med egna ögon vad min vän Gustav (Holmer, inte Vasa) så högt avgudar. Inne hos ett av världens bäst bevarade 1600-talsskepp hade jag nog konstaterat att ibland går högmod före funktionalitet, iallafall när kung Gustav (Vasa, inte Holmer) får bestämma. Om regnet hade lättat på eftermiddagen hade jag strosat längs Strandvägen och tittat på de få båtar som legat vid Nybrokajen. Hade äventyrslustan fallit på hade jag tagit en Waxholmsbåt till Grinda och strosat runt en stund bland kobbar och skär för att sedan äta en god middag på värdshuset på ön. Jag hade tagit båten tillbaka till staden i den svarta natten endast upplyst av skärgårdens fyrar. Jag hade checkat in på Af Chapman, segelfartyget som är ett vandrarhem och som ligger förtöjd på Skeppsholmen. Jag hade vaggats till sömns av kluckandet mot skrovet utanför min kajuta. 

När morgonljuset strilat in genom mitt runda fönster hade jag studsat upp ur koj-slafen och raskt promenerat genom Gamla Stan i den då lite kyliga luften för att hitta ett mysigt café som kunde värma mig med en klassisk svensk fika. Jag hade stannat till vid Kungliga slottet men om jag varit fransyska hade jag nog inte ens reagerat över att det var ett slott då Versailles finns att jämföra med. Jag hade fortsatt min promenad längs med kajkanten, passerat Slussen och där hade jag kanske tänkt, om jag varit en arkitektstuderande polska, att det var ett fult bygge såhär mitt i den vackra staden. Möjligen att jag stannat till för ett inspirerande besök på Fotografiska som alltid har intressanta utställningar. Jag hade fortsatt upp på Söders höjder, där jag hade låtit Salander krydda den gamla hederliga stadsvandringen med verkliga och overkliga händelser i stadens historia. Eftermiddagen hade jag spenderat rullandes fram på Segway genom Hagaparken för att hoppas få en skymt av Sveriges gravida kronprinsessa. Helgen hade avslutats på hög höjd med utsikt över den magnifika staden som jag tagit till mig i mitt hjärta. Jag hade sakta tuffat upp i en liten golfboll på Globens utsida och beundrat Stockholm i solnedgång. Ja, så hade jag nog gjort om jag varit turist i min egen stad. 

Två små bollar + En stor boll = Spektakulär utsikt över Stockholm


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar