Årets äventyr som inte riktigt blev som jag tänkt mig

Jag listar vidare. Idag har turen kommit till äventyr som kanske inte riktigt blev som jag tänkt mig. Och det behöver inte betyda att det var en besvikelse utan mer att det blev något annat än vad jag tänkt mig från början...

Äventyrshunden har fått grundkänning i Väddö Kanal

1. Äventyret som ställdes in. Jag var på plats. Jag var laddad. Jag var förberedd. Jag ville så gärna få se Blå Jungfrun och vandra runt bland mystiska dimmor och vacker natur. Men då ringer skepparen och meddelar att mina medpassagerare har hört rykten om regn och därför inte vill vara ute i naturen, och att bara köra ut lilla mig är inte ekonomiskt försvarbart. Snopet. Så nix, ingen Blå Jungfru för mig. Men jag fick en förtjusande vandring i Tjust skärgård istället!

2. Ön jag aldrig kom runt. Planen var att paddla runt hela Utö, spana in alla läckra sandstränder och få paddla i ytterskärgården. Men icke, sa skjutfältsledaren på Utö, här skjuter vi skarpt med bomber och granater hela helgen och har en säkerhetszon på 8000 meter ut till havs. Näe, så långt ut ville jag inte paddla i oktoberkallt vatten med hund på kajaken. Och dessutom så var det ju Utös stränder jag ville se, och då inte i kikaren på kilometervis med avstånd. Nu blev det en angenäm äventyrshelg ändå, för paddelvädret var i princip perfekt!

3. Ylet jag aldrig hörde. Jag var helt spiksäker på att jag skulle få höra ett vargyl i natten. Men inte ett knyst hördes. Trist.

4. Målet jag inte nådde. Jag hade tänkt att paddla ända till Norrtälje för att möta upp med kompisar och ta en fika. Stark motvind och ösregn satte äventyrerskan på prov och denna gång vann motvinden. Jag gav upp. Men jag hade en kanonfin tur genom Väddö Kanal iallafall, det kan ingen ta ifrån mig.

5. Urskogen jag inte hittade. Jag hade föreställt mig vild skog och öde hedar. Fluffig snö som yrde runt skidorna. Men just då, den helgen jag var där, hade nästan all snö regnat bort, det gick inte att skida över sjöarna för de bar inte. Istället hamnade jag mitt i smeten i ett halkigt längdspår. Men va fasen, varm choklad och Moster Ingers mjuk-kaka gjorde att äventyrskänslan infann sig ändå!