Vill bara säga att idag är sista dagen att rösta på vad ni tror att jag kommer hitta på detta år, se till vänster i bloggen. Detta innebär att på onsdag ska jag avslöja (ni som hänger med i diverse media kanske redan har klurat ut det) vad jag kommer hitta på för skoj... Tadaa! Vad kan det bli för spännande?!
Och för er som vill vinna en pannlampa är det även sista dagen att deltaga i tävlingen idag. Se till höger i bloggen för tävlingsregler. Vinnaren presenteras här på bloggen på onsdag. Lycka till!
tisdag 31 januari 2012
måndag 30 januari 2012
Äntligen!
Årets första helgäventyr är inplanerat! Det blir långfärdsskridsko på Runn i Dalarna, nu i helgen. Hoppas på fint väder och mycket varm choklad i termos.
 |
| Foto från 2011 års långfärdsskridskotur på Mälaren |
Underbart med solen!
Ville bara säga att det har varit så härligt väder idag, jag blev glad i hela kroppen!
Dagens i-landsproblem
För det första så måste jag börja läsa posten jag får lite noggrannare. För nu får jag betala 250 kr i inkassoavgift för att jag bara sket i att betala fakturan för en tidning som jag inte längre vill prenumerera på. Jag trodde i min enfald att det bara var att strunta i att betala så slutar prenumerationen. Men så var icke fallet, så nu betalar jag förutom inkassoavgiften, även 400 kr för en tidning som jag inte vill ha. Surt.
Och för det andra så fick jag ett mindre hysteriskt utbrott när jag satt i telefonkö till banken för att ordna med ny pinkod till mitt betalkort. Den vänliga automatiska telefonrösten bad mig att trycka 1 om jag ville bli uppringd istället för att vänta i den extremt långa telefonkön. Jag tryckte 1 varje gång rösten sa detta, men tror ni att min så kallade "smart phone" lyckades förmedla det till den vänliga rösten i telefonen? Nix. Så jag fick vackert vänta i 43 minuter. Surt igen.
Och för det andra så fick jag ett mindre hysteriskt utbrott när jag satt i telefonkö till banken för att ordna med ny pinkod till mitt betalkort. Den vänliga automatiska telefonrösten bad mig att trycka 1 om jag ville bli uppringd istället för att vänta i den extremt långa telefonkön. Jag tryckte 1 varje gång rösten sa detta, men tror ni att min så kallade "smart phone" lyckades förmedla det till den vänliga rösten i telefonen? Nix. Så jag fick vackert vänta i 43 minuter. Surt igen.
söndag 29 januari 2012
Årets alla naturreservat
En kul tjej kom förbi min monter på Vildmarksmässan i fjol och sa att hon inspirerats av mitt äventyrsår och att hon själv hade som mål att besöka 52 naturreservat under året. Jag blev jätteglad att hon inspirerats och blev själv taggad att starta jakten för att se hur många naturreservat jag kunde besöka under äventyrsåret. Här nedan ser ni resultatet.
Under min mountainbikefärd på Roslagsleden trampades det genom en hel del naturreservat.
1. Angarnssjöängen
2. Bromseby
3. Trehörningen
4. Vigelsjö
5. Råda
6. Fjällbostrand
Under min helvetesfärd på 9 mil från Sälen till Mora i Gustav Vasas spår (äventyr 8) , passerades faktiskt ett naturreservat. Om än i ett suddigt töcken.
7. Mångsbodarna
När jag åkte skridskor på Göta Kanal veckan efter så tog jag och Äventyrshunden en liten kvällspromenix i intill kanalen som faktiskt visade sig vara ett naturreservat.
8. Ramunderberget
På äventyr 15 när jag var på historisk tidsresa genom Västergötland blev det även en vandring genom
9. Kinnekulle naturreservat
Äventyr 23 hanns det med en hel del naturreservat faktiskt, det blidde inte mindre än fyra stycken på den helgen.
10. Gränsö
11. Hasselö
12. Hulöhamn
13. Vindåsen
Äventyr 38 vandrades det hejvilt i
14. Grövelsjöns naturreservat
Äventyr 39 paddlade jag genom
15. Utö naturreservat
Under äventyr 40 var jag på västkusten och vandrade genom tre olika naturreservat, samt att morgonyogan utfördes i ett annat reservat. Dessutom så besöktes Sveriges högsta sanddyn och den låg i ytterligare ett annat naturreservat!
16. Stensjön
17. Vesslunda
18. Suseån
19. Stensjö strand
20. Havredal
Äventyr 43 vandrade jag genom
21. Gräsö gårds naturreservat
Äventyr 46 provade jag på geocashing i
22.Knuthöjdsmossens naturreservat
Äventyr 47 red jag islandshäst och stannade till en stund i
23. Rimsjö naturreservat
Nummer 48 av äventyren tillbringades på en ö som också råkade vara ett naturreservat
24. Landsort/Öja
Redan veckan efter blev det ett till naturreservatsbesök i
25. Bogesundslandet
Och årets sista äventyr firades i ett naturreservat det med
26. Arholma/Idö
Men summa kardemumma, 26 naturreservat under året, det är två stycken i månaden det! Inte lika många som Eva-Marie (hon som inspirerade mig tillbaka) har besökt dock. Hon hann med 69 stycken, vilket var mer än vad hon hade som mål! Stort grattis till henne och ett litet grattis till mig som ändå är rätt nöjd med min naturreservatsjakt.
Att besöka naturreservat är ett enkelt sätt att komma ut på äventyr och garanterade genvägar till vacker natur. Det finns 3700 stycken att välja och vraka mellan i Sverige, vilket borde betyda att alla har något eller några i närheten där de bor!
Hur många har du besökt under året?
Under min mountainbikefärd på Roslagsleden trampades det genom en hel del naturreservat.
1. Angarnssjöängen
2. Bromseby
3. Trehörningen
4. Vigelsjö
5. Råda
6. Fjällbostrand
Under min helvetesfärd på 9 mil från Sälen till Mora i Gustav Vasas spår (äventyr 8) , passerades faktiskt ett naturreservat. Om än i ett suddigt töcken.
7. Mångsbodarna
När jag åkte skridskor på Göta Kanal veckan efter så tog jag och Äventyrshunden en liten kvällspromenix i intill kanalen som faktiskt visade sig vara ett naturreservat.
8. Ramunderberget
På äventyr 15 när jag var på historisk tidsresa genom Västergötland blev det även en vandring genom
9. Kinnekulle naturreservat
Äventyr 23 hanns det med en hel del naturreservat faktiskt, det blidde inte mindre än fyra stycken på den helgen.
10. Gränsö
11. Hasselö
12. Hulöhamn
13. Vindåsen
Äventyr 38 vandrades det hejvilt i
14. Grövelsjöns naturreservat
Äventyr 39 paddlade jag genom
15. Utö naturreservat
Under äventyr 40 var jag på västkusten och vandrade genom tre olika naturreservat, samt att morgonyogan utfördes i ett annat reservat. Dessutom så besöktes Sveriges högsta sanddyn och den låg i ytterligare ett annat naturreservat!
16. Stensjön
17. Vesslunda
18. Suseån
19. Stensjö strand
20. Havredal
Äventyr 43 vandrade jag genom
21. Gräsö gårds naturreservat
Äventyr 46 provade jag på geocashing i
22.Knuthöjdsmossens naturreservat
Äventyr 47 red jag islandshäst och stannade till en stund i
23. Rimsjö naturreservat
Nummer 48 av äventyren tillbringades på en ö som också råkade vara ett naturreservat
24. Landsort/Öja
Redan veckan efter blev det ett till naturreservatsbesök i
25. Bogesundslandet
Och årets sista äventyr firades i ett naturreservat det med
26. Arholma/Idö
Men summa kardemumma, 26 naturreservat under året, det är två stycken i månaden det! Inte lika många som Eva-Marie (hon som inspirerade mig tillbaka) har besökt dock. Hon hann med 69 stycken, vilket var mer än vad hon hade som mål! Stort grattis till henne och ett litet grattis till mig som ändå är rätt nöjd med min naturreservatsjakt.
Att besöka naturreservat är ett enkelt sätt att komma ut på äventyr och garanterade genvägar till vacker natur. Det finns 3700 stycken att välja och vraka mellan i Sverige, vilket borde betyda att alla har något eller några i närheten där de bor!
Hur många har du besökt under året?
Storslam på Stockholm Skydive Filmfestival!
Jorå så att, IT-teknikern (pojkvännen) och numera även den store filmregissören har kammat hem storslam på Stockholm Skydive Filmfestival. Här hemma står nu en stor och vacker Oscar-statyett för bästa film och glänser. Två något mindre men ändock lika glänsande statyetter för hedrande andraplatser i Bästa foto och Bästa Humor lyckades filmregissören också släpa med sig hem. Kollar man riktigt noga i filmen nedan kan det hända att man får en skymt av både äventyrerskan och äventyrshunden..!
Förväntningarna är nu skyhöga på 52 adventures kommande film..... :)
lördag 28 januari 2012
Några saker bara...
1. Jag går på pencillinkur på grund av massiv tandvärk. Så går det om man inte äventyrar på en månad, kroppen protesterar och svarar upp med att bli dunderförkyld och lägger till tandköttsinflammation på det också. Lika bra att börja äventyra igen, det här håller ju inte.
2. Det finns för tillfället inte en enda flyttkartong att packa upp i det nya boendet. OBS, det betyder inte att allt är uppackat, men just för tillfället finns inga kartonger just HÄR i lägenheten att packa upp. Framsteg med andra ord.
3. Jag hittade min gamla choklad-termos i en ryggsäck som legat underst i bråten i morse. Den luktade inte hallon kan jag meddela. Räknade lite snabbt ut att den förmodligen har legat där sedan äventyret på Arholma, det vill säga sista december... Frääääscht!
4. Jag älskar min tvättmaskin och min torktumlare, hur har jag kunnat leva utan egna i så många år?
5. Jag har hittat kartan över Roslagsleden i en annan hög med bråte, så nu kan jag sammanfatta vilka naturreservat jag besökt under förra året. Men det bloggas det om imorgon.
2. Det finns för tillfället inte en enda flyttkartong att packa upp i det nya boendet. OBS, det betyder inte att allt är uppackat, men just för tillfället finns inga kartonger just HÄR i lägenheten att packa upp. Framsteg med andra ord.
3. Jag hittade min gamla choklad-termos i en ryggsäck som legat underst i bråten i morse. Den luktade inte hallon kan jag meddela. Räknade lite snabbt ut att den förmodligen har legat där sedan äventyret på Arholma, det vill säga sista december... Frääääscht!
4. Jag älskar min tvättmaskin och min torktumlare, hur har jag kunnat leva utan egna i så många år?
5. Jag har hittat kartan över Roslagsleden i en annan hög med bråte, så nu kan jag sammanfatta vilka naturreservat jag besökt under förra året. Men det bloggas det om imorgon.
fredag 27 januari 2012
Roliga röster
Det verkar som om fler nu tror att jag ska bli soffpotatis eller eventuellt bli pyroman detta år. Hihi, roligt. Undrar om det kan bero på att jag inte bloggat om något helgäventyrande på länge? Vad tror du, vad kommer jag göra nästa år? Rösta till vänster på bloggen!
PS. Det går fortfarande att vinna en pannlampa, kolla till höger på bloggen. Lycka till!
PS. Det går fortfarande att vinna en pannlampa, kolla till höger på bloggen. Lycka till!
torsdag 26 januari 2012
Ett måste för äventyrande
Idag tänkte jag ge er några tips på vad som absolut inte får glömmas när man ska ut på äventyr. Oumbärliga saker som jag har fått lära mig den hårda vägen att det är surt att glömma hemma.
1. Tigerbalsam - för man om som jag bara är en simpel helgäventyrerska så är man kanske inte alltid i superbra form och då kan det lätt uppstå smärta i otränade muskelgrupper under äventyrsbelastning. Då är det gött att mjuka upp med brännande tigerbalsam på ömma kroppsdelar.
2. Silvertejp - allt går att laga med silvertejp! Fixa värmehandtag till stekpannan, lappa ihop en läckande regnjacka, tejpa fast paddeln i stelfrusna fingrar för att man är för kall för att hålla i den, täta pysande liggunderlag, styra upp tältet så att inte regnet samlas i en irriterande svacka som måste tömmas var tionde minut under natten... Ja, listan kan göras oändligt lång på vad man kan göra med silvertejp!
3. Varm choklad i termos - det som inte silvertejp kan fixa, det kan den varma chokladen ordna till, nämligen råda bot på dåligt humör. En klunk choklad och man är sig själv igen, vad som än har hänt innan dess.
4. Dunjacka - även på sommaren är dunjackan en given ingrediens i packningen. (Speciellt om man tillbringar den i Norge) För hur varmt det än är på dagen, så brukar svettiga aktiviteter slås av på takten till kvällen och då är det lätt att bli frusen. Men en mysig "dunis" fixar den biffen!
5. Kit med första hjälpen - hade jag önskat att jag haft med mig när äventyrshunden skar sig sönder och samman på mina skidors vassa stålkanter. Som tur var hade vi änglavakt den gången och fick hjälp snabbt ändå. Men sen dess har jag alltid med mig första förband, för man vet inte vad som kan hända när man minst anar det.
 |
| Silvertejp, ett måste på äventyr. Funkar till och med att göra krokar att hänga upp surfbrädan på väggen med... |
1. Tigerbalsam - för man om som jag bara är en simpel helgäventyrerska så är man kanske inte alltid i superbra form och då kan det lätt uppstå smärta i otränade muskelgrupper under äventyrsbelastning. Då är det gött att mjuka upp med brännande tigerbalsam på ömma kroppsdelar.
2. Silvertejp - allt går att laga med silvertejp! Fixa värmehandtag till stekpannan, lappa ihop en läckande regnjacka, tejpa fast paddeln i stelfrusna fingrar för att man är för kall för att hålla i den, täta pysande liggunderlag, styra upp tältet så att inte regnet samlas i en irriterande svacka som måste tömmas var tionde minut under natten... Ja, listan kan göras oändligt lång på vad man kan göra med silvertejp!
3. Varm choklad i termos - det som inte silvertejp kan fixa, det kan den varma chokladen ordna till, nämligen råda bot på dåligt humör. En klunk choklad och man är sig själv igen, vad som än har hänt innan dess.
4. Dunjacka - även på sommaren är dunjackan en given ingrediens i packningen. (Speciellt om man tillbringar den i Norge) För hur varmt det än är på dagen, så brukar svettiga aktiviteter slås av på takten till kvällen och då är det lätt att bli frusen. Men en mysig "dunis" fixar den biffen!
5. Kit med första hjälpen - hade jag önskat att jag haft med mig när äventyrshunden skar sig sönder och samman på mina skidors vassa stålkanter. Som tur var hade vi änglavakt den gången och fick hjälp snabbt ändå. Men sen dess har jag alltid med mig första förband, för man vet inte vad som kan hända när man minst anar det.
onsdag 25 januari 2012
Exklusivt för er bloggläsare!
52adventures IT-tekniker (pojkvän) har lovat att det kommer att dyka upp en förhandsvisning, här på bloggen, på den film som kommer att visas om 52 adventures på Vildmarksmässan. IT-teknikern kan dock inte specificera något datum då denna smygpremiär ska äga rum, men sagt är att det iallafall kommer att vara FÖRE Vildmarksmässan faktiskt äger rum.... Hur IT-teknikern ska lösa just detta är ett mysterium eftersom hårddisken som alla filmklipp från året ligger på för tillfället är ur funktion. Men jag är inte orolig, IT-teknikern har hittills löst allt och lite till som äventyrerskan bett om. Så häng kvar, ni som är nyfikna på om IT-teknikern kan trolla!
Säkrat äventyrsår
Träffade Lillasyster för ett par dagar sedan och då fick jag en present för att jag faktiskt genomfört ett helt år av äventyr! Och det bästa med denna present var att det även är en försäkring om att även detta år kan genomföras i äventyrets tecken. Nu blir ni nyfikna va? Tamtadaaa.... FYRA BURKAR TIGERBALSAM! Så nu är jag "fit for fight" för mera äventyr!
 |
| Kom igen äventyrssmärtan, nu är jag onåbar! :) |
söndag 22 januari 2012
Återträff
Idag har både äventyrshunden och äventyrerskan återsett en mycket trevlig bekantskap som först införskaffades på Helags i påskas. På det mäktiga berget sprang vi på Niklas med hans hund Buddha, och idag har vi äntligen återsetts! Det tog sin tid, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge eller hur var det nu igen..?! Buddha och äventyrshunden fann varann lika snabbt idag som sist de sågs på berget. Ett mycket roligt återseende som jag hoppas kommer bli fler av i framtiden! Och dessutom så blev det ju äntligen vinter också idag! :)
 |
| Roligt återseende i en vintrig skog! |
52 adventures är en vinnare!
Det var ju lustigt att jag frågade om någon av er var en vinnare innan helgen ( i och med pannlampe-tävlingen) och så visar det sig att 52 adventures går och vinner! 52 adventures har blivit utsett till årets näräventyrsprojekt av ingen mindre än "Babs" Lindman! Det tackar jag för! :) Jag tycker det är jättekul att mitt projekt har blivit så uppmärksammat som det har blivit och att det verkar som om det är så många som har blivit inspirerade av mitt äventyrsår! Så ut och njut med er allihopa! Själv ska jag ut och njuta i min nya sovsäck!
Den fina motiveringen lyder såhär:
Gunnika har satt upp som mål att på lediga helger under 2011 förverkliga sin äventyrslusta och nyfikenhet på olika friluftsaktiviteter i den svenska naturen.
Gunnika har med sitt unika projekt spridit inspiration via hennes blogg, hemsida och flera uppmärksammade tidningsartiklar och radioinslag.
Att sätta upp de här målen och att göra 52Adventure projektet har nog förändrat livet positivt både för Gunnika och för flera som följt hennes näräventyr och låtit sig inspireras.Gunnika får som tack för sitt näräventyrsprojekt 2011 en fin sovsäck från Husky i Eskilstuna.
Den fina motiveringen lyder såhär:
Gunnika har satt upp som mål att på lediga helger under 2011 förverkliga sin äventyrslusta och nyfikenhet på olika friluftsaktiviteter i den svenska naturen.
Gunnika har med sitt unika projekt spridit inspiration via hennes blogg, hemsida och flera uppmärksammade tidningsartiklar och radioinslag.
Att sätta upp de här målen och att göra 52Adventure projektet har nog förändrat livet positivt både för Gunnika och för flera som följt hennes näräventyr och låtit sig inspireras.Gunnika får som tack för sitt näräventyrsprojekt 2011 en fin sovsäck från Husky i Eskilstuna.
fredag 20 januari 2012
Är du en vinnare?
Pyromani?
Hahaha, första rösten på att jag kommer att leva ut mina pyromaniska lustar detta år har inkommit! Oj oj, vi får se om den personen får rätt. Vad tror du? Det går att rösta i 10 dagar till. Kolla till vänster i bloggen.
Vad gör du i helgen?
Nu har jag ju delat med mig av mina helgäventyr i ett HELT ÅR! Så nu vill jag höra vad du ska hitta på i helgen? Maila mig på info@52adventures.se eller kommentera detta inlägg! Spännande att få höra era helgäventyrsplaner!
Vad gör helgäventyrerskan i helgen?
Jo, jag tänkte att ni kanske undrar vad jag har gjort på helgerna under 2012 så här långt? Eller? Inte det.... Nähä, men då berättar jag iallafall då.
1. Packat upp flyttkartonger (de tar tamejfan aldrig slut!)
2. Promenixat lååååånga skogspromenader med äventyrshunden och upptäckt nya stigar i mitt närområde, riktiga näräventyr som jag kan rekommendera alla att testa!
3. Träffat mina vänner under mer "normala" förhållanden, det vill säga jag har inte tvingat med dem på något slags äventyr för att få hänga med mig
Och det är väl ungefär vad jag ska göra i helgen med! Trevlig helg på er alla! Ut och njut av ett riktigt näräventyr!
1. Packat upp flyttkartonger (de tar tamejfan aldrig slut!)
2. Promenixat lååååånga skogspromenader med äventyrshunden och upptäckt nya stigar i mitt närområde, riktiga näräventyr som jag kan rekommendera alla att testa!
3. Träffat mina vänner under mer "normala" förhållanden, det vill säga jag har inte tvingat med dem på något slags äventyr för att få hänga med mig
Och det är väl ungefär vad jag ska göra i helgen med! Trevlig helg på er alla! Ut och njut av ett riktigt näräventyr!
torsdag 19 januari 2012
Glömde en grej....
.... i min årskrönika. För det är faktiskt så att under mitt äventyrsår så har jag faktiskt fått äran att träffa Sofia. Eller ja, jag nästan cyklade över henne när hon var ute och promenerade sina hundar och jag forsade fram på mountainbiken på Roslagsleden. Vi pratade i kanske max tio minuter just då, men det kändes bara klockrent, en soulmate! Som tur var hörde hon av sig till mig via bloggen sen och nu snackar vi inte bara skit ihop, vi även klättrar och försöker förhindra att våra hundar ska tjuvpara sig. Eventuellt kommer vi ta oss i kragen och starta i Aim challenge i Lindvallen i sommar, men först ska jag bli lika duktig på att träna som hon! Annars kommer jag aldrig orka med i hennes tempo....:)
onsdag 18 januari 2012
Två frågor...
...jag ställer till mig själv idag:
1. VAR tog vintern vägen?
2. VARFÖR kollade jag inte vad som var i lunchlådan innan jag micrade den?
Fisljummen isbergsallad med mosig gurka är inte så himla upplyftande när man är hungrig som en varg....
1. VAR tog vintern vägen?
2. VARFÖR kollade jag inte vad som var i lunchlådan innan jag micrade den?
Fisljummen isbergsallad med mosig gurka är inte så himla upplyftande när man är hungrig som en varg....
tisdag 17 januari 2012
Årskrönika 2011
Sådär ja, då ska vi se. En summering av året. Ja, vad annat kan jag säga än att jag har fått uppleva ett helt fantastiskt år! Jag har liksom inte riktigt smält det än. Det första som slår mig nu, när jag sitter djupt nersjunken i soffan och tänker tillbaka över året, är att jag gjorde det verkligen! Jag tog mig iväg och gjorde ett litet äventyr varenda helg i ett helt år! Det var bara inte tomt snack, utan det blev rejäl verkstad också. Jag fick verkligen "ändan ur" och gjorde det som jag har velat göra så länge. Jag har uppfyllt, inte bara en, utan flera drömmar. Det är med en fet skrattrynka i ögonvrån som jag ser tillbaka på året. Det är med ett glädjefyllt sinne som jag går igenom årets minnen på hjärnans hårddisk.
 |
| Tips för ett lyckat äventyrsår: hitta en reskompis som aldrig säger nej till äventyr! |
Små, men ack så magiska, ögonblick dyker upp i mitt inre. Ett ögonblick som envist har etsat sig fast på näthinnan är när äventyrshunden och jag var inne på tredje sträckan av Fjällräven Classic. Den tidiga dagen hade börjat i lera och spöregn, men framåt eftermiddagen så tittar solen försiktigt fram mellan gråa moln. Uppehållet varar tillräckligt länge för att jag ska våga hänga handduken utanpå ryggsäcken för att torka upp. Mina fötter värker och skavsåren har utvecklats ovanpå varann, hundens tunga hänger nere vid tassarna. Vi balanserar på spängerna som är en välkomlig hjälp för att ta sig över steninfernot till stig. Det är då den perfekta rygg-lutar-stenen dyker upp. Trots att vi bara har ett par kilometer kvar till dagens etappmål kan vi inte låta bli att vila en lång stund. Jag tar av mig ryggsäcken och plötsligt känns det som om jag lättar från marken. Jag nästan svävar fram. Jag slår mig ner och lutar min ömmande rygg mot stenen. Aaaaaaaaah. Underbart. Hunden är inte sen att lägga sitt huvud i mitt knä. Molnen delar på sig och solen värmer nu mitt trötta ansikte. Jag sluter ögonen. Äventyrshunden drar en djup, men nöjd, suck. Jag känner hur mina fötter sakta återhämtar sig. Medtävlare passerar mig där jag sitter och halvsover med ryggen mot den perfekta stenen. Jag öppnar ena ögat halvt när jag hör fotsteg närma sig. Det värmer mitt hjärta när jag ser att de som passerar mig ler. De ler med hela ansiktet när de tror att jag inte ser. Jag tänker att jag borde be någon av dem som går förbi att ta ett foto av oss, som ett minne. Men snart inser jag att det behövs inte. För den här stunden kommer jag inte att glömma. Någonsin.
Jag kommer ihåg sträckan på Roslagsleden från Wira Bruk till Penningby. Min mountainbike smeker sig fram över de kala klipphällarna. Hjulen rullar utan att jag behöver anstränga mig. Jag skriker rakt ut av lycka till äventyrshunden att det här är himmelriket. Han svarar mig med några ystra skall. Vi glider fram över stigen, studsar lite över rötterna.
Jag kan tänka tillbaka på nattvandringen på Arholma med förtjusning. I pannlampornas sken trevar vi oss upp till Båken. Fötter som halkar och snubblar på den klippiga stigen. Fyrverkerier som fräser på långt avstånd. Havet som konstant brusar och susar i mina öron. Nattfrosten som biter tag lite i näsan. Hundens lyckliga nosande i buskagen. Pojkvännens lycka över att ha fångat den perfekta bilden.
Jag minns mysiga tältkvällar där ugglor hoat i natten, jag minns ljusa tältmorgnar där måsarnas småtjafsande väcker mig harmoniskt. Jag minns muskler som gör ont, men som ändå trivs med att röra sig. Jag minns Antons kommentar på första fikarasten på väg upp för ett soligt Helags, den liksom säger allt:
-Det här är livet på en pinne.
Jag har fått vara med om upplevelser jag inte trodde var möjligt (höjdrädd Martina klättrar till exempel). Jag har fått träffa människor som jag aldrig hade träffat annars (Ana och Johan som bjöd på bågskytte för att nämna några). Jag har lärt mig saker om mig själv den hårda vägen och att allt går att lösa med lite silvertejp. Jag har lärt mig att leva i nuet. Och där har bloggandet hjälpt till. Jag säger som en god vän till mig skriver på sin blogg; att vara i fantasin gör mig mer närvarande i nuet. Fast i mitt fall handlar det kanske mer om att vara ute i naturen som gör att jag kan vara i nuet. Och precis som min vän skriver, så kan hon stå på busshållplatsen och verkligen se människorna runt omkring sig för att sedan gestalta dem i sitt skrivande. Och precis så känner jag också. Jag kan verkligen se naturen runt om kring mig, verkligen ta in varje liten beståndsdel för att sedan kunna beskriva det här på bloggen. Och det är väl kanske därför som jag har uppskattat att resa ensam ibland. För då kan jag uppleva på mitt egna sätt.
Även om jag har fått vara med om stora upplevelser det här året så har kanske ändå den största behållningen varit den otroligt fina respons som jag fått på det här projektet. Något som egentligen startade som ett år av ego-tid för mig själv, blev till inspiration för så många andra. Och jag blir lika glad varje gång som jag får ett mail där det står att utmaningen är antagen. 52 adventures knoppar av sig och blir 12/12 eller Twelve365. Det värmer en vardagsäventyrerskas hjärta.
Men det bästa av allt med det här året är ändå att jag på något sätt har satt standarden för resten av mitt liv.
måndag 16 januari 2012
Nationalparksfakta
Jag har försökt att förmedla en känsla från mina äventyr under året, snarare än att bara rada upp fakta. Men nu är det dags att presentera lite mer faktabaserade uppgifter.
(Ja, det kommer en årskrönika, jag filar på den, men behöver lite mer funderartid.... Så håll ut, kära bloggläsare)
Idag tänkte jag rada upp de nationalparker som har besökts under året. Kanske hittar ni inspiration för att ge er ut på egna äventyr!
Vi börjar med Sverige:
Tyresta Nationalpark- här åkte jag längdskidor på äventyr nummer 3.
Fulufjällets nationalpark - redan på äventyr 4 prickades nästa nationalpark av. Här finns Sveriges högsta vattenfall, Njupeskär. Värt att besöka både på vintern sommaren.
Färnebofjärdens nationalpark - en kanske bortglömd pärla med fina fiskesjöar och vacker vandringsnatur. Här körde jag ett äventyrstriathlon på äventyr 25.
Skuleskogens nationalpark - Ronja Rövardotters hemtrakter kanske? Jag klättrade Via ferrata och vandrade till Helvetesgapet här i äventyr 31.
Abisko nationalpark - Målgången i Fjällräven Classic är i Abisko, och jag stannade även kvar och cyklade mounitainbike längs Rallarvägen under äventyr 32.
Stora sjöfallets nationalpark - Det duggade tätt med nationalparker i slutet på augusti. Regnet duggade även tätt under äventyr 33 då jag vandrade i den regniga nationalparken.
Gotska sandöns nationalpark - en guldklimp mitt i Östersjön. Här sandvandrades det under äventyr 34.
Äventyr 23 hade jag planer på att åka till Blå Jungfrun, men jag kom aldrig dit på grund av inställd båttur, så den kan inte räknas. Och om det hade varit klart väder när jag var i Stora Sjöfallet kanske jag hade SETT in över Sarek? Fast det kan väl knappast räknas det heller va?! Så summa kardemumma sju nationalparker av totalt tjugonio stycken som finns att besöka i Sverige. Skönt, det finns många kvar att upptäcka!
Sen går vi in på Norge:
Hardangervidda - äventyr 26 cyklades det mountainbike på vidderna i nationalparken.
Jotunheimen - äventyr 28 vandrades det längs kammen på Besseggen, en fantastisk tur med vidunderliga vyer.
Jostedalsbreen - under äventyr 28 hanns det även med en glaciärvandring till Brikdalsbreen.
Folgefonna - det var stressigt med nationalparksbesökande under äventyr 28 för då hann vi även med att åka telemark i Folgefonnas nationalpark.
Dovrefjell - visserligen passerade vi mest med bilen genom nationalparken på väg till klättringen i Oppdal under äventyr 29, men nog räknas denna in!?!
Så i Norge blev det alltså fem nationalparksbesök, vilket betyder att det finns trettiofyra stycken kvar att göra spännande utflykter till!
Så totalt tolv nationalparker! Inte illa pinkat av en vardagsäventyrerska ändå! :)
(Ja, det kommer en årskrönika, jag filar på den, men behöver lite mer funderartid.... Så håll ut, kära bloggläsare)
Idag tänkte jag rada upp de nationalparker som har besökts under året. Kanske hittar ni inspiration för att ge er ut på egna äventyr!
Vi börjar med Sverige:
Tyresta Nationalpark- här åkte jag längdskidor på äventyr nummer 3.
Fulufjällets nationalpark - redan på äventyr 4 prickades nästa nationalpark av. Här finns Sveriges högsta vattenfall, Njupeskär. Värt att besöka både på vintern sommaren.
Färnebofjärdens nationalpark - en kanske bortglömd pärla med fina fiskesjöar och vacker vandringsnatur. Här körde jag ett äventyrstriathlon på äventyr 25.
Skuleskogens nationalpark - Ronja Rövardotters hemtrakter kanske? Jag klättrade Via ferrata och vandrade till Helvetesgapet här i äventyr 31.
Abisko nationalpark - Målgången i Fjällräven Classic är i Abisko, och jag stannade även kvar och cyklade mounitainbike längs Rallarvägen under äventyr 32.
Stora sjöfallets nationalpark - Det duggade tätt med nationalparker i slutet på augusti. Regnet duggade även tätt under äventyr 33 då jag vandrade i den regniga nationalparken.
Gotska sandöns nationalpark - en guldklimp mitt i Östersjön. Här sandvandrades det under äventyr 34.
Äventyr 23 hade jag planer på att åka till Blå Jungfrun, men jag kom aldrig dit på grund av inställd båttur, så den kan inte räknas. Och om det hade varit klart väder när jag var i Stora Sjöfallet kanske jag hade SETT in över Sarek? Fast det kan väl knappast räknas det heller va?! Så summa kardemumma sju nationalparker av totalt tjugonio stycken som finns att besöka i Sverige. Skönt, det finns många kvar att upptäcka!
Sen går vi in på Norge:
Hardangervidda - äventyr 26 cyklades det mountainbike på vidderna i nationalparken.
Jotunheimen - äventyr 28 vandrades det längs kammen på Besseggen, en fantastisk tur med vidunderliga vyer.
Jostedalsbreen - under äventyr 28 hanns det även med en glaciärvandring till Brikdalsbreen.
Folgefonna - det var stressigt med nationalparksbesökande under äventyr 28 för då hann vi även med att åka telemark i Folgefonnas nationalpark.
Dovrefjell - visserligen passerade vi mest med bilen genom nationalparken på väg till klättringen i Oppdal under äventyr 29, men nog räknas denna in!?!
Så i Norge blev det alltså fem nationalparksbesök, vilket betyder att det finns trettiofyra stycken kvar att göra spännande utflykter till!
Så totalt tolv nationalparker! Inte illa pinkat av en vardagsäventyrerska ändå! :)
söndag 15 januari 2012
Snart årskrönika
Sitter och filurar på en årskrönika... Kommer snart här på bloggen, så häng kvar ett tag till!
Vad tycker du har varit bäst?
Nu har jag listat en herrans massa äventyr under året, vad jag tyckt var bäst, mest magiskt, skönast, enklast.....
Nu skulle det vara kul att höra vad du som bloggläsare har tyckt varit bäst? Eller roligast att läsa om? Eller mest spännande? Eller dumdristigast? Eller tråkigast?
Skriv gärna en kommentar till det här inlägget och berätta för mig vad du har uppskattat mest under året. Eller maila mig på info@52adventures.se. Skriv gärna varför du gillade just det äventyret bäst också! Det skulle vara jättekul att få höra vad ni tycker om äventyrsåret! Ser fram emot att få höra din åsikt! :)
Nu skulle det vara kul att höra vad du som bloggläsare har tyckt varit bäst? Eller roligast att läsa om? Eller mest spännande? Eller dumdristigast? Eller tråkigast?
Skriv gärna en kommentar till det här inlägget och berätta för mig vad du har uppskattat mest under året. Eller maila mig på info@52adventures.se. Skriv gärna varför du gillade just det äventyret bäst också! Det skulle vara jättekul att få höra vad ni tycker om äventyrsåret! Ser fram emot att få höra din åsikt! :)
lördag 14 januari 2012
Årets bästa äventyr
Jag har nu nått fram till den sista listan om året, och det är nu ni ska få svaret på den fråga som så många av er har ställt till mig under året; Vilket har varit det bästa äventyret?
Och för att kunna svara på den frågan måste jag först ställa mig själv frågan hur jag ska kategorisera vad som är bäst? Bäst för att det har utvecklat mig mest? Bäst för att det var den största upplevelsen? Bäst för att det gav mig högst andel adrenalinkickar? Vad är egentligen bäst? För mig handlar det om en känsla av att leva exakt precis i nuet.
 |
| Toppen på Helags |
1. Glaciärskidåkning på Helags. För att jag aldrig någonsin kommer att få uppleva samma perfekta väderförhållanden igen som under denna tur. Okej, första dagen var det verkligen skitväder, men resten av helgen såg vi inte skymten av ett endaste moln. Solen smekte våra svettiga ansikten, utsikten var vidunderlig och sällskapet var det bästa man kan tänka sig. Jag ville inte vara någon annanstans i universum än vad jag var just då.
2. Mitt smultronställe. För att när jag och äventyrshunden satt och petade lite i elden och funderade över livet så kändes allt så enkelt. Månen spred sitt silverljus över den mörka vattenytan och en uggla hoade i natten. Jag hade inga problem alls i hela världen just då.
3. Nyår i skärgården. För att jag fick avsluta mitt äventyrsår med dem som betyder mest för mig. För att jag fick gå den där stigen som jag så länge velat gå. För att det var ett magiskt ljus över ön. För att jag var så tacksam över mitt liv just då.
4. Mountainbike längs Rallarvägen. För att en dröm gick i uppfyllelse. Att få cykla längs denna otroligt vackra och historiskt mytomspunna stig var en fantastisk upplevelse och jag kände mig nära nirvana när jag hade flyt i cyklingen.
5. Långfärdsskridsko på Göta Kanal. För att känslan jag hade i kroppen var ren och skär lycka. Att glida fram över isen i medvinden med solen som värmde min frusna näsa, det var precis vad jag behövde just då.
Dagens mini-äventyr
Idag fick äventyrerskan guidning på Bogesundslandet av självaste Sofia och girlsen. Kanonfin vandring längs vattnet och äntligen en aningens vinterkänsla ute! Men såhär i efterhand hade det nog varit bättre med skridskor under fotsulorna, för satan i gatan vad halt det var!
 |
| Äventyrshunden spanar in snyggaste girlsen |
fredag 13 januari 2012
Årets vänligaste äventyr
Denna otursfredag har det blivit dags att lista årets vänligaste äventyr, alltså det äventyr där jag har blivit omhändertagen som en drottning. Mottagen med öppna armar och inte behövt lyfta ett finger för att må så oförskämt bra som jag gjorde.
1. Hos Chateaux Anna & Simon i Åre. Det går inte att bli mer omhuldad och ompysslad än hos Anna och Simon i Åre. Det finns inga gränser för gästvänligheten här. Allt man kan önska sig är redan framdukat och klart när man anländer. Sängen är bäddad och små söta handdukar framlagda på sängen. Maten är suberb. Och skulle man behöva låna någon slags utrustning så kan man ge sig den på att det finns i garaget! Ett stort tack vill jag rikta till Anna och Simon som alltid gör Åre-besöken till något extra.
2. Lyxsegling med Carin & Ray & Lowe & Martina & Björn. Det här var samma lyxstandard som i punkt 1 på den här listan, fast till sjöss! Maten var värd tre stjärnor i Guide Michelin, i båten fanns det värme (!) och sällskapet var av yppersta klass. En djup bugning vill jag rikta till kockarna på skutan och till ägarna av skeppet att jag fick följa med på denna underbara seglingshelg.
3. Underhållning på Västkusten. Ett bröllop i Åre genererade nya bekantskaper som bjöd in till äventyrshelg på Västkusten. Så fantastiskt härligt att få lära känna Katrin, Jesper, Nadine och Celine. En underhållande familj där alla är lika välkomna. Till och med äventyrshunden hade fått en plats dukad till sig vid matbordet! Inte heller denna helg behövde jag svälta, utan serverades mat som fortfarande smakar gott i gommen när jag tänker på det. Tack familjen Andersson/Svensson för en oförglömlig helg!
4. Den årliga festen. Sommarens höjdpunkt då många av våra vänner träffas och som i år fick ett äventyrligt inslag i form av fallskärmshoppning. Här kanske det mest var jag som pysslade om gästerna men de pysslade om mig tillbaka genom att bjuda på sig själva och skratten var många över nejden i den sena kvällen. Tack alla kära vänner för att ni kom!
5. Kompetensutveckling med hunden. Den här helgen var det mest äventyrshunden som blev omhuldad och duttifnuttad med. Men hos Hundreda blir man alltid drottninglikt behandlad, vare sig man är hund eller människa. Jag vill rikta ett speciellt tack till Emma och Camilla för att ni alltid guidar mig med varm hand i hund-djungeln!
PS. Hos Ana och Johan i Öregrund blir man också väldigt väl mottagen, vill även tacka dem för en underbar helg med bågskytte i oktober!
 |
| Hos Anna & Simon trivs man! |
1. Hos Chateaux Anna & Simon i Åre. Det går inte att bli mer omhuldad och ompysslad än hos Anna och Simon i Åre. Det finns inga gränser för gästvänligheten här. Allt man kan önska sig är redan framdukat och klart när man anländer. Sängen är bäddad och små söta handdukar framlagda på sängen. Maten är suberb. Och skulle man behöva låna någon slags utrustning så kan man ge sig den på att det finns i garaget! Ett stort tack vill jag rikta till Anna och Simon som alltid gör Åre-besöken till något extra.
2. Lyxsegling med Carin & Ray & Lowe & Martina & Björn. Det här var samma lyxstandard som i punkt 1 på den här listan, fast till sjöss! Maten var värd tre stjärnor i Guide Michelin, i båten fanns det värme (!) och sällskapet var av yppersta klass. En djup bugning vill jag rikta till kockarna på skutan och till ägarna av skeppet att jag fick följa med på denna underbara seglingshelg.
3. Underhållning på Västkusten. Ett bröllop i Åre genererade nya bekantskaper som bjöd in till äventyrshelg på Västkusten. Så fantastiskt härligt att få lära känna Katrin, Jesper, Nadine och Celine. En underhållande familj där alla är lika välkomna. Till och med äventyrshunden hade fått en plats dukad till sig vid matbordet! Inte heller denna helg behövde jag svälta, utan serverades mat som fortfarande smakar gott i gommen när jag tänker på det. Tack familjen Andersson/Svensson för en oförglömlig helg!
4. Den årliga festen. Sommarens höjdpunkt då många av våra vänner träffas och som i år fick ett äventyrligt inslag i form av fallskärmshoppning. Här kanske det mest var jag som pysslade om gästerna men de pysslade om mig tillbaka genom att bjuda på sig själva och skratten var många över nejden i den sena kvällen. Tack alla kära vänner för att ni kom!
5. Kompetensutveckling med hunden. Den här helgen var det mest äventyrshunden som blev omhuldad och duttifnuttad med. Men hos Hundreda blir man alltid drottninglikt behandlad, vare sig man är hund eller människa. Jag vill rikta ett speciellt tack till Emma och Camilla för att ni alltid guidar mig med varm hand i hund-djungeln!
PS. Hos Ana och Johan i Öregrund blir man också väldigt väl mottagen, vill även tacka dem för en underbar helg med bågskytte i oktober!
52 adventures i cyberrymden
torsdag 12 januari 2012
Dramatik i äventyrsbilen
Man skulle kunna tro att alla lösa delar som finns i äventyrsbilen och som går att bytas ut, har gjorts det under året. Med tanke på att den har varit mer på verkstaden än i äventyrerskans tjänst. Men så var inte fallet, tydligen fanns det en del som inte var bytt.
Så efter lite hysteriskt bläddrande i instruktionsboken och ett konstaterande att "om möjligt, kör genast bilen till en auktoriserad verkstad" så är nu även termostaten bytt. Japp, det är bara att öppna plånboken på vid gavel, le och se glad ut!
 |
| Varningslampa som lyser, standard i äventyrsbilen. |
Så efter lite hysteriskt bläddrande i instruktionsboken och ett konstaterande att "om möjligt, kör genast bilen till en auktoriserad verkstad" så är nu även termostaten bytt. Japp, det är bara att öppna plånboken på vid gavel, le och se glad ut!
Den första rösten..
... på soffpotatisen har inkommit! Intressant! Någon tror alltså att jag under 2012 kommer att ägna mig mestadels åt soffpotatiseri. Vi får se, den personen kanske får rätt! Vill du också rösta? Kolla till vänster i bloggen, där hittar du omröstningen!
Årets skönaste äventyr
Ha, trodde ni att ni skulle slippa listorna idag?! Icke, jag har laddat upp för ytterligare en. Håll i er, för nu kommer årets skönaste äventyr! Det vill säga de äventyr där stressen har varit fullständigt obefintlig. Jag skulle inte ta mig i mål i någon tävling, inte prestera något särskilt, inte vara på en speciell plats vid någon speciell tidpunkt. Jag bara tog dagen och äventyret som det kom." Carpe diem" i sin fulländade form liksom.
1. Kajak på Långhundraleden. Ingen stress och ingen press alls. En kanonfin helg då jag paddlade så långt jag kom innan den stängda slussen satte stopp för vidare färd. Fantastisk solnedgång och lika fantastisk soluppgång i Långhundraledens mysigaste tältcamp.
2. Skärgårdsvandring på Öja. Lillasyster och jag var lika trötta båda två, vilket resulterade i att precis allt någon sa eller gjorde var hysteriskt roligt! En skön helg med mycket skratt, en hel del blåst, massor av skitsnack och lite vandring också.
3. Historisk vandring med Arn. Det här äventyret var nog det mest oplanerade på hela året. Jag bara åkte till Västergötland, läste på lite turistskyltar, hittade en vandringsstig och följde spåret av Arn genom bygden. Hur skönt som helst. Jag gjorde precis det som föll mig in.
4. Vandring i Kolmården. De flesta tänker djurpark om man säger Kolmården, men det finns så mycket mer att se här, kanonskön vandring i stora lugna skogar till exempel.
5. Bågskytte i Öregrund. Tempot var inte så högt, men det gjorde ingenting, det fanns tid att umgås och prova på något jag inte provat förut.
 |
| Ingen stress här inte... |
1. Kajak på Långhundraleden. Ingen stress och ingen press alls. En kanonfin helg då jag paddlade så långt jag kom innan den stängda slussen satte stopp för vidare färd. Fantastisk solnedgång och lika fantastisk soluppgång i Långhundraledens mysigaste tältcamp.
2. Skärgårdsvandring på Öja. Lillasyster och jag var lika trötta båda två, vilket resulterade i att precis allt någon sa eller gjorde var hysteriskt roligt! En skön helg med mycket skratt, en hel del blåst, massor av skitsnack och lite vandring också.
3. Historisk vandring med Arn. Det här äventyret var nog det mest oplanerade på hela året. Jag bara åkte till Västergötland, läste på lite turistskyltar, hittade en vandringsstig och följde spåret av Arn genom bygden. Hur skönt som helst. Jag gjorde precis det som föll mig in.
4. Vandring i Kolmården. De flesta tänker djurpark om man säger Kolmården, men det finns så mycket mer att se här, kanonskön vandring i stora lugna skogar till exempel.
5. Bågskytte i Öregrund. Tempot var inte så högt, men det gjorde ingenting, det fanns tid att umgås och prova på något jag inte provat förut.
Vill du ha en pannlampa?
onsdag 11 januari 2012
Årets enklaste äventyr
Listningen fortsätter och idag har turen kommit till årets enklaste äventyr, och då menar jag inte enkel som i att det inte var fysiskt ansträngande att utföra dem, utan mer att ibland kan enkla äventyr ge stora upplevelser.
1. Äkta äventyrskänsla på Färnebofjärden. Inga långa sträckor som avverkades, och inte alls långt bort, utan mer ett äventyr på min egen bakgård. Men den extra spänningen låg i att jag inte visste om det gick att paddla hela vägen i den lilla ån som jag tänkt, var det igenvuxet så att jag skulle få släpa kajaken genom tät vass på dyig botten? Äventyrskänsla på max och känslan av att upptäcka något nytt var stark.
2. Mountainbike i Säfsen. Säfsen har verkligen lyckats i sin marknadsföring. Allt är enkelt och iordningställt. Lederna är väl markerade och det finns utmaningar i alla svårighetesgrader. Det går liksom inte att vara missnöjd.
3. Vandring på hemmaplan. Ibland glömmer vi bort vad vi har hemma där vi bor. Ofta strävar vi långt bort för att upptäcka och uppleva. Men ibland räcker det att bara titta bakom husknuten. Det var vad jag gjorde och jag fann storslagen natur och vackra vyer.
4. Turist i min egen stad. Det är inte bara naturen hemmavid som kan erbjuda mäktiga upplevelser, även din egen hemstad kan erbjuda äventyr. Tänk efter, vad skulle du ha gjort om du kom som turist till din egen hemstad? Det kan bli en intressant helg! Det blev det för mig.
5. Isäventyr på Mälaren. Visst, en äkta skridskofantast kanske inte skulle vara så begeistrad över att glida fram på plogad isbana, men om man inte är så petig med iskvalitén så kan februarisolen värma gott i ansiktet och medhavd fika smakar lika gott var man är, så länge som det är utomhus.
 |
| Vad kan finnas bakom kröken tro? |
1. Äkta äventyrskänsla på Färnebofjärden. Inga långa sträckor som avverkades, och inte alls långt bort, utan mer ett äventyr på min egen bakgård. Men den extra spänningen låg i att jag inte visste om det gick att paddla hela vägen i den lilla ån som jag tänkt, var det igenvuxet så att jag skulle få släpa kajaken genom tät vass på dyig botten? Äventyrskänsla på max och känslan av att upptäcka något nytt var stark.
2. Mountainbike i Säfsen. Säfsen har verkligen lyckats i sin marknadsföring. Allt är enkelt och iordningställt. Lederna är väl markerade och det finns utmaningar i alla svårighetesgrader. Det går liksom inte att vara missnöjd.
3. Vandring på hemmaplan. Ibland glömmer vi bort vad vi har hemma där vi bor. Ofta strävar vi långt bort för att upptäcka och uppleva. Men ibland räcker det att bara titta bakom husknuten. Det var vad jag gjorde och jag fann storslagen natur och vackra vyer.
4. Turist i min egen stad. Det är inte bara naturen hemmavid som kan erbjuda mäktiga upplevelser, även din egen hemstad kan erbjuda äventyr. Tänk efter, vad skulle du ha gjort om du kom som turist till din egen hemstad? Det kan bli en intressant helg! Det blev det för mig.
5. Isäventyr på Mälaren. Visst, en äkta skridskofantast kanske inte skulle vara så begeistrad över att glida fram på plogad isbana, men om man inte är så petig med iskvalitén så kan februarisolen värma gott i ansiktet och medhavd fika smakar lika gott var man är, så länge som det är utomhus.
tisdag 10 januari 2012
Årets äventyrsplatser jag gärna återvänder till
Ni kanske har tröttnat på listor nu? Eller? Jag har några till på lager, så några till får ni stå ut med innan årskrönikan publiceras här på bloggen! Så idag har turen kommit till platser som jag gärna återvänder till. Platser som jag känner att jag liksom inte hann bli riktigt färdig med, det fanns mer saker att upptäcka.
1. I Dalslands kanals sagolika farovatten. Det paddlades bara en liten sträcka av denna tjugofem mil långa kanal. Visserligen i den häftiga Håveruds-akvedukten, men jag är övertygad om att det finns mer häftigt att upptäcka i denna mytomspunna kanal.
2. Finurliga fjäll Funäsdalen. Ett nyupptäckt skidområde för min del. Här finns allt för alla. Brant offpist, smäckra välpreparerade pister, eleganta längdspår, perfekta pulkabackar och snabba skatespår. Allt serverat i underbar terräng toppat med fjällens bästa våffelstugor. Här är guldkornen uppradade och jag slet mitt hår för att jag inte hann med alla!
3. Uteliv i Barcelona. Nej, jag menar inte "hänga på krogen", jag menar vandringen som fanns bara någon timme utanför mångmiljonstaden. I mina ögon väldigt exotiskt, och jag ville hela tiden ta reda på vad som fanns bakom nästa krök.
4. Nostalgi i Storhogna. Man tror sig vet allt om ett ställe bara för att man har varit där vartenda sportlov sen man var liten knodd. Men ack så fel man kan ha. Här finns mer att upptäcka!
5. Snälla fjäll i Grövelsjön. Jag hade precis kommit hem från vandring på Kungsleden och slogs av hur annorlunda fjällen var i Grövelsjön jämfört med fjällen i Lappland. Så mycket snällare på något vis. Välkomnande. Här vill jag vandra igen, eller varför inte topptura på vintern?
 |
| Akveduktpaddling |
1. I Dalslands kanals sagolika farovatten. Det paddlades bara en liten sträcka av denna tjugofem mil långa kanal. Visserligen i den häftiga Håveruds-akvedukten, men jag är övertygad om att det finns mer häftigt att upptäcka i denna mytomspunna kanal.
2. Finurliga fjäll Funäsdalen. Ett nyupptäckt skidområde för min del. Här finns allt för alla. Brant offpist, smäckra välpreparerade pister, eleganta längdspår, perfekta pulkabackar och snabba skatespår. Allt serverat i underbar terräng toppat med fjällens bästa våffelstugor. Här är guldkornen uppradade och jag slet mitt hår för att jag inte hann med alla!
3. Uteliv i Barcelona. Nej, jag menar inte "hänga på krogen", jag menar vandringen som fanns bara någon timme utanför mångmiljonstaden. I mina ögon väldigt exotiskt, och jag ville hela tiden ta reda på vad som fanns bakom nästa krök.
4. Nostalgi i Storhogna. Man tror sig vet allt om ett ställe bara för att man har varit där vartenda sportlov sen man var liten knodd. Men ack så fel man kan ha. Här finns mer att upptäcka!
5. Snälla fjäll i Grövelsjön. Jag hade precis kommit hem från vandring på Kungsleden och slogs av hur annorlunda fjällen var i Grövelsjön jämfört med fjällen i Lappland. Så mycket snällare på något vis. Välkomnande. Här vill jag vandra igen, eller varför inte topptura på vintern?
Vildmarksmässan även i år!
Nu är det klart! 52 adventures föreläser på Vildmarksmässan även i år! 8-11 mars på Stockholmsmässan, missa inte det! Kom dit och lyssna om du vill höra "the full story" om äventyrsåret 2011! Jag kommer även ha en monter även i år, så vill ni komma förbi och snacka lite friluftsliv så är ni mer än välkomna!
måndag 9 januari 2012
Spännande omröstning
Till vänster i bloggen kan du rösta på vad du tror att jag kommer ta mig för nästa år! Och hittills verkar ni vara rätt så eniga om två alternativ. Det är ingen som tycks tro att jag kommer bli en soffpotatis och inte heller att jag kommer att bli en deprimerad pyroman. Det lutar åt att en längre expedition kommer att företas och kanske en och annan multisport-tävling. Vad tror du? Rösta till vänster i bloggen!
Årets äventyr som inte riktigt blev som jag tänkt mig
Jag listar vidare. Idag har turen kommit till äventyr som kanske inte riktigt blev som jag tänkt mig. Och det behöver inte betyda att det var en besvikelse utan mer att det blev något annat än vad jag tänkt mig från början...
1. Äventyret som ställdes in. Jag var på plats. Jag var laddad. Jag var förberedd. Jag ville så gärna få se Blå Jungfrun och vandra runt bland mystiska dimmor och vacker natur. Men då ringer skepparen och meddelar att mina medpassagerare har hört rykten om regn och därför inte vill vara ute i naturen, och att bara köra ut lilla mig är inte ekonomiskt försvarbart. Snopet. Så nix, ingen Blå Jungfru för mig. Men jag fick en förtjusande vandring i Tjust skärgård istället!
2. Ön jag aldrig kom runt. Planen var att paddla runt hela Utö, spana in alla läckra sandstränder och få paddla i ytterskärgården. Men icke, sa skjutfältsledaren på Utö, här skjuter vi skarpt med bomber och granater hela helgen och har en säkerhetszon på 8000 meter ut till havs. Näe, så långt ut ville jag inte paddla i oktoberkallt vatten med hund på kajaken. Och dessutom så var det ju Utös stränder jag ville se, och då inte i kikaren på kilometervis med avstånd. Nu blev det en angenäm äventyrshelg ändå, för paddelvädret var i princip perfekt!
3. Ylet jag aldrig hörde. Jag var helt spiksäker på att jag skulle få höra ett vargyl i natten. Men inte ett knyst hördes. Trist.
4. Målet jag inte nådde. Jag hade tänkt att paddla ända till Norrtälje för att möta upp med kompisar och ta en fika. Stark motvind och ösregn satte äventyrerskan på prov och denna gång vann motvinden. Jag gav upp. Men jag hade en kanonfin tur genom Väddö Kanal iallafall, det kan ingen ta ifrån mig.
5. Urskogen jag inte hittade. Jag hade föreställt mig vild skog och öde hedar. Fluffig snö som yrde runt skidorna. Men just då, den helgen jag var där, hade nästan all snö regnat bort, det gick inte att skida över sjöarna för de bar inte. Istället hamnade jag mitt i smeten i ett halkigt längdspår. Men va fasen, varm choklad och Moster Ingers mjuk-kaka gjorde att äventyrskänslan infann sig ändå!
 |
| Äventyrshunden har fått grundkänning i Väddö Kanal |
1. Äventyret som ställdes in. Jag var på plats. Jag var laddad. Jag var förberedd. Jag ville så gärna få se Blå Jungfrun och vandra runt bland mystiska dimmor och vacker natur. Men då ringer skepparen och meddelar att mina medpassagerare har hört rykten om regn och därför inte vill vara ute i naturen, och att bara köra ut lilla mig är inte ekonomiskt försvarbart. Snopet. Så nix, ingen Blå Jungfru för mig. Men jag fick en förtjusande vandring i Tjust skärgård istället!
2. Ön jag aldrig kom runt. Planen var att paddla runt hela Utö, spana in alla läckra sandstränder och få paddla i ytterskärgården. Men icke, sa skjutfältsledaren på Utö, här skjuter vi skarpt med bomber och granater hela helgen och har en säkerhetszon på 8000 meter ut till havs. Näe, så långt ut ville jag inte paddla i oktoberkallt vatten med hund på kajaken. Och dessutom så var det ju Utös stränder jag ville se, och då inte i kikaren på kilometervis med avstånd. Nu blev det en angenäm äventyrshelg ändå, för paddelvädret var i princip perfekt!
3. Ylet jag aldrig hörde. Jag var helt spiksäker på att jag skulle få höra ett vargyl i natten. Men inte ett knyst hördes. Trist.
4. Målet jag inte nådde. Jag hade tänkt att paddla ända till Norrtälje för att möta upp med kompisar och ta en fika. Stark motvind och ösregn satte äventyrerskan på prov och denna gång vann motvinden. Jag gav upp. Men jag hade en kanonfin tur genom Väddö Kanal iallafall, det kan ingen ta ifrån mig.
5. Urskogen jag inte hittade. Jag hade föreställt mig vild skog och öde hedar. Fluffig snö som yrde runt skidorna. Men just då, den helgen jag var där, hade nästan all snö regnat bort, det gick inte att skida över sjöarna för de bar inte. Istället hamnade jag mitt i smeten i ett halkigt längdspår. Men va fasen, varm choklad och Moster Ingers mjuk-kaka gjorde att äventyrskänslan infann sig ändå!
Du vet väl att....
söndag 8 januari 2012
Årets mest magiska ögonblick
Okej, min listning av året fortsätter. I slutet av listningarna kommer det dyka upp en årskrönika. Så håll ut! Idag har jag kommit fram till årets mest magiska ögonblick. Alltså små tillfällen som under året har förgyllt min äventyrstillvaro. Ögonblick som jag aldrig någonsin kommer att glömma. Ögonblick som jag blir varm och glad i hela själen när jag tänker tillbaka på dem.
1. Äventyrshunden och sovsäcken. Första morgonen i tältet på Fjällräven Classic var det SVINKALLT. Både jag och äventyrshunden frös så vi skakade, varpå han tog saken i egna tassar och kröp ner i min sovsäck där vi slumrade oss varma. Våra mysstunder på morgonkvisten var guld värda för att tanka energi för resten av dagens långa vandringar. Numera är det rutin när vi tältar tillsammans.
2. Stjärnskådning på Gotska Sandön. När mörkret faller på Gotska Sandön blir det mörkt, på riktigt. Det finns inget störande bakgrundsljus och inget annat ljud än havets brus. Att ligga på rygg i den varma sanden och se stjärnorna framträda en och en fick mig att känna mig liten, men ändå en del av något större. Ett magiskt ögonblick att reflektera över vad som är viktigt i livet.
3. Den perfekta ön på Åland. Efter bara en kort stunds paddling dök den upp. Den perfekta ön. Sen kom vi inte längre. Det behövdes liksom inte.
4. Kröken i Hoddevika. Många och långa krokiga vägar senare i Norges minst sagt kuperade landskap svängde vi till slut runt den sista kröken och där, där låg paradiset! Hoddevika, en magisk plats på jorden.
5. Fruset vatten i Fulufjället. Pulsande i djup snö med snöskor ledde fram till Sveriges högsta vattenfall, då skulpterat i is. Synen var mäktig och helt magisk. Jag var liksom inte beredd på att isfallet skulle ta mig så med storm.
 |
| Magisk plats i Hoddevika |
1. Äventyrshunden och sovsäcken. Första morgonen i tältet på Fjällräven Classic var det SVINKALLT. Både jag och äventyrshunden frös så vi skakade, varpå han tog saken i egna tassar och kröp ner i min sovsäck där vi slumrade oss varma. Våra mysstunder på morgonkvisten var guld värda för att tanka energi för resten av dagens långa vandringar. Numera är det rutin när vi tältar tillsammans.
2. Stjärnskådning på Gotska Sandön. När mörkret faller på Gotska Sandön blir det mörkt, på riktigt. Det finns inget störande bakgrundsljus och inget annat ljud än havets brus. Att ligga på rygg i den varma sanden och se stjärnorna framträda en och en fick mig att känna mig liten, men ändå en del av något större. Ett magiskt ögonblick att reflektera över vad som är viktigt i livet.
3. Den perfekta ön på Åland. Efter bara en kort stunds paddling dök den upp. Den perfekta ön. Sen kom vi inte längre. Det behövdes liksom inte.
4. Kröken i Hoddevika. Många och långa krokiga vägar senare i Norges minst sagt kuperade landskap svängde vi till slut runt den sista kröken och där, där låg paradiset! Hoddevika, en magisk plats på jorden.
5. Fruset vatten i Fulufjället. Pulsande i djup snö med snöskor ledde fram till Sveriges högsta vattenfall, då skulpterat i is. Synen var mäktig och helt magisk. Jag var liksom inte beredd på att isfallet skulle ta mig så med storm.
Gilla 52adventures på Facebook
Vinn pannlampa!
Nu har du chansen att vinna en pannlampa från Addnature! Det enda du behöver göra är att svara på frågorna nedan och skicka svaren i ett mail märkt "addnature tävling" till info@52adventures.se. Kom ihåg att skicka med ditt namn och adress! Lycka till!
A) Vad hade äventyrerskan för sluttid på Vasaloppet?
1 11 timmar 49 minuter 15 sekunder
X 6 timmar 7 minuter 3 sekunder
2 9 timmar 55 minuter 8 sekunder
B) På vilket berg gick äventyrerskan topptur vecka 16?
1 Kebnekaise
X Helags
2 Vassitjåkka
C) Vilken sträcka på Rallarvägen mountainbikade äventyrerskan i somras?
1 Kiruna-Abisko
X Abisko-Riksgränsen
2 Abisko-Rombaksbotn
D) Vad testade äventyrerskan för spännande sport vecka 46?
1 Bowling
X Bågskytte
2 Geocashing
A) Vad hade äventyrerskan för sluttid på Vasaloppet?
1 11 timmar 49 minuter 15 sekunder
X 6 timmar 7 minuter 3 sekunder
2 9 timmar 55 minuter 8 sekunder
B) På vilket berg gick äventyrerskan topptur vecka 16?
1 Kebnekaise
X Helags
2 Vassitjåkka
C) Vilken sträcka på Rallarvägen mountainbikade äventyrerskan i somras?
1 Kiruna-Abisko
X Abisko-Riksgränsen
2 Abisko-Rombaksbotn
D) Vad testade äventyrerskan för spännande sport vecka 46?
1 Bowling
X Bågskytte
2 Geocashing
lördag 7 januari 2012
Årets stoltaste äventyr
Okej, jag rankar vidare, precis som sig bör såhär in på det nya året. Jag blickar tillbaka och reflekterar över mitt äventyrsår. Idag har turen kommit till de äventyr som jag är mest stolt över att ha genomfört. Självklart är jag stolt över att ha genomfört Vasaloppet och Fjällräven Classic trots obeskrivlig smärta, men jag vet inte om just de två äventyren gränsar mot dumdristighet så därför får inte de vara med på listan nedan.
1. Via Ferratta på Skuleberget. Okej, själva klättringen var verkligen inte svår, tvärtom, den var rolig och ganska enkel. MEN, det som gjorde det hela mer komplicerat var att jag klättrade med äventyrshunden samt att det visade sig att medföljaräventyrerskan Martina var rädd för höjder. Något som jag missat helt. Så jag är stolt över mig själv för att jag behöll mitt eget lugn på klättringen trots att mitt inre undrade vad fan jag höll på med. Det var svårare än jag trott att klättra med äventyrshunden (som för övrigt skötte sig exemplariskt) och jag kände mig dum och skyldig för att jag inte tagit reda på att Martina hatar höjder och dessutom att jag lurade med henne på något hon inte var stormförtjust i. Men jag lyckades kommunicera tillräckligt lugnt med äventyrshunden för att han skulle lita på mig och vad jag hade tagit med honom på och konversera tillräckligt sansat och lagom peppande med Martina för att hon skulle få mod att fortsätta. Både äventyrshunden och Martina klarade det galant, och det var en stolt känsla som spred sig i bröstet när jag såg deras glädje på toppen av berget.
2. Mountainbike längs hela Roslagsleden. Egentligen heller ingen svår sak i sig. (Okej, första sträckan när det var drivis och två meter snö var lite tung, men följande sträcka och den sista delen var riktigt rolig.) Det var bara det att jag har SNACKAT om att göra detta i 100 år men aldrig kommit iväg. Och nu kom jag äntligen iväg och cyklade hela sträckan. Det gör mig stolt. Mer verkstad och mindre snack liksom.
3. Forskajak i Dala-Floda. Totalt jävla livrädd innan start, var tvungen att nervös-kissa säkert sjutton gånger. Men jag överlevde och bara känslan av att besegra sin rädsla gör mig pösmunk-stolt.
4. Föreläsning på Vildmarksmässan. Jag hade drömt om, innan det här året, att det vore roligt att få föreläsa på Vildmarksmässan någon gång om något häftigt äventyr jag hade genomfört. Och vips, så går den drömmen i uppfyllelse! Jag fick vara med på Vildmarksmässan och berätta om mitt pågående äventyrsår, nervöst och spännande på samma gång. Men jag uppfyllde en dröm jag närt länge och att lyckas med sina drömmar, av det blir jag stolt!
5. Prova på att rida islandshäst. Jag gillar inte hästar, de är stora och oberäkneliga djur som inte vet om sin egen styrka och potential. På det här äventyret gick jag utanför mina egen "comfort zone" och även av sådant blir jag stolt.
 |
| Pinn-passage på Via Ferratan i Skuleberget |
1. Via Ferratta på Skuleberget. Okej, själva klättringen var verkligen inte svår, tvärtom, den var rolig och ganska enkel. MEN, det som gjorde det hela mer komplicerat var att jag klättrade med äventyrshunden samt att det visade sig att medföljaräventyrerskan Martina var rädd för höjder. Något som jag missat helt. Så jag är stolt över mig själv för att jag behöll mitt eget lugn på klättringen trots att mitt inre undrade vad fan jag höll på med. Det var svårare än jag trott att klättra med äventyrshunden (som för övrigt skötte sig exemplariskt) och jag kände mig dum och skyldig för att jag inte tagit reda på att Martina hatar höjder och dessutom att jag lurade med henne på något hon inte var stormförtjust i. Men jag lyckades kommunicera tillräckligt lugnt med äventyrshunden för att han skulle lita på mig och vad jag hade tagit med honom på och konversera tillräckligt sansat och lagom peppande med Martina för att hon skulle få mod att fortsätta. Både äventyrshunden och Martina klarade det galant, och det var en stolt känsla som spred sig i bröstet när jag såg deras glädje på toppen av berget.
2. Mountainbike längs hela Roslagsleden. Egentligen heller ingen svår sak i sig. (Okej, första sträckan när det var drivis och två meter snö var lite tung, men följande sträcka och den sista delen var riktigt rolig.) Det var bara det att jag har SNACKAT om att göra detta i 100 år men aldrig kommit iväg. Och nu kom jag äntligen iväg och cyklade hela sträckan. Det gör mig stolt. Mer verkstad och mindre snack liksom.
3. Forskajak i Dala-Floda. Totalt jävla livrädd innan start, var tvungen att nervös-kissa säkert sjutton gånger. Men jag överlevde och bara känslan av att besegra sin rädsla gör mig pösmunk-stolt.
4. Föreläsning på Vildmarksmässan. Jag hade drömt om, innan det här året, att det vore roligt att få föreläsa på Vildmarksmässan någon gång om något häftigt äventyr jag hade genomfört. Och vips, så går den drömmen i uppfyllelse! Jag fick vara med på Vildmarksmässan och berätta om mitt pågående äventyrsår, nervöst och spännande på samma gång. Men jag uppfyllde en dröm jag närt länge och att lyckas med sina drömmar, av det blir jag stolt!
5. Prova på att rida islandshäst. Jag gillar inte hästar, de är stora och oberäkneliga djur som inte vet om sin egen styrka och potential. På det här äventyret gick jag utanför mina egen "comfort zone" och även av sådant blir jag stolt.
fredag 6 januari 2012
Kvälls-show
Efter tips av gammal konståkarkompis bestämdes det i sista sekunden att det blidde is-show som underhållning ikväll. Fördelen med att inte ha uppbokat ett år i förväg vad man ska göra på helgerna är att man kan spontan-bestämma sig i just sista sekunden. En ny upplevelse för äventyrerskan. En till bra grej med 2012 är att Stockholm firar 100 år sedan vi hade OS här, så det blir massor av sportevenemang under året. Sportnörd som jag är så gillar jag detta!
Årets mest oväntade upplevelse
Okej, listningen av året fortsätter. Nu är det dags att lista de äventyr som bjöd på de mest oväntade upplevelserna. Alltså sådant som jag tänkte att det här är ju inte så märkvärdigt, men sen bjöd på en stor upplevelse trots allt.
1. Geocaching. Att något så enkelt som några trasiga gem gömda i en sketen plastlåda någonstans i skogen kan vara så spännande? Vem kunde ha anat det? Inte jag iallafall! Definitivt en sport att fortsätta med.
2. Pow-pow i Åre. Alltså det här händer typ en gång vart hundrade år. Att man prickar in precis de 1,5 dagar som Åre faktiskt har puderåkning i världsklass att bjuda på. Fantastiskt roligt att åka skidor, underbart! Det hela blev ju inte sämre heller för att mina bästa vänner hade mirakelbröllop i Åre kyrka och att seklets bästa bröllopsparty gick av stapeln på Villa Tottebo.
3. Sagovandringen till Trollsjön. Denna mystiska sjö har länge varit jinxad och många har försökt att nå den men aldrig hittat den. Länge var det osäkert om även äventyrerskan också skulle gå vilse, men det hela löste sig till det bästa. En vandring genom sagolandskap med sovande drakar (kändes det som iallafall) utspridda mellan miljarder stora stenblock. En vandring som kändes rakt igenom osvensk och mycket exotisk.
4. Klättringen vid Ågelsjön. Den mest oväntade upplevelsen med det här äventyret var kanske inte själva klättringen, som i och försej gick väldigt bra trots att det varit två år sedan jag klättrade efter fotolyckan, utan det var mest att Matias Björkman hade styrt upp hela balunset! Från maten, till klätterförare, till campingplats där (numera) den store planeraren till och med hade tagit med VED så att vi kunde ha en ordentligt campfire! Det ni! För er som inte känner herr Matias så är detta med planering en svag punkt, eller jag kanske ska säga att det VAR en svag punkt, för nu verkar vi gå in i en ny era där vi får se helt nya sidor av Matias. Tack Matias för en kanonfin upplevelse!
5. Lära mig att smida. Det här var visserligen inte ett ute-äventyr, det föll mer under kategorin; prova något som jag inte provat förut. Alltså lära mig något nytt. Och helt oväntat tyckte jag det var snorkul att skapa saker av hårdaste järn. Så till den milda grad att jag nu funderar på att smida en tak-krona till vårt nya palats!
1. Geocaching. Att något så enkelt som några trasiga gem gömda i en sketen plastlåda någonstans i skogen kan vara så spännande? Vem kunde ha anat det? Inte jag iallafall! Definitivt en sport att fortsätta med.
2. Pow-pow i Åre. Alltså det här händer typ en gång vart hundrade år. Att man prickar in precis de 1,5 dagar som Åre faktiskt har puderåkning i världsklass att bjuda på. Fantastiskt roligt att åka skidor, underbart! Det hela blev ju inte sämre heller för att mina bästa vänner hade mirakelbröllop i Åre kyrka och att seklets bästa bröllopsparty gick av stapeln på Villa Tottebo.
3. Sagovandringen till Trollsjön. Denna mystiska sjö har länge varit jinxad och många har försökt att nå den men aldrig hittat den. Länge var det osäkert om även äventyrerskan också skulle gå vilse, men det hela löste sig till det bästa. En vandring genom sagolandskap med sovande drakar (kändes det som iallafall) utspridda mellan miljarder stora stenblock. En vandring som kändes rakt igenom osvensk och mycket exotisk.
4. Klättringen vid Ågelsjön. Den mest oväntade upplevelsen med det här äventyret var kanske inte själva klättringen, som i och försej gick väldigt bra trots att det varit två år sedan jag klättrade efter fotolyckan, utan det var mest att Matias Björkman hade styrt upp hela balunset! Från maten, till klätterförare, till campingplats där (numera) den store planeraren till och med hade tagit med VED så att vi kunde ha en ordentligt campfire! Det ni! För er som inte känner herr Matias så är detta med planering en svag punkt, eller jag kanske ska säga att det VAR en svag punkt, för nu verkar vi gå in i en ny era där vi får se helt nya sidor av Matias. Tack Matias för en kanonfin upplevelse!
5. Lära mig att smida. Det här var visserligen inte ett ute-äventyr, det föll mer under kategorin; prova något som jag inte provat förut. Alltså lära mig något nytt. Och helt oväntat tyckte jag det var snorkul att skapa saker av hårdaste järn. Så till den milda grad att jag nu funderar på att smida en tak-krona till vårt nya palats!
torsdag 5 januari 2012
Vad kommer äventyrerskan göra nästa år?
Ny feature på bloggen! Nu kan ni rösta på vad ni tror att jag kommer att ta mig för nästa år, eller ja det här året, alltså 2012.
Svara på frågan: Vad kommer äventyrerskan göra nästa år?
Svara på frågan: Vad kommer äventyrerskan göra nästa år?
- Bli en soffpotatis och göra absolut ingenting
- Bli ett tävlingsfreak och börja multisporta
- Bli deprimerad och leva ut sina pyromaniska lustar
- Bli äventyrsfrälst och bege sig ut på en längre expedition
Kolla till vänster i bloggen för att hitta omröstningen! Kom igen och rösta, vad tror ni det blir?!!
Årets mest fysiskt krävande äventyr
Okej, först ut i mina rankade listor över året är alltså det jobbigaste äventyren:
1. Vasaloppet. En helt solklar vinnare. Inget snack. Jag har aldrig haft SÅ ont under SÅ lång tid.... Det vill jag aldrig uppleva igen. ALDRIG.
2. Fjällräven Classic. Fantastisk vacker vandring genom svenska fjällvärlden långt upp i norr, och fantastiskt mycket trevliga människor mötte jag under tävlingen som kändes mer som en folkfest. Men jag var så otroligt trött och sliten under hela loppet och varje morgon var en kamp att ta sig ur tältet för att fortsätta vandringen. Utan Anas och Johans jägarsnus hade det aldrig gått.
3. Kamvandringen på Besseggen i Norge. Ett Vasalopp fast utan skidor på fötterna. Norsk vandring när den är som mäktigast men också stenigast. Totalt sönderbränd på hela baksidan av kroppen av den gassande solen och fötter och ben som inget hellre ville checka ut och aldrig mer ta ett steg i hela sitt liv. Funderade helt seriöst på att låta pojkvän bära mig ner för berget...
4. Lodjurs-safari. Så in i helskotta KALLT! Tälta i mars var ingen hit, rent förfrysningsmässigt alltså. Upplevelsemässigt var det rätt okej. Lite fler lodjur, typ ett iallafall, kunde gärna ha fått visa sig.
5. Toppbestigningen av Gausta i Norge. Första toppturen som gjordes under semestern i Norge i somras. Kroppen var relativt fräsch för att det var första mastodont-vandringen vi tog oss för. Men fan så ont jag hade i min stackars sargade fot (den före detta brutna) dagarna efter. Jag kunde knappt gå och fick ta hjälp av pojkvän som stöd för att förflytta mig framåt. Även andra fina vandringar i Norge tog ut sin rätt på kroppen, men man vande sig med smärtan efter ett tag.
1. Vasaloppet. En helt solklar vinnare. Inget snack. Jag har aldrig haft SÅ ont under SÅ lång tid.... Det vill jag aldrig uppleva igen. ALDRIG.
2. Fjällräven Classic. Fantastisk vacker vandring genom svenska fjällvärlden långt upp i norr, och fantastiskt mycket trevliga människor mötte jag under tävlingen som kändes mer som en folkfest. Men jag var så otroligt trött och sliten under hela loppet och varje morgon var en kamp att ta sig ur tältet för att fortsätta vandringen. Utan Anas och Johans jägarsnus hade det aldrig gått.
3. Kamvandringen på Besseggen i Norge. Ett Vasalopp fast utan skidor på fötterna. Norsk vandring när den är som mäktigast men också stenigast. Totalt sönderbränd på hela baksidan av kroppen av den gassande solen och fötter och ben som inget hellre ville checka ut och aldrig mer ta ett steg i hela sitt liv. Funderade helt seriöst på att låta pojkvän bära mig ner för berget...
4. Lodjurs-safari. Så in i helskotta KALLT! Tälta i mars var ingen hit, rent förfrysningsmässigt alltså. Upplevelsemässigt var det rätt okej. Lite fler lodjur, typ ett iallafall, kunde gärna ha fått visa sig.
5. Toppbestigningen av Gausta i Norge. Första toppturen som gjordes under semestern i Norge i somras. Kroppen var relativt fräsch för att det var första mastodont-vandringen vi tog oss för. Men fan så ont jag hade i min stackars sargade fot (den före detta brutna) dagarna efter. Jag kunde knappt gå och fick ta hjälp av pojkvän som stöd för att förflytta mig framåt. Även andra fina vandringar i Norge tog ut sin rätt på kroppen, men man vande sig med smärtan efter ett tag.
Listat
Det brukar ju vara en hel del nyårskrönikor så här dags i januari. Det är liksom kutym att blicka tillbaka över året som gått och sammanfatta stora och små händelser. 52 adventures vill ju inte vara sämre så jag kommer i ett par dagar fram över här lista mitt år utifrån olika aspekter. Det hela kommer att sluta i en årskrönika om hela äventyrsåret. Så häng kvar ett tag till, kära läsare, för det kommer mera!
onsdag 4 januari 2012
Klirr i kassan
Jo, det där roliga som jag cliffhängade om häromdagen, jag tänkte outa det nu. För nu är det klart. Jag ska få skriva ett reportage till Magasin Skärgård om mitt äventyrsår! Och få lite betalt för det! Fantastiskt! 52 adventures går in i en ny era, den eran där pengar kommer att spruta in i kassan istället för bara ut ur kassan! :) Stort grattis till mig!
PS. Det här var ett av mina inofficiella mål, att få skriva reportage. Och nu har jag nått det målet också! Eller iallafall en start på det målet! Skoj!
PS. Det här var ett av mina inofficiella mål, att få skriva reportage. Och nu har jag nått det målet också! Eller iallafall en start på det målet! Skoj!
Mål-check
Ett helt år av äventyr har nu passerat. Det känns väldigt tomt just nu kan jag säga. Nästan att jag har hamnat i en djup depression. Jag har liksom inget spännande att se fram emot i helgen. Det har blivit vardag att planera för helgens äventyr i veckorna. Och nu, ingen planering alls. Suck. Ni vet, sånt som händer de stora idrottsatleterna när de lägger av med sin elitsport. De börjar knarka, supa hej vilt och lever rövare på stan. Ungefär så kanske det blir för mig.... Eller?
Men iallafall, jag hade ju några mål med året, förutom att äventyra varje helg, så det är dags att stämma av om jag uppnått de målen eller inte.
Men iallafall, jag hade ju några mål med året, förutom att äventyra varje helg, så det är dags att stämma av om jag uppnått de målen eller inte.
- Vara ute i naturen så mycket som det bara går, därför att jag behöver sinnesro att avsluta mina tankar. -Jajamänsan! Det här målet har jag uppfyllt med råge! Jag har varit ute massor och hunnit tänka så att det knakar i hjärnbarken och jag har nu så mycket idéer i huvudet att jag håller på att spricka!
- Bli en mästarinnornas mästarinna på att göra upp eld, därför att jag varvar ner när jag petar lite i brasan. -Jo, nog har det eldats under året! Det har petats en hel del i brasan vill jag lova. Jag har blivit betydligt mycket bättre på att göra upp eld utomhus även om det regnar och veden är sur som utgången mjölk. Men jag är långt ifrån fullärd. Varvat ner har jag gjort, typ varje helg. Gött.
- Lära mig att läsa kartor, därför att det blir så mycket lättare i livet om jag vet var jag ska. -Japp, kartor har jag blivit mycket bättre på att läsa. Sen att ta med sig karta när jag ska någonstans, det är en annan sak.... GPS är fortfarande något tekniskt som är höljt i dunkel. Men jag börjar få en aning om i vilken riktning jag vill leva mitt liv.
- Röra på mig, därför att min slitna kropp är i behov av renovering. -Yes, det har sportats friskt på helgerna. Motion utomhus gör gott för själen. Hade önskat att jag hunnit med mer träning i veckorna dock... Så hade kanske inte de värsta äventyren blivit så tunga (läs Vasaloppet).
- Andas frisk luft, därför att min trasiga själ behöver lappas ihop. -Jaaaaaa, det har andats frisk luft till den milda grad att jag har haft mycket färre förkylningar än vad jag brukar under året. Och jag har aldrig mått så bra som under detta år då jag fått massor av ego-tid!
- Få se ett lodjur i det vilda, därför att de är så svåra att få syn på. -Nix, här brast det. Trots att jag faktiskt hade världens bästa chans att se ett lodjur i Västeråstrakten som visat sig 12 dagar på raken vid samma plats, men när jag var där, då minsann var lodjuret på disco i en annan stad. Okej, jag såg ett lodjur på Skansen, och insåg att de var mycket mindre än vad jag trodde, men det var ju i det vilda som var målet. Jakten fortsätter nästa år!
Rätt okej mål-check ändå! Jag är nöjd!
tisdag 3 januari 2012
Äventyr 52: Le Grand Finale
Vi är en hundradels sekund från att glömma hela nyårsmenyn i bilen som ska stå kvar på kajen. När jag suktande slänger ett öga på medpassagerarnas överfulla matkassar som balanserar på passbåtens fördäck så slår det mig att vi har glömt något väldigt väsentligt. I grevens tid langar jag upp även våra matkassar på fördäcket. Både äventyrshunden och pojkvännen andas ut, för ingen av dem vill svälta på självaste nyårsafton.
Båten Monsun är proppfull med stojiga nyårsfirare som antingen ska hälsa på vänner på ön, eller ta in på vandrarhemmet som vi. Arholma välkomnar oss med en öppen lanthandel och skrindor att dra vår packning på till Bull-August gård där vi ska bo. Solen lyser från en fullständigt klarblå himmel och på marken ligger ett tunt lager frost som med en mängd fantasi kan fås till att se ut som snö.
Vi kastar in våra grejer i "Stora Kammaren", ett mysigt rum med spetsgardiner och trasmattor vävda av Karin som är vandrarhemsvärd här. Men trots att vi har fått ett så hemtrevligt rum kastar vi oss lika fort ut igen. Vädret är alldeles för vackert för att sitta inne och uggla. Vi går norrut, för det finns en stig som jag länge varit sugen på att vandra. Vi börjar vår vandring i Österhamn och lufsar längs vattnet mot Batteri Arholma. Stigen knixar upp och ner på en mjuk bädd av barr och höstlöv. Vi kikar in i förut så hemliga försvarsbunkrar och passerar undangömda sommarstugor med terassdäck stora som Finlandsbåtar. Vi äter lunch på en omkullfallen stock vid vattnet. Solen värmer skönt i ansiktet och den varma chokladen har aldrig smakat så gott som just nu. Det är svårt att tro att det är sista dagen i december. Havet krusar sig för våra fötter och äventyrshunden måste prompt doppa tassarna bara för att.
Vi lufsar vidare i långsamt tempo, för vi har verkligen ingen brådska alls. När vi närmar oss nordspetsen på ön river vinden i ordentligt. Vågorna piskar in mot klipporna och vrålet från havet är påtagligt. Men innanför havets mäktiga skådespel ligger en stilla insjö. Isen på sjön är nästan svart och har frusit i sjok som bildar ett mosaik-mönster av kristaller. Jag får ett väldigt sug efter att åka skridskor. Blåbärsriset kittlar på smalbenen när stigen smalnar av och vi viker av ut mot klipphällarna igen.Vi hittar små, men gudomliga sandstränder längs med stigen och det är nästan så att man vill hoppa i bada.
Batteri Arholma dyker upp ur tallskogen med sina logementhus i brunlaserat trä och kanoner som stadigt blickar ut över havet. Under kalla kriget huserade det över 1000 man här som såg till att ryssarna inte vågade iscensätta sina krigsplaner. Vi lommar vidare längs grusvägen som tar oss förbi dansbanan och till slut är vi tillbaka vid vandrarhemmet. Darling och äventyrshunden kryper genast upp i sängen, kurar ihop sig bredvid varann och somnar tvärt. Jag får en stund för mig själv och mina egna tankar. Jag reflekterar över året som gått. Ett helt år av äventyr. Ett helt fantastiskt år.
När mörkret faller sätter matlusten in. Tur för oss att vi fick med oss våra matkassar! Vi lagar vår mat i vandrarhemmets gemytliga kök där vi får sällskap av Gabrielle och Bernt som också är här för att fira ett annorlunda nyår. Lagom till kaffet vågar även paret som bor i längan sig in till oss och förgyller vår kväll ytterligare. Jag vet inte om det är avsaknaden av civilisationen som gör att vi har så trevligt, eller det faktum att vi alla är här av samma anledning. Just det att vi ville göra något annorlunda på nyår?
Innan klockan slår tolv tar jag med mig pojkvännen och äventyrshunden på nattvandring till Arholmas kändaste siluett, Båken. Förr ett sjömärke och lotsutkik, numera utsiktstorn och konstgalleri. Pannlamporna kastar sitt vita sken över den steniga stigen som brant leder upp till Båkberget. Det känns lite spännande att vandra i mörkret. Båken är stängd nu men vi står en stund på höjden och tittar på fyrverkerierna som skymtar från fastlandet som några inte kunnat hålla fingrarna ifrån fast det inte är dags riktigt än.
På Arholma smäller inga fyrverkerier av klockan tolv. Istället går öbor med gäster i ett långt fackeltåg över ön för att samlas vid Arholma kyrka och lyssna på när öbon Frasse inlevelsefullt läser dikten "Nyårsklockorna" bättre än självaste Jarl Kulle. Kyrkklockorna får ringa in det nya året och stämningen är på topp när alla önskar varann ett gott nytt år. Gemenskapen är stark på ön och även fast vi inte är med i gänget så känner vi oss omfamnade av skärgårdsborna på tolvslaget.
En rejäl sovmorgon senare är vi på väg söderut på ön. Vi svänger av från grusvägen ungefär i höjd med Simesgården och vandrar i ospårad terräng. Skogen lutar sig tätt inpå oss och det gula gräset prasslar lite lätt under skosulorna. Jag spanar febrilt efter lodjur, för enligt ryktena ska det finnas två stycken här på ön. Vi traskar förbi ensliga bryggor med frostiga täcken på. Vinden har brutit upp den is som hann lägga sig i viken under natten och nu gungar den tunna isytan i takt med vågorna som väller in. Inga lodjur lokaliserar vi, men väl en supermysig lunchplats med utsikt över ett hav som snart ska ruskas om i kulingvindar. Den varma chokladen ur termosen smakar lika gott idag som igår.
Innan vi tar båten tillbaka till vardagen går vi österut, mot minneslunden, för att hälsa på min mamma som på sätt och vis är grunden till att det här äventyrsåret kom till. Min mamma sa alltid att "pengar är till för att användas. Det är ingen idé att lägga dem på hög, för när man är gammal och skröplig orkar man ändå inte ha skojigt för dem". Så detta år har jag levt som hon lärde, och jag vill bara titta förbi hennes grav och tacka henne för det hon gett mig. För att hon gett mig äventyrshunden och modet att gå min egen väg.
Solens strålar silas genom tallarna som omger stenlabyrinten där askan från mamma är spridd. Jag tänder ett ljus, och skickar en tanke ut över havet och hoppas på att mamma kan höra mig. Jag har saknat henne under året. Att få berätta om alla galenskaper jag råkat ut för. Att få beskriva alla tok-roliga och stolliga människor jag mött. Att få dela med mig av mina fantastiska upplevelser. Att få rapportera om alla missöden och framgångar. Att få höra henne mässa att jag ska vara försiktig och att jag ska ta hand om mig. Det enda jag kan göra nu är att sända henne ett tyst tack. Ett tack för att hon lärt mig att leva livet. Och att leva det nu.
Båten Monsun är proppfull med stojiga nyårsfirare som antingen ska hälsa på vänner på ön, eller ta in på vandrarhemmet som vi. Arholma välkomnar oss med en öppen lanthandel och skrindor att dra vår packning på till Bull-August gård där vi ska bo. Solen lyser från en fullständigt klarblå himmel och på marken ligger ett tunt lager frost som med en mängd fantasi kan fås till att se ut som snö.
 |
| Arholma välkomnar sina nyårsfirare med strålande solsken |
Vi kastar in våra grejer i "Stora Kammaren", ett mysigt rum med spetsgardiner och trasmattor vävda av Karin som är vandrarhemsvärd här. Men trots att vi har fått ett så hemtrevligt rum kastar vi oss lika fort ut igen. Vädret är alldeles för vackert för att sitta inne och uggla. Vi går norrut, för det finns en stig som jag länge varit sugen på att vandra. Vi börjar vår vandring i Österhamn och lufsar längs vattnet mot Batteri Arholma. Stigen knixar upp och ner på en mjuk bädd av barr och höstlöv. Vi kikar in i förut så hemliga försvarsbunkrar och passerar undangömda sommarstugor med terassdäck stora som Finlandsbåtar. Vi äter lunch på en omkullfallen stock vid vattnet. Solen värmer skönt i ansiktet och den varma chokladen har aldrig smakat så gott som just nu. Det är svårt att tro att det är sista dagen i december. Havet krusar sig för våra fötter och äventyrshunden måste prompt doppa tassarna bara för att.
 |
| Varm choklad gör sig bäst just nu |
Vi lufsar vidare i långsamt tempo, för vi har verkligen ingen brådska alls. När vi närmar oss nordspetsen på ön river vinden i ordentligt. Vågorna piskar in mot klipporna och vrålet från havet är påtagligt. Men innanför havets mäktiga skådespel ligger en stilla insjö. Isen på sjön är nästan svart och har frusit i sjok som bildar ett mosaik-mönster av kristaller. Jag får ett väldigt sug efter att åka skridskor. Blåbärsriset kittlar på smalbenen när stigen smalnar av och vi viker av ut mot klipphällarna igen.Vi hittar små, men gudomliga sandstränder längs med stigen och det är nästan så att man vill hoppa i bada.
 |
| Sandstrand på nyårsafton och i Sverige dessutom! |
Batteri Arholma dyker upp ur tallskogen med sina logementhus i brunlaserat trä och kanoner som stadigt blickar ut över havet. Under kalla kriget huserade det över 1000 man här som såg till att ryssarna inte vågade iscensätta sina krigsplaner. Vi lommar vidare längs grusvägen som tar oss förbi dansbanan och till slut är vi tillbaka vid vandrarhemmet. Darling och äventyrshunden kryper genast upp i sängen, kurar ihop sig bredvid varann och somnar tvärt. Jag får en stund för mig själv och mina egna tankar. Jag reflekterar över året som gått. Ett helt år av äventyr. Ett helt fantastiskt år.
När mörkret faller sätter matlusten in. Tur för oss att vi fick med oss våra matkassar! Vi lagar vår mat i vandrarhemmets gemytliga kök där vi får sällskap av Gabrielle och Bernt som också är här för att fira ett annorlunda nyår. Lagom till kaffet vågar även paret som bor i längan sig in till oss och förgyller vår kväll ytterligare. Jag vet inte om det är avsaknaden av civilisationen som gör att vi har så trevligt, eller det faktum att vi alla är här av samma anledning. Just det att vi ville göra något annorlunda på nyår?
Innan klockan slår tolv tar jag med mig pojkvännen och äventyrshunden på nattvandring till Arholmas kändaste siluett, Båken. Förr ett sjömärke och lotsutkik, numera utsiktstorn och konstgalleri. Pannlamporna kastar sitt vita sken över den steniga stigen som brant leder upp till Båkberget. Det känns lite spännande att vandra i mörkret. Båken är stängd nu men vi står en stund på höjden och tittar på fyrverkerierna som skymtar från fastlandet som några inte kunnat hålla fingrarna ifrån fast det inte är dags riktigt än.
 |
| Båken i egen hög person |
På Arholma smäller inga fyrverkerier av klockan tolv. Istället går öbor med gäster i ett långt fackeltåg över ön för att samlas vid Arholma kyrka och lyssna på när öbon Frasse inlevelsefullt läser dikten "Nyårsklockorna" bättre än självaste Jarl Kulle. Kyrkklockorna får ringa in det nya året och stämningen är på topp när alla önskar varann ett gott nytt år. Gemenskapen är stark på ön och även fast vi inte är med i gänget så känner vi oss omfamnade av skärgårdsborna på tolvslaget.
 |
| Ett annorlunda tolvslag vid Arholma kyrka |
En rejäl sovmorgon senare är vi på väg söderut på ön. Vi svänger av från grusvägen ungefär i höjd med Simesgården och vandrar i ospårad terräng. Skogen lutar sig tätt inpå oss och det gula gräset prasslar lite lätt under skosulorna. Jag spanar febrilt efter lodjur, för enligt ryktena ska det finnas två stycken här på ön. Vi traskar förbi ensliga bryggor med frostiga täcken på. Vinden har brutit upp den is som hann lägga sig i viken under natten och nu gungar den tunna isytan i takt med vågorna som väller in. Inga lodjur lokaliserar vi, men väl en supermysig lunchplats med utsikt över ett hav som snart ska ruskas om i kulingvindar. Den varma chokladen ur termosen smakar lika gott idag som igår.
 |
| Äventyrspolare |
Innan vi tar båten tillbaka till vardagen går vi österut, mot minneslunden, för att hälsa på min mamma som på sätt och vis är grunden till att det här äventyrsåret kom till. Min mamma sa alltid att "pengar är till för att användas. Det är ingen idé att lägga dem på hög, för när man är gammal och skröplig orkar man ändå inte ha skojigt för dem". Så detta år har jag levt som hon lärde, och jag vill bara titta förbi hennes grav och tacka henne för det hon gett mig. För att hon gett mig äventyrshunden och modet att gå min egen väg.
 |
| Mammas hemmahak numera |
Solens strålar silas genom tallarna som omger stenlabyrinten där askan från mamma är spridd. Jag tänder ett ljus, och skickar en tanke ut över havet och hoppas på att mamma kan höra mig. Jag har saknat henne under året. Att få berätta om alla galenskaper jag råkat ut för. Att få beskriva alla tok-roliga och stolliga människor jag mött. Att få dela med mig av mina fantastiska upplevelser. Att få rapportera om alla missöden och framgångar. Att få höra henne mässa att jag ska vara försiktig och att jag ska ta hand om mig. Det enda jag kan göra nu är att sända henne ett tyst tack. Ett tack för att hon lärt mig att leva livet. Och att leva det nu.
 |
| Tack mamma. |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)